sammanbrott

Byggde båtställning, städade vårt rum hos mami och papi och köpte ny bäddmadrass till sängen i helgen. Var ett djäkla fräs med allt och nu är jag helt slut. Det känns väldigt bra att göra saker men problemet är att jag varje helg har projekt som är sjukt krävande och gör att jag är helt slut på måndagen och måste ligga och sova halva dan. Men ändå känns det som att jag måste eftersom det är så mycket att göra med allt nu i höst - särskilt när det känns som om jag vill ha en hel del klart innan Trassel kommer.

Fick även låna en babysitter, en babylift och en stor gravid/bebis/matningskudde av snälla Yllet och vi hann även fika och prata lite vilket var bra eftersom vi typ inte setts ordentligt sedan i somras. Och nästa helg ska vi få lite bebiskläder också.

Medan jag var på Ön och byggde saker med min bror var J på deras lantställe och byggde saker med sin bror. Så vi var både helt slut igår vilket bäddade för ett sammanbrott på kvällen pga att J har så mkt på jobbet och inte hinner med, jag inte har kommit igång med ex-jobbet ordentligt pga trött och ledsen hela tiden och framför allt hinner vi inte med varandra som vi skulle vilja. Vi borde ju egentligen bara vara en massa med varandra och förbereda oss för att bli föräldrar men vi hinner inte. Vi hinner knappt umgås på vardagskvällarna eftersom J jobbar hela tiden fast han egentligen inte vill (pga är så sjukt mkt på jobbet just nu). Och jag blir stressad för att vi bara hinner göra saker tillsammans på helgerna och det känns som om vi inte hinner göra allt jag vill innan Trassel kommer och så har vi inte hunnit göra saker i sommar så allt i hela huset ligger efter. Och jag vet ju att det säkert ordnar sig till slut eftersom det brukar göra det men just nu känns allt bara rörigt och jobbigt och jag är så oerhört trött och deppig hela tiden.

Men idag var vi i alla fall hos bm på SöS och pratade för sista gången så nu ska vi dit om två veckor och träffa en läkare som kan besluta om kejsarsnitt. Dock verkar det ganska lugnt och bm skulle skriva massa till läkaren som skulle hjälpa henne med vår bakgrund för att det ska gå lättare och snabbare att ta ett beslut. Så jag är egentligen inte så orolig även om det kommer att bli väldigt skönt när allt är klart och vi har ett datum.

Efteråt åt vi lunch på Shanti och pratade en massa och drack kaffe på ett fik i närheten innan jag körde J till jobbet så nu känns allt lite bättre. Är inte lika avgrundsdjupt ledsen som igår även om jag är sjukt trött fortfarande. Tror att jag ska ringa min terapeut imorgon och få en tid - kan nog behöva prata lite om allting för att ta mig ur deppigheten. Och kanske vara snällare mot mig själv.