Ja, det var ganska längesedan jag skrev något nu. För allt det där trevliga och bra som jag tänkte blev liksom aldrig av. Nu när jag ser tillbaka förstår jag inte hur jag någonsin orkat.
I slutet av januari pratade jag med min handledare och sa att jag ville bli klar med examensarbetet asap. Det skulle inte gå tills nästa redovisning som är i april men jag hoppas på att få ihop det tills i maj så att jag kan redovisa då och få ut mitt leg till sommaren. Annars blir nämligen min chef i sommar lite besviken. Så sedan dess har jag ständigt levt med examensarbetet på ena axeln vilket å ena sidan är bra eftersom jag tycker om att göra det (delvis för att det är min sista utpost i detta bebishav och delvis för att jag bara vill få undan allt asap och bli av med det) men å andra sidan är extremt stressande - särskilt när en liten bebis inte alltid vill sova och låta sin mamma skriva och läsa i fred.
Jag skrev även in mig på arbetsförmedlingen - var nog deras första "kund" med en sju-veckors-bebis. Tänkte att det var lika bra att finnas med i systemet eftersom jag inte plockar ut någon föräldrapenning och inte arbetar eller studerar MED CSN. Hade en ganska förstående handläggare som enbart bokade in rapportering via telefon under våren och ny utvärdering i slutet av maj då jag har sommarjobb. Hon sa till och med lite inofficiellt att "jag borde inte säga såhär men du kanske inte behöver söka tusen jobb i veckan, var lite med din bebis också". Bra handläggare.
Hela första halvan av februari ägnades åt att söka sommarjobb och prata med olika DV-chefer hit och dit. Var sjukt orolig för hur det skulle gå men (som vanligt) ordnade det sig till slut. Blev erbjuden sommarvikariat både på min gamla station söderöver, uppe i Borlänge och, till sist, här i södra Stockholm. Och så klart tackade jag ja till Stockholm - det är ju hemma, bara två mil bort!
Jag vill ju jobba på distrikt och jag vill ju bo i Stockholm så denna fot in i detta område är ju min smala lycka så nu gäller det bara att försöka få ut leget till sommaren och vara briljant hela sommaren så att jag får fortsätta i detta område på ett eller annat sätt. Det enda jobbiga var att det satte ytterligare press på ex-jobbet.
I slutet av februari åkte Jonas till New York på jobbresa i nästan en vecka. Jag höll på att få panik bara av tanken men det slutade med att jag körde honom till Arlanda och åkte ut till mina föräldrar och bodde där hela veckan för att sedan hämta upp honom igen när han kom hem. Det hade aldrig gått annars. Dels behövde jag hjälp med Trassel för att kunna ex-jobba och dels behövde jag hjälp med Trassel för att jag hela tiden var ledsen och deppig.
Sedan dess är det bara ex-jobb och ta hand om bebis som gäller. Och att försöka ta hand om mig mitt i allt detta men allt det kommer i nästa inlägg. Energin är slut för nu och ex-jobbet väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar