Alltså - orkar inte med mina armar och händer. Vill på riktigt amputera dem men då blir det ju sjukt svårt att bära Trassel sen när hon är ute ur livis så det är ju en dålig idé men de gör så sjukt ont att jag inte står ut. Vaknade inatt vid fyra och hade ont, kissade och försökte somna om men det var ju helt lönlöst. Hur jag än ligger gör det skitont i händerna och armarna och händerna domnar och jag blir tokig. Vid kvart över fem somnade jag äntligen om och när J gick upp kunde jag lägga mig raklång med armarna ut åt sidorna och då gick det nästan att få till lite ostörd sömn. Tog därför sovmorgon till tio och det var skönt att få sova men sedan när jag ska upp börjar plågan med att väcka händerna. De gör så sjukt ont och pirrar och sticker och är svullna och jag kan inte använda dem till något vettigt på typ en halvtimme - det är alltså en plåga att tvätta ansiktet och borsta tänderna. Och det känns som att det bara blir värre och värre för varje natt. Vill inte gå och lägga mig längre.
Nu tror jag på min barnmorska som säger att det är karpaltunnelsyndrom för allt är så sjukt svullet från underarmarna och nedåt och allt annat stämmer också in. Hoppas bara att det även är som hon säger - att det försvinner när Trassel kommer ut. Man kan iofs operera men det verkar ju också sjukt jobbigt (eller kanske bra för då slipper jag ju kanske problemen till nästa ev graviditet hehe).
All denna plåga har lett till att dagen idag är långsammast hittills. Kom upp vid halv elva, var nere i köket vid elva för frukost (blir tokig på att allt tar hundra år pga händerna är fumliga) och åt sedan frukost och fikade i snigelfart samtidigt som jag uppdaterade mig lite på internetfronten. Höll på att somna och vilade lite i soffan. Och nu sitter jag äntligen i matsalen för att göra nytta igen.
Enda trösten är att jag gjort typ allt jag kan gällande ex-jobbet eftersom jag satt på olika fik igår och gjorde ko-urval och protokoll och mailade handledare och bönder till höger och vänster. Så nu väntar jag bara på att min handledare ska höra av sig så vi kan göra en plan för sista tiden innan förlossningen och för hur vi ska lägga upp arbetet efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar