Det är fantastiskt intressant det där med min tidsoptimism. Att jag tror att jag ska hinna med allt sedan, när jag slutat skolan, när jobbet börjat, när jag får vara ledig. Men icke.
Jag skrev mer här när jag gick i skolan än jag hittills gjort under hela sommaren. Kanske för att terminerna bjuder på långa datasessioner där jag sammanfattar det jag ska lära mig och då och då behöver jag en paus i form av ***** eller facebook eller planlöst surfande.
Nu: tre månader detox. Bara koll av mail och ibland facebook, görandet av enorma excelfiler gällande bröllopet och surfande efter sikrom eller tyger. Ibland har jag läst lite andras bloggar och förfasat mig över Katrin Z:s val av bebisnamn samt älskat Linnas lågmälda prat.
Absolut inget eget ********* - jag hinner inte med, orkar inte med, vill inte med. Det är sommar och jag måste jobba i åtta veckor inomhus och de korta tider jag är fri har ägnats åt bad och frihet. Jag måste försöka hinna njuta, måste försöka hinna fånga sommaren för snart är det höst och vinter och mörker och hur mycket jag än älskar årstidernas skiftningar så är de ingenting värda utan ett lager av minnen från den förra.
