inflation i fortskaffningsmedel

Igår förfirade jag min födelsedag med grillning för diverse vänner här hemma. Fantastisk tillställning som slutade sent. I morse fick jag dessutom frukost på sängen och en liten present.

Man kunde ju tro att det var bra så men icke - jag fick lite senare på dagen en cykel! Den är helt ny och limegrön och hur skön som helst att cykla på.

Så inte nog med att vi har en ny bil - nu har jag dessutom en ny cykel! Alla mina fortskaffningsmedel är dessutom i coola färger och sjukt fina.

Nu ska vi ta rödis ut till Ön och fira mera födelsedag och valborg.

rödis

Idag hämtade vi hem den lilla skönheten och slogs om att köra runt lite random efter middagen. Det slutade med att vi kom hem en timme senare.

Nu är vi kära på riktigt.

alltså skammen

Jaha, så har man varit paranoid veterinärstudent för första gången. Var med den förmodat sjuka katten till vetri idag och med tanke på hur det slutade förra gången (då Mufasa fick sin dödsdom på två röda och jag åkte hem med tom låda) hade jag typ redan deppat ihop.

Dock kunde veterinären berätta att hon tyckte att lungorna och hjärtat lät helt normala och jag fick stå där med lång nos och ba: "men eeehh man blir ju lite orolig". Nu vet jag ju i alla fall att tendenserna finns och att mina framtida barn antagligen inte har dödlig sjukdom trots att deras mamma veterinären "har hört ett blåsljud".

Besöket förlöpte fint i övrigt och Degen fick sin seniorkontroll och skötte sig fint. Och inte var han i akut behov av tandsanering heller. Kanske ska fira med att vaccinera honom, att försäkra är ju liksom lite försent (skomakarns ungar osv).

Men alltså (igen) lyckan över att ha med sig den lilla pälsbollen hem igen är överväldigande.

dedö!

Självklart hoppades man förgäves. Mitt irritationsmoment är tillbaka i skolan och det med besked. Tur att jag kan gömma mig lite varstans och kan trösta mig med mina nya kläder (som ingen får se eftersom jag måste byta om the moment jag går in på kliniken).

Jag vill inte hänga med smådjur mera. Jag vill brottas med kor och rädda hästar i nöd. Suck.

no more holiday

Jaha, så var man hemma då. Kom typ hem och hade ätit lunch klockan tolv, händer ju inte ofta när man varit på landet annars. Kan ju ha berott på att vi blev väckta av en 4-åring vid halv-sju-blecket.

Har dumpat astma-katten på ordinarie adress och efter att ha packat upp lite hemma drog vi en ärende-runda som hette duga.
Nu har vi en till buske, tomt flak på monster-trucken, massa mat i huset och - bäst av allt - jag har äntligen cashat in min julklapp på Boomerang som jag fick av Jonas. Blev två linnen och två olika tröjor rikare men de får folk se IRL, alltså det är ingen djävla modeblogg det här.

Dessutom har vår inneboende flyttat ut och jag har flyttat in alla mina plugg- och papperssaker i hennes rum. Fatta lyxigt med värsta kontoret.

Dock inte lyxigt att åka till skolan i morgon. Vill typ dö Kanske kan få trösthångel av J om jag går och lägger mig nu.

smolk

Enda smolket i bägaren är att min bästa katt Degen som är med härute verkar vara lite hängig. Han är sjukt trött och det låter som om han har förstärkta andningsljud när jag lyssnar på honom med stetoskop.
Är dock sjukt svårt att vara objektiv när det är ens eget djur och jag lyssnar och lyssnar men kan ändå inte bedöma hur hans hjärta låter eller hur mycket lungorna eventuellt är påverkade.

Tur att jag har en tid hos vetri på onsdag så att någon som är färdig och förhoppningsvis lite skickligare kan kolla upp honom. Jag kan ju knappt hitta lymfknutorna just nu. Och i natt drömde jag att han blivit en siames med gravt hjärtfel.

påsklov as we speak

Nu har jag haft ganska många lata timmar i solen och vid vattnet och ganska många hektiska timmar med J's syskonbarn som är roliga men ganska energikrävande. Vi är ute på J's familjs lantställe vid havet i södra skärgården och det har varit bra på många tusen sätt och tröttsamt på många andra. Pluggandet har det väl dock blivit lite si och så med men orka!

Lyckan är att man på kvällarna kan sitta under infravärmen och dricka vin och röka och titta på solnedgången. Och sedan blir det fantastisk stjärnhimmel och tystnaden är bedårande och välbehövligt.

what?!?

Alltså, lever vi på 1800-talet eller?

Jag blir livrädd när jag läser sånt här.

pricken över iiii

Och nu har vi fixat tusen saker i trädgården och har en liten samling buskar i ett hörn som är urfina. Min mami var här och hjälpte till att peka ut vad som skulle kapas i de befintliga buskarna så jag klippte och Jonas grävde.

Sent på kvällen blev vi klara och kunde avnjuta vårt dagsverke från verandan. Vi åt pizza och fikade i trädgården med Snöret och mami. Igår laddade vi nämligen om gasolvärmaren och den är verkligen en treat när solen gått ned.

Men det bästa av allt är nog att jag inte behöver gå upp halv sex i morgon bitti.

iiii, en ny bil

Nämen, kan man tänka sig.

Vi skulle köpa buskar på zetas idag och fick ett infall att kolla efter bil när vi åkte förbi audi på vägen. Skulle bara kolla lite men åkte därifrån med en bil, ganska sjukt men ganska kul.

När vi kom in stod det en megalocytfin och röd liten A3:a från 2007 och bara ropade på oss. Efter att ha provkört den tittade jag och Jonas på varandra och jag sa: "jag är kär" och Jonas fortsatte: "nu måste vi spela kalla så att de inte förstår att vi måste köpa den".
Vi var tillräckligt kalla för att få dragkrok, vinterhjul och takräcke på köpet och bilen får vi hämta om en och en halv vecka. Jag kan knappt bärga mig.

Nu ska vi fira med fisksoppa och mousserande och vänner på middag.

tjoho

Nu är det påsklov. Så sjukt sweet. Ska sova typ hela tiden även fast jag borde plugga.

ouuäää del 2

I dag var jag med och avlivade en hund som hade cancer och inte kunde andas. Så sjukt sorgligt och hemskt men det var verkligen det enda att göra, hunden kunde verkligen inte andas - hela lungorna var proppade med metastaser.

Det som jag dock ställer mig något undrande till är det faktum att den diagnostiserats med lungmetastaser  innan den opererade bort tumörer för andra gången. När jag frågade veterinären om det sade han att man kan göra så om djurägaren vill för det är inte alltid lungmetastaserna ger problem så snabbt. Då jag frågade hur länge det brukar dröja innan metastaserna ger problem svarade han "några månader - ett halvår".

Den här hunden fick leva en och en halv månad extra men var tvungen att lida av att inte kunna andas i en vecka innan den fick dö. Jag funderar fortfarande men jag kan inte riktigt tycka att det är etiskt försvarbart att göra så.

ouuäää

Alltså, var tog peppen vägen?

Orkar inget, vill inget och är sjukt oinspirerad gällande det mesta. Borde promenera, plugga, göra mina övningar och vattna blommorna men orkar knappt ens läsa igenom mina patienters journaler på väg till skolan.

Är det vårtrötthet? Det har ju knappt ens hunnit bli vår.

in my heart

Emmy & Josie kan vara det bästa. Nu och någonsin. Efter en kväll med dem känns inget omöjligt eller tråkigt.

Bra tröst när man blivit sågad av sin lärare. Förvisso med all rätt (var sjukt oförberedd) men det svider ändå.

zzz

Inser att jag har börjat skriva inlägg ung som jag skriver journaler. Massa förkortningar och så snabbt och korthugget som möjligt. Kanske dock inte ska överdriva men nu är jag för trött för att utveckla. Godnatt.

godnatt

Måste nu störta i säng efter sen återkomst på grund av ett mindre debacle som orsakat olje- och bensin-läckage på vår älskade bil. Förhoppningsvis något som går att ordna annars står vi utan - buhuu.

Har annars haft en fantastisk helg på ön hos föräldrarna där jag roddat båtsaker och pimpat vårt rum, känt på framtida brorsbarn i livmoder och ätit delikatesser en masse. Hann även fika och hänga med J och familjen vilket i mina ögon är livets mening.

UPP-ARN-STO

I dag vid fem-tiden hade jag precis bestämt mig för att åka tåg hem och krama J istället för att åka buss direkt till föräldrarna. Det visade sig ju vara lite utav ett epic fail såhär i efterhand.

Det var nämligen strömavbrott på Stockholms Central och inga tåg gick öht. Fick ett utbrott men gick hem till Josie och fikade som tröst. Vid kvart i sju står det att problemet är löst och att det ska gå ett tåg vid 19:10. När jag kommer till stationen är ALLA tåg inställda och enda trösten är att det kommer ett upp-tåg forsande med sikte på Upplands-Väsby. Får sedan hoppa av vid Arlanda för att casha in en gratis-biljett till Flygbussarna och vid nio kan jag så äntligen knalla hemåt från tunnelbanan.

Där fick jag för att jag ville åka hem och kramas.

utpumpad

Är nu helt slut efter att ha suttit i seminarier hela dagarna och haft jour hela kvällarna i två dagars tid. Har haft fantastiskt kul men somnade typ i kyrkan när jag var inne och tände ett ljus för mormor idag på dagen. Då känns det som att det är dags att åka hem och ta en tupplur.

Har dock sytt katter och pysslat med hundar och lärt mig en massa så på det hela taget är jag ganska nöjd.

operation - ja tack gärna

Idag hade jag ännu mera jour och fick assistera vid ett kejsarsnitt.

Ganska coolt att se men det hjälpte ju inte min eventuellt framtida "naturliga" förlossning på traven (är ju sjukt förlossningsrädd, tack gode gud att jag inte är gravid än osv). Nu när jag sett ett kejsarsnitt från början till slut är det ju inte så att jag tvekar att utsätta min egen kropp för samma sak.

Fatta tryggheten i att leverera sin bebis medelst organiserad operation jämfört med skräckens vaginalfödsel. Folk kan dra åt helvete med sina välmenande råd i stil med "kejsarsnitt är faktiskt ett allvarligt ingrepp" och "det är lätt att föda barn, det är bara att trycka på och det gjorde knappt ont ALLS".

det finns hopp om vuxenlivet

Var igår på middag hos nyinflyttade vänner i förorten där vi bor. Folk hade barn, hus och var etablerade på arbetsmarknaden. Upplagt för en ganska stillsam och tråkig par-middags-historia med "diskussioner" och "ett glas vin till maten" och "fantastisk dessert" med andra ord. Var dessutom ganska opepp på att öht socialisera med främlingar eftersom jag jämt är trött nuförtin.

Döm av min förvåning när hela kvällen slutade med att vi ramlade hem vid femsnåret, lagom kalas-fulla, och insåg att vi inte ens visste vad hälften av de andra gästerna jobbade med. Vi hade således inte behövt kallprata om jobbet mellan de fantastiska rätterna, de flödande vinet, DIY-groggarna och dansen.

Och befrielsen - BEFRIELSEN - i att stå och feströka med fyra kvinnor i ens egen ålder som alla har barn utan att ett enda pip yttras om de små liven.

ledig dag

Om man är hemma och ledig gäller det att lämna soffan innan tio så att man slipper Malou von Sivers vidriga program som förpestar fyrans förmiddagar.

Idag handlar det dessutom om manlighet och Paolo Roberto är gäst. Min självkännedom säger mig att det är bäst att stänga av innan den massiva blodtryckshöjningen är ett faktum.