Nä, det blev inget ex-jobbande igår. Istället sov jag mig igenom större delen av dagen. Kan inte förstå hur jag kan sova så mycket och ändå vara trött. Kanske är det min kropp som säger "det är nog nu, jag vill vila - jag har hjälpt dig jobba hela sommaren men nu är jag trött på riktigt".
Men ändå, jag simmade och promenerade vilket var väldigt skönt och gjorde att jag ändå kände mig - ja, lite produktiv i allt sovande. Och när J kom hem på kvällen lagade vi 12 l äppelmos som vi fyllde frysen med - och allt mos kom från våra egna äpplen som låg i högar under trädet vid vägen.
Men natten blev lite si och så. Jag vaknar hela tiden och måste vända på mig. Jag har ont i händerna eftersom jag eh, använt dem ordentligt (orkar inte ens gå in på historien om mina händers ineffektivitet). Och så vaknar jag igen och kan inte sova. Och tänker. Just nu extra mycket på vårt andra möte med bm på SöS, på att J igår undslapp sig att han tyckte att jag var lite krånglig vilket i nattens mörker fick mig att känna enorm ensamhet mitt i allt det trötta.
Jag är ju krånglig, jag gör inget med det här gravida som är normalt känns det som. Jag vill inte föda vaginalt, jag vill inte amma, jag önskar att jag hade sluppit vara gravid överhuvudtaget. Jag strålar inte av lycka men samtidigt tror jag att jag sakta men säkert börjar växa in i det, börjar vänja mig. Jag uppskattar att Trassel rör sig och pratar ibland med henne även när jag är ensam. Och jag försöker hålla fast vid tanken på att hon kommer att komma ut på något sätt - frisk och levande. Och att det ordnar sig - att allt kommer att bli bra.
Pratade med J imorse när vi låg tillsammans i soffan framför nyhetsmorgon och såklart sa han att jag borde väckt honom, att jag inte skulle ligga och tänka massa ledsna saker ensam mitt i natten. Och att han inte menade så - jag är inte krånglig. Och det blev ändå rätt bra och vi ska gå på det där mötet tillsammans - jag behöver ha hans stöd i detta, utan det går det inte.
Låg kvar i soffan, kom att tänka på Linna Johansson och hennes inlägg om graviditet, förlossning och amning. Läste igen och fann tröst - jag är inte ensam, det finns andra som liknar mig lite i sitt sätt att tänka och förhålla sig till sin egen reproduktion. Och det är viktigt för mig att komma ihåg ibland när jag tappar bort mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar