Det var ett djävla blås hela helgen. Fikade ju lite i grodan ro på fredagen i det kalla höstvädret och åkte sedan som den gamla dam jag är hem och vilade. Vilket visade sig vara välbehövligt.
Fredag kväll bjöd nämligen på den glada överraskningen att vi hade exakt en helg på oss att segla hem J's båt från landet till vinterförvaringshamnen. Och det var helgen som precis börjat.
Dock var vi först tvungna att avnjuta konsert med Lisa o Piu som är bandet som min bästa Baggie bro spelar med. De spelade på Landet som en del av sin pågående Europa-turné (ibland är jag sjukt stolt över min bror, eller vafan typ alltid).
Innan spelningen åt vi (som i jag, J, ex-kombon, lilla SY + LDN-vän samt mina föräldrar) tacos i villan på bästa Svenne-manér (har hört att det är det nya härligt folkliga barn-familjs-fredags-myset) vilket var sehr trevligt. Dock gick det inte att uppbåda en stor taxi i hela södra Stockholm så vi fick ta tuben med pöbeln till Telefonplan.
Sjukt fin spelning men shit vilka rå-hippies de är. Alla blundar typ när de spelar och publikkontakten fastnade i stugan i skogen. Fast det är grymt vackert (som Rob, LDN-vännen uttryckte det "it's like something from the elves") men ändock, framåt tolv somnade jag mot J's axel och vi tog en taxi hem.
Lördagen inleddes med frukoststress och jäkt till tunnelbanan och arton buss- och tågbyten eftersom J's familj envisas med att ha sommarstuga ute i intet (men jag klagar inte bara, det ligger ju vid havet ffs). Sedan tvingade bristande vindstyrka oss att köra motor till Mörkö där den (motorn alltså) vägrade gå snabbare än typ tomgång. Med typ tusen timmars båtresa kvar och föga lovande vind satt vi alltså fast ett tag i Skanssundet innan jag kom på att en av min mors bästisar ju faktiskt bor på ön och dessutom har en utombordsmotor. Så, med stor hjälp ifrån henne bytte vi ut den tjuriga mot en riktigt gammal panschis från typ min barndom som sin ålder till trots funkade tillfredställande efter lite pyssel.
Vi satt som på nålar resten av resan men den höll faktiskt hela vägen upp till Hässelby. Dock inte utan jävelskap förstås - de två gånger den faktiskt gav upp för en stund var 1, mitt i Slussen i Södertälje samt 2, när vi skulle lägga till. Vi lyckades även med konststycke att glömma sovattiraljer och fick dela på tre små filtar (fast det var mest J's fel och han frös medan jag var varm bredvid honom i mitt bästa merino-ulls-underställ).
Men, slutet gott, allting gott. På söndag kväll kom vi äntligen hem igen efter att dessutom ha åkt kollektivt utifrån båtklubben ingenstans som ligger väster om väster om västerort.
Alltså, lyckan är en säng med täcke och kudde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar