2010-frågor

1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?

Gifte mig.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Don't do nyårslöfte.

3. Fick någon du känner barn?

Ahmen, typ alla. Känner mig efter.

4. Dog någon som stod dig nära?

Min bästa katt Mufasa var jag tvungen att avliva, buhuu.

5. Vilka länder besökte du?

Spanien (Mallorca).

6. Är det något du saknade 2010 som du vill ha 2011?

Mera ledighet, mera segling, ännu mera av bästa J.

7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?

21 augusti - då vi gifte oss. Den 10 juli - då min bror gifte sig.

8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?

Att min papi fortfarande lever, att jag gifte mig, att min bror gifte sig.

9. Vilket var ditt största misstag?

Att jobba och slita för mycket. Är aldrig värt det.

10. Vilket var ditt bästa inköp?

Vigselring & Houdini-munkis.

11. Vad spenderade du mest pengar på?

Bröllopet - är fortfarande skuldsatt.

12. Vad gjorde dig riktigt glad?

J, min familj, alla mina vänner.

13. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Inte i någon större utsträckning.

14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2010?

The more I see you - Chris Montez, Utan dina andetag - versionen som den där tjejen gör, Så länge skutan kan gå - Evert Taube osv...

15. Mådde du bättre eller sämre under 2010 än vad du gjort tidigare år?

Bättre. Det blir ju alltid lite lättare att leva.

16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?

Att vara ledig. Att segla.

17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?

Jobb och skola - men jag har ju inte riktigt så mkt val.

18. Hur var din julafton?

Bra men jag saknade min familj.

19. Blev du kär?

Kanske lite mer i J.

20. Vilket program har varit det bästa på tv?

Jag har inte tittat så mycket på tv. Fastnade dock för Ladies på Östermalm på slutet, kollade på tv4play.

21. Hatar du någon som du inte hatade förut?

Väl valda delar av min klass är alltid bubblare.

22. Vilken var den bästa boken du läst under året?

James Herriot - All creatures great and small och Curtis Sittenfeld - Presidentens hustru.

23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?

Spotify fick iTunes att ge vika. Så mycket för mitt 10 000-låtars iTunesbibliotek.

Evert Taube gick ju iofs varm men han är ju knappast en ny upptäckt.

24. Önskade du dig något som du fick?

Ja, hela tiden.

25. Önskade du dig något som du inte fick?

Ja, mest för att jag alltid önskar mig massivt med saker.

26. Vilken var årets bästa film?

Har typ hunnit gå på bio en gång så jag vet inte.

27. Vad gjorde du på din födelsedag?

Åt frukost hemma i stan, fisklunch i Täby C och middag ute på Ön. Lite fest och häng med familjen, vännerna och J. Bra som vanligt.

28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?

De gamla vanliga. Plus lite nya bebisar som nog blir mycket bra med tiden.

29. Hur skulle du beskriva din klädstil?

En blandning av glitter och neon varvat med en ny lite mer prydlig seglarstil. Henri Lloyd är mitt nya bästa. Och värme - Houdini och seglarställ och mössa och termobyxor. Orka frysa. Random engagemang där jag ena dagen bara drar på mig det som ligger nedanför sängen och nästa går all in med smink och genomtänkt outfit.

30. Vad fick dig att må bra?

J, min familj, mina vänner, jag själv. Att träna lite mer och att sova.

31. Vilken kändis var du mest sugen på?

Jag är sällan sugen på kändisar.

32. Vem saknade du?

Alla jag inte hann vara med tillräckligt. De som inte kunde komma på bröllop och möhippor. Min bror - vi hann träffas för lite. Töntigt nog J typ efter en dag ifrån varandra.

33. Vilken var din bästa månad?

Fanns ingen månad. Lite av maj, lite av juni, lite av augusti. Och lite blandat höst/vinter.

34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?

Det finns det väl alltid men orka obsessa om sånt.

35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?

Jag ska nu börja leka veterinär vilket kommer att bli sjukt kul men sjukt nervöst. Och förhoppningsvis bjuder nästa sommar på lite mer än bara jobb och bröllopsförberedelser. Och det brukar alltid hända något som aldrig hänt förut så det är väl bara att sopa fullt.

dag 7 - min bästa vän

Jag har många bästa vänner för jag kan aldrig välja bara en. De är ju så fantastiska och underbara på sina olika sätt att jag aldrig kunnat välja. Och jag har alltid ansett att man ska vara bästa vän med den man är ihop med för då blir det roligare. Då vill man ju vara med varandra mest hela tiden.
Så, min bästa, bästa vän är ju J men samtidigt är han ju min man så han kanske inte räknas här. Och en av mina andra bästa vänner är min bror för vi kan varandra utan och innan och kommer alltid att vara varandras men han är ju även min bror och kanske inte heller räknas.


Men ska jag välja ett urval så blir det nog Stor-C och Shirley för de har som alltid funnits med på något sätt. Och Josie som bubblare.


Stor-C har jag känt sedan vi var tolv och hängde på ridskolan men det är först alla somrarna på Ön och sedan allt annat vi gjort gemensamt som skapat vår närhet. Hon kommer alltid att finnas där, elegant och fantastisk, rolig och trygg. Och vi vill liksom samma saker och hamnar alltid bredvid varandra till slut. Vi utbildar oss till samma saker och vill jobba och bo på samma ställen. Jag hoppas att när vi är klara och har settled in så bor vi i närheten av varandra vid havet och jobbar med liknande saker. Och våra barn är kompisar (jag måste bara ligga i lite först - hon har ju redan ett, fuskisen).


Jag och Shirley träffades i gymnasiet och sedan dess har vi haft mer eller mindre god kontakt men alltid har vi hittat på sjuka saker tillsammans och nu har vi nog hittat varandra för gott. Hon sa till mig en gång att jag var en av de bästa för att hon kunde vara sig själv med mig helt och hållet och det beskriver vår relation ganska så på pricken. Vill man ha en helt random utekväll är det henne man ska vända sig till - på gott och ont.


Bubblare Josie upptäckte jag förra året. Hon går i min klass och kan vara ett frö till ny bästa. Alltid redo med sin vassa tunga och sin cyniska sarkasm passar hon mig som handen i handsken. När alla andra ser saker från "den positiva sidan" kan man lite på att Josie har en välriktad spark till övers. Vi är totalt olika och ändå samma hjärna. Mitt nya bästa.


Sedan finns det ju tusen till men orka rabbla upp alla. 

kort uppdatering från sjuksängen

Jamen lysande. Alltid sjuk på jullovet.

Skrev tenta i anestesi (som jag kan ha klarat) och jobbade en dag på djursjukhuset innan det var dags för sista tentan. Fjäderfä - hade mest pluggat gamla tentor eftersom tiden var knapp men det var uppenbarligen rätt strategi. Bara gamla frågor - klar tjugo över åtta. Jäste kvar i salen tills halv när man fick gå och gav sen julklappar till mina snälla klasskamrater innan jag fräste ut till öarna och hängde med släktingarna och gjorde klart J's ena julklapp.

Dagen innan julafton fräste jag in till stan och sedan drog jag runt som en galning och spårade och köpte tusen julisar till till J. Han blev överöst och glad.

Julafton spenderades hemma med delar av J's familj och på juldagen åkte vi återigen ut till öarna för att vända tillbaka på annandagen. Vi jobbar nämligen båda två i mellandagarna. Eller.
Det var meningen att jag skulle ha jobbat alla mellandagar men idag visade sig förkylningen (som jag motat bort hela hösten) från sin ondaste sida så nu ligger jag i sängen med ont i bihålorna. Lyckat.

Hoppas bara att jag blir frisk tills nyåret och veckan efter för då ska jag och J vara lediga och softa tillsammans. Vi har bara inte bestämt oss för vart ännu.

Nu ska jag sova.

Eeehhh...

...ok, jag fortsätter strax. När helvetestentorna precis innan jul är gjorda och jag har fixat de sista sakerna inför jul.

Hur lite tid kan man ha och hur ska jag hinna lära mig allt om sövning och fjäderfä under helgen?

unintended paus

Så hann jag inte skriva ändå på ett tag.

Veckan har gått rasande fort och har bjudit på massiva övningar från morgon till kväll. Det har övats intubering på kattlik och opererats på nyss avlidna grisar. Enormt lärorikt, intressant och kul men sjukt jobbigt.

Veckan avslutades med en fantastisk föreläsning om avlivning av häst och vår föreläsare (som numera är mitt nya bästa) börjar med att säga "och jag hoppas att ni aldrig någonsin kommer att behöva känna samma känsla i kroppen som jag fick när jag insåg att jag avlivat fel häst". Obetalbar anekdot om hemskt scenario som ändå löste sig till vår föreläsares fördel in the end.

Nu är det helg och dags för massivt glöggintag med släktingar och vänner. Fortsättning på listan kommer. Ha tålamod.

dag 6 - min dag

Jag vaknade med försomnade armar i en nittiosäng bredvid J. Låg och vred mig ett tag, slöade. Gick upp och möttes av kaffe och nybakade lussekatter.
Åt detta till frukost i sällskap av våra kompisar som vi övernattat hos och pratade om segling och idol. Började dra oss hemåt, fastnade vid Säby Säteri och köpte ekologiska ägg och två snälla biffar i deras gårdsbutik. Mycket bra.

Stannade på stormarknad och handlade massa mat. J löpte amok i delikatessdisken eftersom han var hungrig. Kom hem.

Jag hackade snö på trappen och i trädgården medan J packade upp mat. Vi åt avocadosoppa som J gjort och sedan fräste vi runt och gjorde en massa saker som behövde göras. Däremellan åt vi fantastisk middag på råstektpotatis, biff och bea. Jag gjorde smaskig sallad till.

Fortsatte fräsa till klockan blev sent. Allt mycket fint och bra och då - julmusik och glögg och tända ljus och vetskapen om att ha gjort bra saker som dessutom syns med blotta ögat.

Nu sängen - alldeles för sent men ack så välförtjänt.

dag 5 - min definition av kärlek

Så länge jag kan minnas - ljudet av vågor mot någonting (oftast ett plastskrov) och sol som glittrar via vatten. Att vakna av båtvädret och föräldrars prat. Att veta att havet och världen väntar.

Likaså att somna till ljudet av röster, välkända röster och bekanta människors sällskap. Gärna i knät på mamma eller syster och sedan slumra och bli buren, körd hem och nästa morgon vakna i sin egen säng. Kommer jag att känna mig stor eller vuxen när mina barn upplever samma sak?

Nästan så länge jag kan minnas - mjuk päls, tassar och hovar.

Antingen en av alla de bästa katterna som man kan stoppa näsan i och bli varm eller mjuk och len hästhals att krama, älska och gråta i. Att alltid bli efterföljd eller buren. Alla dessa djur som jag älskat - vad de har gett mig mycket. Jag hoppas att jag kan ge något tillbaka till den värld som skapat en så stor del av mig.

Nu - när jag är vuxen, kvinna och nästan stor men även sedan länge. Att hitta en person som är så fantastisk att jag vill dela allt med den, att vilja ge upp en stor del av sig själv och sedan - att inte behöva.

För den som älskar någon på riktigt kommer aldrig att be om en krossad dröm eller en tvingande åtgärd. Den som älskar på riktigt får en att känna sig fri och när jag känner mig fri vågar jag stanna.

Jag tror att kärlek för mig är allt detta i ett.

Familjen, djuren, havet och nu - till sist och för alltid - J.

dag 4 - vad jag ätit idag

Men alltså, sjukt tråkig dag som det här ämnet dök upp på.

I morse åt jag vörtbröd med ekologiskt bregott och ost på och drack te (NK's lussete - min nya favorit).

Till lunch åt jag en matlåda med ris och wokade grönsaker och quorn i en red-thai-curry-sås. Efter det änglamarks eko-rättvisa pulverkaffe med mjölk.

Nu har jag precis petat i mig en råraka med lite lingon som blev över från middagen igår för jag har simmat och ska in till stan och möta upp J. Förhoppningsvis för att äta något lite mer inspirerande till middag.

Just det!

Cissi Wallin skriver krönika om myten om den hysteriska flickvännen.

Jag har själv funderat över alla dessa människor som gnäller över sin respektive så mycket och så frekvent att man undrar varför personen överhuvudtaget vill vara ihop med sin partner. Det är ju bara att - ändra på sig själv, be den andra ändra på sig, mötas halvvägs eller - om det inte funkar - göra slut/skiljas/separera.

Ibland tror jag att folk bara vill gnälla över sin hopplösa respektive för att få lite medhåll och don't even get me started gällande män i grupp som klagar över sina fruar/flickvänner/sambos olika tillkorta- kommanden - oftast gällande normal renlighet eller ovilja att ha sex. De faller dem sällan in att de kan vara en del av problemet.

Om man är ihop ska man fan gilla varandra sjukt mycket och inte prata skit om varandra inför andra. Så det så.

jag får ont i magen av att flyga

De flesta av mina vänner är medvetna och godhjärtade människor som ofta drar sitt strå till stacken för att vi ska kunna leva i en bättre värld.
Men de flesta av dem vill även se mer av världen och med endast korta sommarlov till sitt förfogande innebär det att man måste flyga för att komma så långt som de oftast vill. Så häromdagen frågade jag om någon av dem fick ont i magen för att de flög så mycket och långt för det brukar jag få bara av tanken. Och inte för att jag är flygrädd utan för att det känns så fel att använda flygning så lättvindigt.
Ingen höll med mig.

Jag undrar ibland om jag är den enda som känner så men så läser jag Linna (återigen Linna som med sina ord sätter fingret på så många av mina känslor). Hennes inlägg om stressen och känslan av att "världen funkar inte" samt hennes andra inlägg om saker som stressar - däribland miljön gör att jag känner mig mindre ensam.

Jag blir enormt stressad/deprimerad/orolig/arg/ledsen/upprörd över miljön och världens tillstånd varenda dag. Jag är en miljökämpe - kanske inte en av de bästa men jag försöker dra mitt strå till stacken.
Jag försöker hela tiden välja det lite mindre dåliga alternativet och jag försöker hela tiden tänka vad jag kan göra och en av de sakerna är att inte flyga i onödan (och ingen besservisserkommentar om att jag var på Mallorca i våras för det var för min svärmors skull och jag hade nästan inget annat val än att följa med).

Jag har flugit en hel del - ett kort tag hade jag ju ffs en date i London men ju längre tiden går desto mer obehag känner jag inför hela fenomenet med människor som utan att tänka sig för flyger till andra sidan jorden bara sådär.
Och don't even get me started på alla människor som tycker att miljön är såå viktig ända tills deras julresa till Thailand hamnar i blåsväder och kanske blir så beskattad att de inte har råd längre. Då är minsann flygresor en mänsklig rättighet.

Det är inte det att jag inte vill se världen eller åka till andra sidan jorden. Jag vill bara inte förstöra miljön så mycket när jag gör det. Och jag vill inte åka på charter i tid och otid för det är så lite upplevelse för så mycket slöseri. Och i dagsläget kan jag inte sätta mig själv så många gånger i ett flygplan för jag kan inte ens försvara det inför mig själv.

Är jag helt knäpp som ens jag tänker så här?

dag 3 - mina föräldrar

Det är intressant att den dagen jag ska skriva om mina föräldrar så träffar jag mami och fikar på eftermiddagen och sitter hemma och försöker att inte oroa mig över min papi som ska opereras.

Det var trevligt att fika och det verkar som om operationen av min pappa gick bra. Jag har varit väldigt orolig över honom under hösten för han har varit lite trött och haft lite komplikationer sedan en tidigare operation.

Till saken hör att min pappa är 89 år gammal och att jag ibland känner att jag ska vara glad för varje dag som han lever. Och ändå kan jag inte tänka så för han är min pappa och pappor ska leva förevigt. Mammor också.

Sen är han ju iofs helt magiskt pigg och fräsch för sin ålder och han får fortfarande kvinnor på fall. Han är världens snällaste och mitt hjärta kommer att gå sönder ganska mycket den dagen han faktiskt dör. Enda trösten då är att han har haft världens bästa och längsta liv och att han knappast kan klaga på sin livskvalité ens i dagsläget. Han är sjukt nöjd över att bli ompysslad på sjukhuset.

Men jag kommer då och då på mig själv med att tänka att han i alla fall måste leva så länge att han får se mina barn eller min examen eller whatever som ligger i framtiden och är viktigt. Och jag hoppas så innerligt att det dröjer länge innan han lämnar oss och att han fortsätter att vara så pigg och glad som han är idag.

Jag är, ibland till mitt förtret, väldigt lik min mamma. Vi har temperament, låter mycket, jobbar hårt och sportar stora bröst och anlag för bukfetma. Det finns med andra ord en hel del som jag försöker att inte överta. Med övning har det gått ganska bra.

Och jag tror att jag är mer kritisk mot min mamma på grund av våra likheter, vilka gör att vi oftare förstår varandra men också oftare blir osams. Pappa skulle aldrig göra någon nåt förnär och han är alltid snäll (ibland så snäll att man blir tokig). Min mamma ställer lite mer krav och är lite mer att bita i - på både gott och ont. Mina tidiga tonår var ingen dans på rosor för någon av oss men nu när jag är vuxen förstår vi varandra mycket bättre.

Framför allt vet jag att mina föräldrar älskar mig och min bror och är stolta över oss och ju äldre jag blir desto stoltare blir jag över dem.

Och ju närmare ett eventuellt eget föräldraskap jag kommer desto intressantare blir deras erfarenheter. Särskilt som de gjorde en massa saker med mig och min bror när vi var små som jag gärna vill göra med mina egna barn men som många av dagens föräldrar verkar tycka är sjukt krångligt. Typ segla med en bebis eller bila i Europa med en 4- och en 6-åring.

Dock finns det ett par andra föräldrar som jag gärna har som förebilder och det är Ludvig och Linda på Mary af Rövarhamn. De är sjukt inspirerande i denna värld av småbarnsföräldrar som bara vill åka på charter för att "det blir enklare så".

distans tack

Idag var jag i skolan för ovanlighetens skull.

(Mest för att jag hängde med underbara M & Lill-C igår och kollade på Skins som är en av mina bästa tv-serier. Vill fortsätta kolla på nya säsonger så jag lurade med dem på att maraton av nästan hela första säsongen. Nu är de också fast hehe.)

Jag ångrade mig dock snabbt. Vi hade bara föreläsningar på förmiddagen så jag behövde inte stå ut så länge men alltså, frågorna som ställs och det som sägs på våra föreläsningar tar fan priset.
Idag frågade en tjej om man kunde bli smittad med anaplasma via sin hund. På en föreläsning om fästingburna sjukdomar.
Och då har jag inte ens kommit till killen som efter tre och ett halvt års studier i fysiologi och medicin räcker upp handen och frågar föreläsaren - vaddå, så du menar alltså att saliven har en buffrande kapacitet?

Det är ju ett sabla otyg att man inte kan plugga till veterinär på distans.

dag 2 - min första kärlek

Alltså, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Idag är inte en dag då jag vill vandra i minnets djävla korridorer efter sedan länge glömda kärlekar.

Det finns tusen och ingen som fått min kärlek i oerhörda mängder. Jag älskar alltid mycket, mycket och ser ingen anledning att dölja det. Det gör för det mesta människor rädda. Vare sig de är tretton eller trettio.
Nu efteråt är det lätt att säga allt det där om att de inte var värda min kärlek och bla bla men sanningen är att där och då höll jag på att gå under av all olycklig kärlek som mitt hjärta utsatt mig för.

Icke att förglömma de fantastiska kärlekar som stått i min väg och hjälpt mig till den jag är. H var en av de bästa under en lång tid i mitt liv och jag kan än idag få ont i magen över att jag inte kunde älska honom lika länge som han älskade mig.

Dock tror jag att min första och enda totala kärlek som jag vet att jag alltid kommer att ha kvar är havet. Det finns ingenting som får mig så lugn, glad, tillfreds och lycklig som att se ut över ett vatten med orörd horisont.

Idag älskar jag en person som är mitt alldeles egna perfekta och en av hans bästa är att han tycker om havet lika mycket som jag vilket gör att jag alltid kommer att kunna behålla båda två.