Alltså. Jag är inte arg hela tiden. Väldigt ofta är jag glad/lycklig/tillfreds. Framför allt med mitt liv med min man J och hur vi har det i vårt hus och med våra katter. Det är sweet. Och när jag träffar alla människor jag tycker om och har roligt med. Och när jag slipper vara ute i världen och konfronteras med random människor alternativt ondskefulla människor i skolan.
Jag är nästan glad jämt hemma eller när jag får vara själv någonstans. Och jag är nästan alltid arg i skolan eller när jag måste konfronteras med ondskans hantlangare (typ merparten av alla människor). Men jag tycker att det är kul att lära mig allt vi lär oss i skolan. Jag vill ju bli en skillad vetri.
Btw -jag går i terapi så det är knappast "något jag trycker undan" eller förnekar. Mitt problem är nog snarare tvärtom. För mycket känslor all along.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar