Alltså, det är inte bättre. Snarare sämre men ändå ok. Går runt lite i egen värld och det funkar när jag har något att göra. Är dock djävla trött på allt och orkar inte med att engagera mig i någonting. Som ett experiment där jag bara gör inget och ser hur alla andra reagerar.
Är trött på livet. Särskilt livet i stan. Igår upplevde vi utbildningens höjdpunkt då vi fick åka till ljuvlig herrgård i Sörmland och trots att vi hade en heldag om fjäderfän var vistelsen underbar. Jag och Josie bodde i paradsängkammaren och vi har ätit massa god mat, druckit vin och blivit vederkvickta i historisk miljö. Idag åkte vi dock till deppig grisgård* och opererade bråckgrisar (roligt) och gick "behandlingsrunda"** (tråkigt).
Det värsta med att tillbringa tid på ett sådant fantastiskt ställe är dock att jag alltid blir lite sorgsen inombords för att jag snart ska åka därifrån. Och ännu mer för att jag inte bor ute på landet vid havet och kan uppleva känslan av tystnad och ensamhet varje dag.
Måste ändra på saker i mitt liv.
*Som vår lärare uttryckte det "det är ju ingen sörgårdsidyll direkt".
**Innebär i praktiken att vi gör djurskötarnas jobb för att "lära oss mera" men det är bara deppigt och tråkigt och en kan inte andas och grisarna skriker osvosvosv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar