it's a new secret I have found

Jag insåg nyss att jag tycker om när saker ramlar ut och rullar iväg. När jag gick från affären alldeles nyss bar jag på en påse satsumas. Helt plötsligt pajade påsen lite lagom diskret och alla satsumisarna ramlade ut och började rulla iväg och jag blev helt orimligt glad när jag såg det hända. De såg så himla gulliga och roliga ut, som om de försökte smita.

I'm leaving you pieces

Nu har två av mina länkar svarat på samma frågeformulär och eftersom jag älskar sånt där tänker jag inte vara sämre själv så jag stjäl helt sonika hela rubbet. Here you go:

Du heter: Liza

Smeknamn: massa olika, är nog bättre på att ge smeknamn än att få.

Låt som när du är ledsen sörjer till: melankoli - Lars Winnerbäck, ledsen som fan - Anna Ternheim. Det som passar för stunden. Men generellt älskar jag all sorglig musik, även när jag är glad.

Vad tror folk om dig? Att jag är sjukt modig och självsäker. Att jag är sjukt oseriös i skolan. Att jag inte bryr mig eller berörs av något.

Stämmer det? Bara delvis. Jag verkar modig för att jag bara blundar och gör saker fast jag inte vågar egentligen (och det kanske är mod, vad vet jag). Jag pluggar sjukt mycket och är sjukt smart men mest i ensamhet. Jag bryr mig, men bara om vad de jag tycker om säger eller tycker. Fast då bryr jag mig å andra sidan sjukt mycket.

Vad får du oftast komplimanger för? J strösslar mig med massa varje dag (god bless him) och då är det ögon och ben i fokus mestadels men allt får sig en känga då och då. Vännerna strösslar också men då brukar fokus ligga på atttt jag är kul och rantar i fem minuter om något och får dem att skratta.

Vad säger du för att imponera på någon? Beror på vem det är. Ibland att jag pluggar till veterinär eftersom folk alltid tror att man är sjukt smart för att man kom in på den utbildningen. Om de inte hajar att jag är smart kan jag alltid dra till med 2,0 på högskoleprovet. Ibland att jag har en H-båt (imponerar framför allt på segelmänniskor med lite koll). Men vad folk imponeras av är ju ganska individuellt så jag brukar freestylea de gånger jag vill impa på riktigt.

Hur imponerar man på dig? Man är lite elak och witty och får mig och skratta och sedan kammar man hem vinsten genom att dessutom visa sig vara en sjukt bra och lojal människa. Man fuckar inte upp i onödan. Man tar sig igenom svårigheter. Man har stil både utanpå och inuti, kan skriva och prata och är inte ett dugg djävla pretto.

Brukar du skratta för dig själv? Mest hela tiden.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS? ”Det låter super! Vi hörs”.

Var bor du? Halv-classy villaförort en bit söder om söder.

Trivs du där? Helt ok. Det är nära vatten och inte orimligt långt till innerstan och jag älskar vårt hus. Är dock lite klaustrofobiskt och extremt medelklassigt och "fint". Ruttnar på det ibland och mina barn kommer inte att växa upp här. Om jag/vi fick välja helt fritt skulle jag nog helst bo på en ö i skärgården (dock lite trubbel o båtpendla till SLU så jag antar att det blir när jag slutat skolan).

Äger du några Converse: Bara fake-varianter från typ Coop o Cheap Monday och random skoaffärer i London.

Brukar du bli för full: det händer extremt sällan eftersom jag hatar att spy så jag försöker undvika det. Statistiken är dock något ojämn sedan jag började plugga. Veterinärstudenter gör typ bara två saker: pluggar och super. Och festerna på skolan kräver ofta grov fylla för att kunna genomlidas.

Är du allergisk mot något: kvalster, ett jävla skämt när jag ska storstäda.

Har du haft sex idag: Nej, men det ska nog ordna upp sig till kvällen.

Nästa mål i ditt liv: i det lilla: plugga och simma och gosa med J när han kommer hem. I det stora: förlova mig med J, gifta mig och förhoppningsvis få barn med densamme samt ta examen asap. Flytta till havet, även det asap. Vuxenpoäng en masse.

Hur svarar du i mobilen: ”hej, det är Liza" eller något annat trist.

Vem ringde du senast? J.

Vad sa den du senast pratade med i telefonen: ”Blablabla jag kanske kommer förbi eller så hörs vi” (det var min mami, kan omöjligt återge hela samtalet).

Antal timmar sömn inatt: 7.

Sov du ensam: Nej, med J.

Brukar du komma i tid: det varierar, är dock tidsoptimist och hatar att vänta samtidigt som jag hatar att stressa. Ofta är jag alldeles för tidig eller lite för sen.

När mår du bra: när jag är med J, vänner eller min familj. När jag känner mig stark o snygg och allt går bra. När jag genomfars av små stunder med vardaglig lycka över hur djävla fantastiskt allt är (hello new-age-kärring).

När blev du fotad senast: kanske på Shirleys fest i lördags?

Hur känner du dig nu: glad för att J snart kommer hem, lite stressad för att jag måste plugga och egentligen borde göra det istället för att svara på löjliga frågeformulär, nöjd för att jag attack-bloggat och gjort bra saker idag. Sugen på pepparkakor fast jag inte borde äta några.

Vanligaste färg på dina kläder: Svart eller alla möjliga klara färger. Gärna neonrosa eller liknande.

Vad tycker du om fötter: Ställer mig ganska neutral till både mina egna och andras, är dock lite missnöjd med mina lilltårs benägenhet att boxa sönder skor alt. boxa sönder sig själva.

Vad saknar du: egentligen inget men å andra sidan. Lite mer pengar till vinterjacka, resande o bröllop skulle inte skada. Eller, ibland saknar jag mina katter helt sjukt mycket eftersom de bor hos mitt ex.

Hade du en bra kväll igår: nja, åt förvisso god indisk mat med tre vänner vilket var pepp men jag åt för mycket och fick ont i magen samt sorterade papper och betalade räkningar när jag kom hem. Finns faktiskt roligare saker att göra. Särskilt med tanke på att när jag var klar var det typ sovdags.

Favoritdryck på morgonen: kaffe, te och vatten eller juice.

Rakar du benen: när jag känner mig inspirerad.

När brukar du oftast gå och lägga dig: mellan sju o nio timmar innan jag ska gå upp om jag kan välja.

Är du blyg? Lite ibland. Kan bli väldigt blyg helt random men oftast skiter jag i det och bara bäper på. Beror också mycket på sällskapet.


Sysslar du med någon idrott: segling så mycket jag kan och sporadiskt blir det lite snowboardåkning och ridning. Önskar dock att jag hade råd/tid att börja rida råseriöst igen. Men jag vet inte om nåt räknas som idrott. Försöker springa o simma o gå en massa men det är väl ändå mest bara motionering?

Vill du hellre ha mail än brev: det kvittar men jag blir glad över båda sorterna om det står något vettigt i dem.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: ja, i alla fall på tycke vid första ögonkastet och sedan utveckling därifrån. Men det kan vara djävla lömskt det där. Blir ofta besatt o älskar folk mycket med en gång och det är ju bara kul om den andra blir lika besatt i en själv.

Har du spytt offentligt: ja, när jag var tonåring.

Är du nöjd med ditt liv: helt sjukt djävla nöjd. Är råpepp på mitt liv, vill att det ska vara förevigt.

Är du bortskämd: Ja och nej. Det beror på hur man ser det.

Vad gör du i morgon: går på föreläsning, pluggar och äter middag hos svärmor.

Vad är det värsta du vet? När människor inte bryr sig om en del saker (har en särskilt soft-spot för djur o miljö o snälla människor). Ignoranta o dryga jag-vet-bäst-människor (ffa de många män som är lite för välmående och lite för säkra på sig själva), people in general. Tanken på att någon/något jag älskar kan tas ifrån mig.

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? ofta lite mer än jag egentligen har dumt nog. Beloppet beror på den ekonomiska formen för tillfället.

Vilken kändis tycker du är en bra förebild? De flesta kvinnor och män som gör något bra och visar att ingenting är begränsande och att man inte måste följa oskrivna regler (några kan hittas till höger i länklistan). Man måste inte vara perfekt, ingen är perfekt.

Vad längtar du till? just nu, imorgon och hela framtiden. Vill uppleva allt för evigt. Längtar även till min dröm där jag är klar med min utbildning har ett kul jobb, bor på en bra plats och kan vara ute och segla med J och våra två underbara barn.

Har du bra vänner och äkta vänskap? Ja, loads and loads. Älskar dem och det.

Vad använder du för shampoo? Naturelles honungsvariant märkt med "bra miljöval".

Vad är det finaste du fått? J och mitt liv.

Hur gammal är du: 30 år.

Du samlar på: lite random saker. Bra människor.

Gröna eller röda äppeln: what?! Det beror väl på.

Vem ringer du när du är arg/ledsen: J, någon vän, min bror eller mamma.

Gillar du golf: inte i någon större utsträckning. Verkar dock som att J är lite sporadiskt intresserad så en vacker dag kanske jag står där och slår med nån klubba. Men jag har extremt svårt att se att jag skulle få ut något av det.

Vilken tid gick du upp idag: sju. Alldeles försent, fick äta frukost på tåget.

Har du sovit i din egna säng inatt: ja, fast rent tekniskt så är det J's. Min står på landet hos min mami o papi.

Är det okej att gråta: såklart men man ska inte överdriva. Eller gråta över spilld mjölk.

När grät du senast: kanske när jag blev ledsen för något när jag o J bråkade för ett tag sedan. Minns inte exakt.

Vad skulle du göra om du vann en miljon: betala mina studielån och köpa lite bra saker till de jag älskar, göra klart huset vi bor i, köpa en bil, inte ta nya studielån och kanske spara resten till jorden-runt-seglarbåten (om det nu skulle bli något kvar).

Bär du glasögon eller linser: glasögon när jag hänger mycket framför datorn.

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: märket spelar ingen roll men jag är extremt medveten om miljö och kvalité. Fast även jag fuskar och köper ibland billiga kläder hos stora kedjor buhuu.

När går du upp ur sängen en helgmorgon: om jag inte måste göra något går jag upp när jag vaknat ordentligt. Oftast mellan åtta och elva.

Vill du gifta dig: jag ska gifta mig nästa år.

Vill du ha barn: ja, hemskt gärna två snälla, söta och välartade barn. Gärna en storasyster och en lillebror.

Solar du ofta: aldrig aktivt. Har aldrig solat solarium och måste typ ha solskyddsfaktor 50+ när jag är ute på sommaren. Har extremt känslig albinohud. Det suger. Särskilt som jag alltid vill vara ute o segla o bada.

Är du bra på att laga mat: har börjat älska att laga mat och blir mer o mer skillad med tiden. Snart är jag fucking Per Morberg.

Är du flygrädd: ja men det håller på att bli bättre. Det är ju bara att öva.

Hur vig är du: typ inte alls.

Är du musikalisk? Japp.

Vad dricker du helst när du är törstig: vatten.

Tror du på ett liv efter döden: tvivlar. Som med det mesta annat när det kommer till tro.

Tycker du om sushi: ibland massa men just nu är jag inne i en svacka, har tröttnat lite.

Vad äter du helst när du ser på film: popcorn eller glass.

Bor dina föräldrar tillsammans: ja.

Har du tandläkarskräck: nej.

Har du någon gång gråtit dej till sömns: lite nu o då.

Biter du på naglarna: jag biter på typ allt som sticker ut från min kropp.

Senaste låt du hörde: nåt med Celine Dion igår tror jag, J kapade spotify.

Tycker inte att det finns någon anledning att inte andra manade på min länklista svarar på detta. Jag vill veta allt ju.

and god knows I tried to leave her

Frisk igen o pepp igen. Måste hålla fast vid promenad, simning och springning. Varför är det så svårt att hålla disciplin på allt? Måste ju för i helvete hinna plugga också. Allt på en gång.

Och det här bloggandet, även här allt på en gång.

Inte läge att få svinis just nu.

feels like sand

Festen hos Shirley igår var fantastisk. Mitt nya bästa är att börja dricka tidigt för då kan man peaka tidigt, gå hem och lägga sig tidigt och sedan vakna tidigt nästa dag utan att känna sig som ett lik.
Dock gjorde vi ju det ändå eftersom det mycket riktigt bjöds på champagne en masse. S blev mycket nöjd med presenten och tacka fan för det eftersom det tog typ en timme att välja ut den (begreppet "vad som helst från cow parfymeri" visade sig vara något svårflirtat).

Träffade underbara Jens (som vi inte träffat sedan bröllopet) och lyckades hinna med lite catching up innan det var dags att sätta tänderna i lovely Chris som jag inte heller träffat sedan vår misslyckade ofika för alldeles för länge sedan. De gick båda bra ihop med J vilket känns så himla skönt och bra. Älskar J's förmåga att smälta in.

Idag blir det utflykt till Ekerö och påhälsning hos J's bror för att se på nyutkommen bebis. Kanske vi kan lyckas handla lite mat också för den kommande veckan. Ibland är man så opepp på mathandling.

simply being was easy, just having you there

Första helgen på evigheter som inte är inbokad med idel arbete.

Igår: utflykt för att undersöka husen man ser från sjön i Vårberg (alltså Vårberg, sjukt trist ställe), thaimat-to-go och halvbra film.

Idag: presentinköp, fika med Remmen på stan och 30-årsfest hos underbara Shirley med (enligt uppgift) "champagne en masse".

Härligt.

halfway to fivepoints

Idag fick vi lära oss att man för guds skull inte får skriva "för eget bruk" när man skriver recept på sprit åt sig själv. Som vår lärare uttryckte det "Ni behandlar ju inte människor, ni behandlar djur. "För egen praktik" ska det stå".

Ibland älskar jag vår utbildning i allmänhet och våra lärare i synnerhet.

what have I done to fall so hard for you

Idag är det exakt ett år sedan jag och J var på vår tredje date som började med att J försökte avsluta vårt dateande och som slutade med att vi satt i min trappuppgång och hånglade i typ en halvtimme.

Jag är så djävla lycklig över det här året och så sjukt nöjd med att ha träffat J och fått tillbringa all den här tiden med honom. Och jag ser så himla mycket fram emot att vara med honom resten av livet. Han är mitt allra bästaste och jag älskar honom helt galet mycket. Och det blir bara mer och mer. Hur mycket kan man älska någon egentligen?

Ikväll ska jag möta honom på centralen när han kommer med tåget från Göteborg och han vet inte om det än (även om han säger att han tror sig ha listat ut vad som ska hända) men vi ska gå till samma ställe som vi hade vår date på för ett år sedan och så ska jag bjuda honom på middag.

Och berätta för honom att vi fått svar på att vi kan gifta oss på vårt önskeställe. Och jag tror att det kommer att kunna bli sjukt fint.

I need therapy, they say

Pratade en massa med terapeuten. Behövde verkligen det eftersom det är en massa som jag bara kan prata med henne om. Hon är grym men det är konstigt. Först hatade jag henne och sedan blev det långsamt bättre. Nu känns det som om vi inte bara träffas för att jag behöver det utan att hon får ut något av det också. Jag tror att hon vill veta hur det går för mig.

Och, kanske inte så konstigt å andra sidan. Hon har ju hjälpt mig att bygga upp mig själv till max. När jag kom dit var jag orolig hela djävla tiden och trodde inte på riktigt att jag kunde något. Jag var tvungen att hela tiden prestera typ orimliga saker för att vara nöjd. Och jag kunde inte säga nej. Och sedan fick jag ett psykbryt på riktigt och grät i typ ett halvår. Och gick i terapi i två till.

Nu är jag världens bästa och har grym koll på mig själv. Allt är inte lätt men nu vet jag att det inte gör något. Jag oroar mig inte längre och jag vet vad jag kan och vill och behöver. Och jag har början på en lyckad karriär med något jag tror att jag kommer att tycka om att göra resten av livet. Jag har träffat världens bästa blivande man och kommer förhoppningsvis kunna få ett par underbara barn med honom. Vi bor i ett sjukt fint hus och min familj och mina vänner regerar. Jag älskar att leva även om det är kolmörkt ute nuförtin.

Och det trodde jg nog inte för en sådär fem år sedan.

För att citera bästa D: "Du är bäst, fortsätt så".

I was lonely, now, I'm just alone

Var ensam ute på ön hela helgen. Kändes konstigt. Fick en massa gjort och vårt rum därute blir bara finare och finare för varje gång. Älskar att sova där nu. Sorterade saker och sparade och slängde och rensade. Älskar det med.

Träffade lillasyster också och hon blev glad för att J inte var med. "Då får jag dig alldeles för mig själv" som hon uttryckte det. Hon är så himla gullig och på ett sätt förstår jag henne. Även om J är bäst och funkar urbra med alla tar han ju ändå tid från mig som annars skulle ha lagts på familj och vänner enbart. Och det är inte dåligt, jag älskar ju J och vill lägga tiden på honom men jag önskar att inget behövde ske på bekostnad av något annat.

För så känner jag ju med min bror. Jag älskar verkligen honom och vill helst vara med honom jämt men det går ju inte, han har ju sin fästmö och sina kompisar och blabla och kan inte vara bara med mig. Men man önskar att det gick att vara med alla hela tiden.

Fikade med systerdotter E också och hon är verkligen bäst. Vi pratade lite om bröllopet och jag som är så dålig på idéer fick en massa av henne. Tror att jag ska anställa henne som bröllops-coach.

På lördagen hade vi middag för mamma som fyllde år. Broderns fästmö var underlig men efter typ psykbryt på söndagen så kanske det inte var så konstigt. Men lillasyster var där istället.

Min bror vaknade dock med ryggskott på söndag morgon. Djävligt otajmat eftersom vi skulle upp med båten (+ att han håller på och sliter med en av sina slututställningar) men det gick ok ändå. Blev dock sjukt trött på att högtryckstvätta hela bottenhelvetet själv.

Kom hem sent igår kväll, hann knappt pussa på J innan jag stupade i säng. Måste ta igen det idag. När jag nu ska hinna det efter att ha kommit hem sent från terapeuten.

alltså, längden på denna rant

Med anledning av fuzz från f.d. och nuvarande klasskamrater har jag uppmärksammats på det faktum att Lunds Universitet blivit anmälda till DO för könsdiskriminiering av kvinnliga studenter samt att det i frågan skrivits en debattartikel i DN.

Egentligen orkar jag inte tycka så mycket om själva anmälan annat än att det å ena sidan skulle vara sjukt surt att vara tjej och ha kämpat sig till högsta betyg och söka via folkhögskolekvoten för att i stort sett varje gång bli bortlottad till förmån för en kille (som på veterinärprogrammet) samtidigt som jag tycker att det är bra med lite blandad publik i de allra flesta sammanhang.
Då undrar jag snarare var "invandrarna" eller "folk med annat ursprung än Norden" eller vad man nu ska kalla det håller hus? De och "lågutbildad arbetarklass-ungar" lyser glatt med sin frånvaro på veterinärprogrammet. Men - nu var det ju inte dem de skulle handla om här och nu även om det också är en intressant iakttagelse.

Det som upprör mig tillräckligt för att orka skriva en rant om det hela är istället alla de kommentarer flockas kring debattartiklar som denna. Jag blir så sjukt trött av alla underliga åsikter som florerar och särskilt med tanke på att de flesta inte handlar om sakfrågan i sig utan mest är gnäll i stil med "ååh men kolla de då" och "om de gör varför får inte jag".

Så, till de som kommenterat artikeln.

Vi har David som skriver: "Så killar har svårare att komma in på universitet/högskola för att de har lägre betyg från grundskolan. Borde inte det betyda att killars betyg borde justeras upp så att deras snittbetyg hamnar på samma nivå som tjejerna. För de kan ju inte ha lägre betyg för att de presterar sämre, för på företag justerar de ju kvinnors löner till samma nivå som mäns med motiveringen att de inte presterar sämre än män."

Hej David! Jag förstår att du har svårt att förstå det här med lika lön för lika arbete eftersom du jämför det med betyg. Visa mig gärna ett enda exempel där två personer har samma lön trots att den ena inte gör något medan den andra sliter asset av sig och presterar.

Signaturen Märkligt fortsätter i samma anda: "Vilket tjatter det blir när det plötsligt är män som bli inkvoterade. Annars händer det varje dag att kvinnor blir det för att få en jämnare fördelning. Kolla bara på PHS* som tidigare nämnts. Jag blev själv satt på reservplats för att kvinnor skulle ha förtur. Om vi hela tiden skulle anmäla till DO när sånt händer skulle denne få händerna fulla. Jag tror männen egentligen är diskriminerade i Sverige."

Hej Märkligt! Jag tror att du är något på spåret. Egentligen är det männen som är diskriminerade eftersom det inte kan vara så att det kan hända att flera s.k. grupper i samhället kan bli diskriminerade samtidigt. Men, vet du vad jag tror? Egentligen är det djuren som är diskriminerade i vårt samhälle, jag menar - de får ju inte ens rösta.

Och sist men inte minst bloggar Renate om det hela och skriver: "Men hur var det under alla år som exempelvis Polishögskolan kvoterade in kvinnor för att jämna ut könsfördelningen? Då var det ingen som klagade på "lika rättigheter (...) oavsett kön". Männen fann sig plikttroget, enligt svensk sed och tradition, i att hunsas av kvinnofolket och dömas utifrån kromosomuppsättning snarare än meritlista. Men så fort det ska könsfördelas åt andra hållet så skriks det patriarkat."

Hej Renate! Det är ju väldigt olyckligt att ingen anmälde Polishögskolan back then men det lär ju knappast vara så att ingen klagade? Och sedan när blev det svensk sed att hunsa män eller att svenska män plikttroget skulle finna sig i någonting? Dessutom vetefan om någon skrikit patriarkat i just den här frågan (förutom en hel del anti-feminister i kommentatorsfältet då förstås).

And I tell you, we could go on and on. Och alltid dessa idioter som ska uttala sig (dock måste jag erkänna Renate ett högt värde i det mesta utom just denna fråga, I love Renate utanför feministiska diskussioner).

Och en lång rant är inte fullkomlig utan det avslutande stickspåret.

Att det inte än, anno 2009, är allmänt känt att feminism inte betyder manshat eller separatistisk kvinnokärlek utan faktiskt är en "åskåd­ning som hävdar o. rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala o. politiska) likställighet med mannen" (citat SAOL) är för mig en gåta. Så även det faktum att kända och okända människor med välgrundade, sakliga och mycket tydliga feministiska åsikter avsäger sig epitetet feminist på diverse oklara grunder.

Kanske för att debatten blivit så inihelvete osaklig att det inte går att diskutera äkta jämlikhet mellan könen utan att först tvingas förklara sin ståndpunkt som feminist så länge att man till slut ger upp (den konspiratoriske skulle se det som en strategi från patriarkatet för att tysta den feministiska debatten but we don't even go there).

Personligen är jag så inihelvete mycket feminist jag bara kan bli och jag tänker vara det till döddagar (om jag avsäger mig den får ni gärna skjuta mig). Jag är sjukt individualistisk och tänker aldrig i livet finna mig i att bli åsidosatt på grund av mitt kön men som samhället ser ut idag finns det strukturer som inte låter jämlikheten skina över oss alla och så länge det är så så kommer jag att försöka motverka det med alla medel jag kan.

Men det är ju bara min åsikt.


*Polishögskolan förmodar jag (undertecknads anmärkning)

ibland älskar jag magdalena ribbing

Läste precis på dn.se och ibland kan jag tycka att Magdalena Ribbing är för inihelvete djävla artig och vill bara hoppa på hennes huvud men ibland är hon fantastisk i sina formuleringar. Läs den här etikettfrågan och sug på följande:

"Ja du, det här är en fråga som återkommer emellanåt, och som är i tiden, kan man nog säga. Det handlar om MIG och JAG, nämligen. Och därmed menar jag inte dig, utan den stöddis som inte märker att han (oftast män, hej i förväg, arga antifeminister) inte är ensam i världen. Han tar det han vill ha, och anar inte att utrymmet i flygplanet, på marken och egentligen i världen delas mellan honom och ytterligare några personer, sådär sju miljarder, som är lika förtjänta som han av att få en plats i tillvaron.

En gentlemans uppgift, frågar du – och det är enkelt att svara på: någon gentleman hamnade du inte bredvid. Hans förklaring är förmodligen “oj då, det tänkte jag inte på” - säkert sant, varför skulle han just då plötsligt tänka på att han inte hade ensamrätt till det han ville ha?

Man kan också säga sig: men vadå, det är ju bara ett armstöd? Jo, för att attityden till ett armstöd snabbt blir densamma för en plats i en kö, ett företräde i en hierarki, en visshet om den egna förträffligheten, ett krav på att alla andra ska finna sig. Med andra ord en urtrist stöddis som skapar obehag, bråk, konflikter och rentav krig."

Jag älskar hur hon alltid förekommer de tusen arga kommentarer hon antagligen kommer att få och hur hon är sådär torrt konstaterande.

up-date

Lite längesedan nu, har en hel del att stå i men när man landar på jobbet hinner man blogga och läsa ikapp.

Veckan som gick var ett sammelsurium av besök hos tandis (tandköttsinfektion hävd, gratis efterkontroll, yey), barnmorska (för att kolla underlivsstatus, var god) och hos Hjulet för att casha in födelsedagspresent (det blev "bara" massage men oh vad himmelskt det var).

Hela helgen var jag och J åter ute på ön för att lägga golv och måla klart och i fredags åt vi fantastisk tre-rätters hemma hos brorsonen och i lördags sov vi kungligt i 160-säng i ny-pimpat och sjukt mysigt rum. Avslutade med att hälsa på Yllet och Johan o deras bebis på söndagen innan vi åt pizza och däckade i god pangis-stil vid nio. Det är ju vårt nya.

Skola, ny förkylning, besök på läkemedelsverket, fika med Elefant-K, vila, storhandling, matlagning och kärlek, kärlek, kärlek till J och hans fantastiska uppenbarelse. Har varit väldigt nöjd med honom på sistone, han är bäst.

så himla trååkigt att vara sjuk

Inte fan blev halsen bra. Skulle till både skola och jobb idag men allt verkar brinna inne. Låg och hostade mig igenom natten men lyckligtvis verkar det inte vara influensa utan bara en lättare förkylning. Vilket på något sätt gör det hela ännu retligare. Lite för frisk för att bara ligga däckad och sova, lite för sjuk för att vara ute och springa.

Har alltid haft extremt svårt att vara hemma från skola/jobb på grund av sjukdom. Det stör mitt ordningssinne att inte kunna göra som planerat och jag får som en oro i kroppen och känner mig som en lite sämre människa.
Och nuförtiden har jag ju inte ens ett jobb där jag är oumbärlig, jag sitter ju för fan bara och svarar i telefon och ingen dör om bemanningen är en person kort. Det är ju lite skillnad mot när man jobbade i stall, då var det bara att gilla läget och gå upp om man så hade fyrtio graders feber för annars fick ju hästarna ingen mat och blev tokiga.

Men jag försöker vänja mig och försöker vara förnuftig eftersom det trots allt är bättre att vila en eller två dagar och sedan vara frisk och effektiv än att gå och halvsnora och vara lite hängig i en vecka och dessutom riskera att smitta andra. Och i dessa svinis-tider blir man väl lynchad om man sitter och hostar på tåget. Gud ska veta att jag vill döda de som går runt som små smitthärdar och hostar utan skydd.

Och det känns ganska ironiskt att bli sjuk när man går på penicillin. Även om jag vet att det är skillnad på virus och bakterier (komigen, jag ska ju bli veterinär ffs) så vill jag att antibiotika ska skydda mig mot allt (helst med svinis inkluderad).

som om man inte hade nog att göra

Jag har lunchpaus i mitt pluggande och vad passar bättre då än att blogelibloga lite. Cirkus-K har precis åkt hem till lilla bebisen efter att ha varit här och pluggat på förmiddagen. Det var bra att hon var här, vi pluggar bra ihop och har lagt upp lite strategier för de kommande veckorna.

För i helgen hände inte mycket på plugg-fronten. Vi var ute på ön och kom ut sjukt sent på fredagen eftersom både jag och J glatt trodde att vi var ensamma på jorden (det blir lätt så när man skolkar och är ledig från jobbet och bara går hemma och skrotar). När vi kom ut på E4:an vid fem insåg vi snabbt att så inte var fallet och sniglarna (alltså min bror och hans fästmö) som skulle åka med oss fick nöjt sitta och vänta i Danderyd sådär en timme extra. Där fick vi för sniglar.

Vi stannade och handlade på Flygfyren i Norrtälje och då kom jag på att om vi flyttar ut till havet måste vi nog ta oss norrut så att Flygfyren blir vår närmaste stora affär. Alltså, det är den bästa affären jag varit i anytime. De är inte fasligt dyra men har typ allt inklusive en grym deli-disk och mycket lokala produkter. Och deras nya eko-torg med lösvikts-snurror som innehåller bönor, gryn, vege-färs, nötter och massa mera är ju megalocytbra. Jag blir nästan lite nykär.

Kom i alla fall ut till mina föräldrars hus till sist och sov i den lilla 90-sängen där jag och J måste ligga typ i varann och där båda vaknar med lätt ryggskott. Vilket föranledde J att få ett ryck vid åtta-hugget på lördagmorgonen som innebar att vi skulle röja ur och måla om hela rummet för att därefter ställa in min gamla 160-säng som nu bara står i garaget och skräpar.
Och J går inte riktigt att stoppa när han fått en idé så vi började härja duktigt (till min mammas förtret eftersom hon låg och sov i rummet bredvid) men vid lunch var det klart för målning så då for vi återigen till Norrtälje och köpte färg och käkade innan vi åkte tillbaka för att måla. Hann precis klart med en omgång innan kräftskivan som vi skulle ha samma kväll.

Åt massa kräftor, räkor, sallader och västerbottenpaj. Grymt gott även om jag och J var lite tärda efter dagens aktiviteter och slocknade tidigt. Kvällen till ära fick vi även träffa lillasysters nya kille som blev klart godkänd av oss alla.

På söndagen tyckte alla (utom jag) att färgen var lite för mörk men eftersom vi ändå var tvungna att måla en gång till så åkte vi och köpte ny färg som var en nyans ljusare. Medan J målade städade jag undan saker, pluggade och hälsade på min bror, svägerska U och lilla fyrkanten (min nya brorsdotter). Fyrkanten var värsta rolig fast hon var lite trött och sur och börjde skrika såfort hon inte såg sin mamma. Jag övade mig på att behålla lugnet även när det gastades i öronen. Gick sådär.

Självklart räckte färgen precis inte. En halv vägg kvar så vi får åka ut igen på onsdag och göra klart men då kanske vi även kan få lite ordning på golvet. Eftersom ursprungsgolvet är röd plastmatta anno 1969 är vi lite sugna på ett uppköp. Har nästan bestämt oss för ett lite mörkare i typ valnöts-fejk. Får hoppas att det blir bra (det lär knappast bli sämre i alla fall).
Kom just på att jag skulle ha tagit lite bilder på rummet innan så att jag kan göra en före och efter-visning men icke då, sånt kommer man alltid på när det är försent.

Så, när vi väl var klara för avfärd var det alldeles för sent. Egentligen skulle vi hälsat på Yllet och hennes kille och deras nya bebis i nya huset men det hanns inte med så vi åkte direkt hem istället. Och softade och lade oss tidigt och var nästan utvilade imorse när det var dags att stiga upp (igen, sic!). Jag är dock full med ondskefulla virus som gottar sig i min hals så nu dricker jag te och försöker plugga och kurera mig. Förhoppningsvis är jag tillräckligt pigg för en promenad ikväll när J kommer hem.

bebis fundering

Går rätt bra hitills med motionerande. I morse gick jag hemifrån till Hornstull och det var grymt fint och hela Vinterviken var full av sjörök och solan hade precis gått upp.

Och nu ikväll var vi och simmade, trodde aldrig att jag skulle vilja träna med någon jag är ihop med men det är faktiskt rätt trevligt med sällskap. Det går liksom lite snabbare att simma sin halvtimme om man kan prata om roliga saker samtidigt.

Dessutom har jag varit i skolan hela dagen och gjort lab och räknat ut en massa farmakokinetiska principer så jag känner mig så duktig att jag kan vara värd en skolk imorgon för att hinna plugga lite hemma, vara med J som är ledig och åka ut till ön någosånär rimligt tidigt.

Igår var jag och fikade med min kompis från gymnasiet, AH, som numera bor i Uppis med sin kille (alltså de bytte sina lägenheter i Sthlm mot en stor i Uppsala, de är helt underliga). Men vi sågs på Rival vid Mariatorget och tog en fika och det var evigheter sedan så jag fick berätta allt om J (sist vi sågs var nämligen jag och J på typ dating-stadiet fortfarande). Och hon fick berätta allt som hänt henne och det var ju en del eftersom hon ska ha barn i januari.

Alltså, barnen haglar fan i omgivningen nu och ja, ja det kan ha lite med åldern att göra men med tanke på att de flesta inte varit planerade är det nog inte bara det. Jag och J har funderat på detta eftersom vi båda vet att vi gärna vill ha barn och då gärna tillsammans men jag vet inte om vi kommer fram till något vettigt. Det känns så himla skrämmande att välja. Att bestämma sig och faktiskt låta sig bli med barn om det nu går. Hur kan man inte bli livrädd inför ett sådant val?

Och samtidigt känns det ju som att det kan bli megalocytkul och det bästa någonsin. Frågan är bara när? Ingen av oss är ju purunga och det kommer nog aldrig komma en perfekt tid. Och man vill inte vänta för länge men man vill ändå känna att man är redo.
Jag har förvisso kollat upp lite i skolan hur det skulle funka med att vara gravid och kanske få barn och om allt går bra kan det lätt funka. Jag kan förhoppningsvis till och med gå kvar i skolan hela tiden (vilket är mitt mål) - det bygger ju dock på att J hjälper till en del men samtidigt skulle det kunna vara grymt mysigt för då skulle vi kunna tillbringa en massa tid tillsammans. Och eftersom jag hjälper cirkus-K nu så har jag ju en hel del hjälp upp om det skulle vara så.

Men det är så himla svårt att välja när. Önskar nästan att det kunde ske en liten olycka så att det bara var och gilla läget men med min megastarka, hormonstinna p-ring har jag svårt att tro att något liv kan bli till.