Vi undersökte ögon på eftermiddagen och jag och lill-C var övertrötta och skrattade mest hela tiden. En av mina klassisar berömde mig för att jag inte darrade på handen när jag la en bedövning ovanför ett hästöga. Då tänkte jag att det här ska nog gå bra (det är ju inte alltid det känns så kan jag avslöja).
Sedan blev jag trött på riktigt för vi blev klara sent som vanligt och det var kallt och bussen kom sent och tåget tog tusen år och tunnelbanan hundra. Men nu är jag äntligen hemma och har ätit mera vörtbröd och druckit varm choklad och badat.
J jobbar sent och jag är ensam med ett tv-program om samer och lite bloggar att läsa. Dessutom har jag lyckats lägga locket på mensvärken från helvetet och ska snart gå och lägga mig. Man måste hitta de små glädjeämnena i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar