Nu har jag och J varit på en s.k. förlossningsförberedande utbildning som ordnades via vår barnmorskemottagning mama mia söder. Vår barnmorska tyckte att det var en bra idé att gå dit innan vi ska på psykosociala samtal på SÖS pga min förlossningsskräck.
Vi fick alltså gitta bort till Huddinge sjukhus och sitta i en aula med en massa andra blivande föräldrar och lyssna på när två barnmorskor (varav en hade typ "livets träd" intatuerat på armen) pratade i 2 h om olika öppningsstadier, smärtlindring etc. Allt illustrerat med autentiska foton på "Jessica och Daniel" - ett överviktigt WT-par från gissningsvis Tumba som kämpade sig igenom en förlossning på ett flertal mer el mindre osmakliga bilder.
Själv satt jag mest och försökte djupandas pga skräck, åt ganska mkt godis för att hålla mig vaken och förhörde mig om exakt hur lång tid det ev tar innan narkosläkaren kommer och lägger epidural (hen betjänar tydligen hela sjukhuset...) samt vem som syr bristningar och andra liknande saker man undrar när man är livrädd. Det var bara jag och de blivande papporna som frågade saker.
När jag efteråt frågade Jonas om vad han lärt sig sa han "alltså, det var ju en nyhet att det är så viktigt att kissa hela tiden..."
För övrigt har jag svårt att vänja mig vid att vara en del i en folksamling där alla har putande magar och ska göra samma sak pga har ett foster i magen. Det är en mycket märklig känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar