alltså, längden på denna rant

Med anledning av fuzz från f.d. och nuvarande klasskamrater har jag uppmärksammats på det faktum att Lunds Universitet blivit anmälda till DO för könsdiskriminiering av kvinnliga studenter samt att det i frågan skrivits en debattartikel i DN.

Egentligen orkar jag inte tycka så mycket om själva anmälan annat än att det å ena sidan skulle vara sjukt surt att vara tjej och ha kämpat sig till högsta betyg och söka via folkhögskolekvoten för att i stort sett varje gång bli bortlottad till förmån för en kille (som på veterinärprogrammet) samtidigt som jag tycker att det är bra med lite blandad publik i de allra flesta sammanhang.
Då undrar jag snarare var "invandrarna" eller "folk med annat ursprung än Norden" eller vad man nu ska kalla det håller hus? De och "lågutbildad arbetarklass-ungar" lyser glatt med sin frånvaro på veterinärprogrammet. Men - nu var det ju inte dem de skulle handla om här och nu även om det också är en intressant iakttagelse.

Det som upprör mig tillräckligt för att orka skriva en rant om det hela är istället alla de kommentarer flockas kring debattartiklar som denna. Jag blir så sjukt trött av alla underliga åsikter som florerar och särskilt med tanke på att de flesta inte handlar om sakfrågan i sig utan mest är gnäll i stil med "ååh men kolla de då" och "om de gör varför får inte jag".

Så, till de som kommenterat artikeln.

Vi har David som skriver: "Så killar har svårare att komma in på universitet/högskola för att de har lägre betyg från grundskolan. Borde inte det betyda att killars betyg borde justeras upp så att deras snittbetyg hamnar på samma nivå som tjejerna. För de kan ju inte ha lägre betyg för att de presterar sämre, för på företag justerar de ju kvinnors löner till samma nivå som mäns med motiveringen att de inte presterar sämre än män."

Hej David! Jag förstår att du har svårt att förstå det här med lika lön för lika arbete eftersom du jämför det med betyg. Visa mig gärna ett enda exempel där två personer har samma lön trots att den ena inte gör något medan den andra sliter asset av sig och presterar.

Signaturen Märkligt fortsätter i samma anda: "Vilket tjatter det blir när det plötsligt är män som bli inkvoterade. Annars händer det varje dag att kvinnor blir det för att få en jämnare fördelning. Kolla bara på PHS* som tidigare nämnts. Jag blev själv satt på reservplats för att kvinnor skulle ha förtur. Om vi hela tiden skulle anmäla till DO när sånt händer skulle denne få händerna fulla. Jag tror männen egentligen är diskriminerade i Sverige."

Hej Märkligt! Jag tror att du är något på spåret. Egentligen är det männen som är diskriminerade eftersom det inte kan vara så att det kan hända att flera s.k. grupper i samhället kan bli diskriminerade samtidigt. Men, vet du vad jag tror? Egentligen är det djuren som är diskriminerade i vårt samhälle, jag menar - de får ju inte ens rösta.

Och sist men inte minst bloggar Renate om det hela och skriver: "Men hur var det under alla år som exempelvis Polishögskolan kvoterade in kvinnor för att jämna ut könsfördelningen? Då var det ingen som klagade på "lika rättigheter (...) oavsett kön". Männen fann sig plikttroget, enligt svensk sed och tradition, i att hunsas av kvinnofolket och dömas utifrån kromosomuppsättning snarare än meritlista. Men så fort det ska könsfördelas åt andra hållet så skriks det patriarkat."

Hej Renate! Det är ju väldigt olyckligt att ingen anmälde Polishögskolan back then men det lär ju knappast vara så att ingen klagade? Och sedan när blev det svensk sed att hunsa män eller att svenska män plikttroget skulle finna sig i någonting? Dessutom vetefan om någon skrikit patriarkat i just den här frågan (förutom en hel del anti-feminister i kommentatorsfältet då förstås).

And I tell you, we could go on and on. Och alltid dessa idioter som ska uttala sig (dock måste jag erkänna Renate ett högt värde i det mesta utom just denna fråga, I love Renate utanför feministiska diskussioner).

Och en lång rant är inte fullkomlig utan det avslutande stickspåret.

Att det inte än, anno 2009, är allmänt känt att feminism inte betyder manshat eller separatistisk kvinnokärlek utan faktiskt är en "åskåd­ning som hävdar o. rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala o. politiska) likställighet med mannen" (citat SAOL) är för mig en gåta. Så även det faktum att kända och okända människor med välgrundade, sakliga och mycket tydliga feministiska åsikter avsäger sig epitetet feminist på diverse oklara grunder.

Kanske för att debatten blivit så inihelvete osaklig att det inte går att diskutera äkta jämlikhet mellan könen utan att först tvingas förklara sin ståndpunkt som feminist så länge att man till slut ger upp (den konspiratoriske skulle se det som en strategi från patriarkatet för att tysta den feministiska debatten but we don't even go there).

Personligen är jag så inihelvete mycket feminist jag bara kan bli och jag tänker vara det till döddagar (om jag avsäger mig den får ni gärna skjuta mig). Jag är sjukt individualistisk och tänker aldrig i livet finna mig i att bli åsidosatt på grund av mitt kön men som samhället ser ut idag finns det strukturer som inte låter jämlikheten skina över oss alla och så länge det är så så kommer jag att försöka motverka det med alla medel jag kan.

Men det är ju bara min åsikt.


*Polishögskolan förmodar jag (undertecknads anmärkning)