uppdatering

Jag finns fortfarande och en del av mig vill inte lägga ned den här ******* eftersom jag faktiskt tycker om att ha ett ställe att skriva på. Dock blir det ju så satans sällan av eftersom jag har för mycket att göra. Och som om det inte var nog blir det bara mer och mer.

Ungefär fyra dagar efter det förra inlägget gjorde jag ett positivt graviditetstest. Och sedan började ett flera månader långt helvete av att må illa typ hela tiden. Jag gick som tur var en bra kurs sista biten av terminen och behövde inte vara i skolan så mycket. Och till slut fick jag medicin på recept mot illamåendet som hjälpte nästan helt. Men alltså, jag tror aldrig att jag har haft en så jobbig period i hela mitt liv. Jag hatar ju dessutom att må illa och hatar att spy mest av allt - fatta ångesten. Enda lyckan var att så fort jag kräkts klart så var allt bra för ett tag.

Dock blev jag av min handledare tvingad att hoppa av ett rätt kul examensarbete eftersom jag mådde illa först och inte kunde vara i skolan och sedan tyckte hon att "du kommer vara så stor och tung i höst att det inte går att göra det vi ska göra". Tror egentligen att det skulle kunna klassas som någon form av diskriminering pga graviditet men nu efteråt är jag sjukt glad ändå eftersom just den handledaren var vidrigt jobbig. Och precis innan skolan slutade hittade jag ett nytt examensarbete som jag tror kommer att bli bra och kul och som innebär att jag får världens bästa handledare istället.

Lyckligtvis gjorde medicinen att jag mådde så pass bra att jag kunde jobba som planerat vilket innebar att jag slutade skolan på fredagen och åkte söderut och började jobba på måndagen. Så nu har jag även gjort min första sommar som riktig veterinär. Det var satans jobbigt men väldigt kul och jag har fått bra beröm av min chef som sa att jag varit väldigt uppskattat av både kollegor och djurägare. Jag har klarat mig med hedern i behåll, inte felbehandlat eller gjort fatala misstag och till och med fått en bukett rosor, två dagens ros i lokaltidningen och en magnumflaska champagne av diverse olika djurägare. Jag är således rätt nöjd med min insats under sommaren. Har även kommit till insikten om att det tyvärr aldrig blir någon "flytt ut i landet" för att hitta jobb. Min veckopendlande sommar har fått både mig och E som jag bodde och jobbade med att inse att vi förevigt är fast i vårt älskade Stockholmsområde.

Gällande graviditeten var ju jag och J inte så hoppfulla med tanke på förra sommarens debacle så trots ett tidigt ultraljud som visade på ett levande litet embryo och ett KUB-test i v 12 så vågade vi nog inte ens hoppas på att det skulle gå bra förrän vi varit på rutinultraljudet som görs runt v 18. Men det gjorde vi 11 juli och allt på vårt foster såg bra ut och vi firade med spa-dag på Sturebadet och middag på hotell Lydmar. Om allt går bra är bebisen planerad att komma på nobeldagen den 10 december men pga min extrema förlossningsskräck är det mer troligt att den föds med ett planerat kejsarsnitt två veckor tidigare.

Nu har det iaf gått så längt att min mage börjar bli stor och Trassel (som hen har som arbetsnamn) bökar runt som satan därinne. Trodde det skulle kännas extremt obehagligt med något som rör sig inuti en hela tiden men det är faktiskt ok. Och J tycker om att hen rör sig massa så att han kan känna det på utsidan och i övrigt är J galet peppad och "bara lägtar tills ungen kommer ut" medan jag tycker att det är rätt skönt när det bara är vi två. Fast det är bra att J är peppad för då kan han peppa för oss båda. Jag vet inte riktigt vad jag tycker, det är så sjukt svårt att ens föreställa sig att det som är i magen ska bli vårt barn och hur det kommer att kännas när vi blir föräldrar. Men samtidigt är jag inte så orolig och tänker att det nog ordnar sig. Det brukar ju göra det.

Graviditeten och jobbet har således tagit all min energi men nu börjar jag sakta komma tillbaka till det riktiga livet. Jag och J var i Kroatien i tio dagar och semestrade men nu är vi hemma igen och jag är äntligen tillbaka i Stockholm. Vill kyssa asfalten varje dag av lycka. För att inte tala om lyckan att vara hemma igen, bo med J hela tiden och kunna äta frukost och middag tillsammans. Och kunna ta tunnelbanan varsomhelst.

Nu har även skolterminen börjat men jag har ett andrum tills nästa torsdag då jag ska ha första mötet med min handledare. Och det behövs eftersom allt har varit en enda röra och jag har tusen saker att styra upp. Bara att fixa fram papper och skicka in till försäkringskassan för att förhoppningsvis få en SGI istället för ett lägstabelopp tog ju typ två timmar. För att inte tala om hur lång tid det kommer att ta för oss att tvätta berget med kläder, lakan och handdukar i källaren. Plus att jag försöker njuta av att vara hemma igen genom att träffa lite folk och fika och gå på stan och handla i RIKTIGA AFFÄRER.

Hoppas dock att jag ska hinna skriva lite här igen nu när jag kommer att sitta vid datorn och kan styra min tid lite bättre. Om inte annat bör jag få till några inlägg med rants om hela den här sjuka gravid- och bebisvärlden som man börjat nosa på i och med att vi ska ha barn. Men vi får väl se. Håll inte andan medan du väntar.