Via flaskmatargruppen som jag är med i på facebook återupptäckte jag Kitty Jutbrings blogg. Läste lite i den gamla om när hon var gravid eftersom vi var gravida ungefär samtidigt men tappade sedan bort den.
Men nu har hon en ny och när jag började läsa den visade sig att hon inte bara fött en dotter på exakt samma dag som Trassel kom till världen utan att hon och hennes kille också gett sin dotter arbetsnamnet från livis som riktigt namn. Deras dotter heter förutom tilltalsnamnet Nikki-Lo även Krabban (sjukt gulligt och extra roligt eftersom det var ett av mina smeknamn i tolvårsåldern). Vi har också lagt till Trassel som andranamn men vet inte om det gått igenom än eftersom vi skickade in papperena i sista sekunden.
Och, dessutom, är även hon drabbad av detta svinjobbiga i att inte vara särskilt glad trots att man precis fått barn och borde få njuta och vara gladast av alla. Så de senaste dagarna har jag sträckläst alla hennes inlägg sedan hon startade nya bloggen och jag känner igen mig i en hel del och det är så himla skönt.
Största skillnaden är väl att hon är peppad på att amma och att hon inte har ett djävla ex-jobb att slutföra men annars känns så mycket lika. Minns att jag kände igen mig i mycket av det hon skrev när hon var gravid också och jag älskar när sådant händer. Man tror att man är ensammast i världen och så hittar man en blogg eller en bok eller vad som helst och inser att man inte är det. Det är en ljuvlig känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar