Har även kommit på en teori om varför jag tycker om att läsa en del männniskors bloggar. De bloggar man gillar är ju ofta skrivna av någon som man själv tycker verkar sympatisk.
Sedan har vi ju hånbloggarna* men de gillar man ju inte riktigt, man kan bara inte låta blir att läsa dem och förfasas (samt kanske känna att man själv är lite bättre och bli tröstad av det).
Men de man verkligen tycker om, det är ju lite som att titta in i någons vardag och liv (förvisso den friserade varianten men vem går inte till frisören).
Jag har alltid älskat att gå på promenader när det är mörkt (det är då det är som bäst) och gå förbi hus och lägenheter och titta in och se hur folk har det. Ofta lyser det och ser mysigt ut och man kan se människor leva sina liv, till synes omedvetna om att någon kan se dem.
Ibland blir man lite avundsjuk för att de verkar ha ett så mysigt hus och en så trevlig familj. Även om man gillar sitt eget bäst.
Och det är likadant med bloggarna jag läser. De vittnar om människors liv och ibland verkar de ha det så himla bra och mysigt att man vill vara med. Men så skriver man lite i sin egen blogg och kommer ihåg att man inte vill byta ändå.
Och inser att man till viss del lyckats med sitt eget liv eftersom man i inte vill byta.
*De bloggar jag ibland läser och hånar i tysthet med mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar