2010-frågor

1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?

Gifte mig.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Don't do nyårslöfte.

3. Fick någon du känner barn?

Ahmen, typ alla. Känner mig efter.

4. Dog någon som stod dig nära?

Min bästa katt Mufasa var jag tvungen att avliva, buhuu.

5. Vilka länder besökte du?

Spanien (Mallorca).

6. Är det något du saknade 2010 som du vill ha 2011?

Mera ledighet, mera segling, ännu mera av bästa J.

7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?

21 augusti - då vi gifte oss. Den 10 juli - då min bror gifte sig.

8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?

Att min papi fortfarande lever, att jag gifte mig, att min bror gifte sig.

9. Vilket var ditt största misstag?

Att jobba och slita för mycket. Är aldrig värt det.

10. Vilket var ditt bästa inköp?

Vigselring & Houdini-munkis.

11. Vad spenderade du mest pengar på?

Bröllopet - är fortfarande skuldsatt.

12. Vad gjorde dig riktigt glad?

J, min familj, alla mina vänner.

13. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Inte i någon större utsträckning.

14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2010?

The more I see you - Chris Montez, Utan dina andetag - versionen som den där tjejen gör, Så länge skutan kan gå - Evert Taube osv...

15. Mådde du bättre eller sämre under 2010 än vad du gjort tidigare år?

Bättre. Det blir ju alltid lite lättare att leva.

16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?

Att vara ledig. Att segla.

17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?

Jobb och skola - men jag har ju inte riktigt så mkt val.

18. Hur var din julafton?

Bra men jag saknade min familj.

19. Blev du kär?

Kanske lite mer i J.

20. Vilket program har varit det bästa på tv?

Jag har inte tittat så mycket på tv. Fastnade dock för Ladies på Östermalm på slutet, kollade på tv4play.

21. Hatar du någon som du inte hatade förut?

Väl valda delar av min klass är alltid bubblare.

22. Vilken var den bästa boken du läst under året?

James Herriot - All creatures great and small och Curtis Sittenfeld - Presidentens hustru.

23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?

Spotify fick iTunes att ge vika. Så mycket för mitt 10 000-låtars iTunesbibliotek.

Evert Taube gick ju iofs varm men han är ju knappast en ny upptäckt.

24. Önskade du dig något som du fick?

Ja, hela tiden.

25. Önskade du dig något som du inte fick?

Ja, mest för att jag alltid önskar mig massivt med saker.

26. Vilken var årets bästa film?

Har typ hunnit gå på bio en gång så jag vet inte.

27. Vad gjorde du på din födelsedag?

Åt frukost hemma i stan, fisklunch i Täby C och middag ute på Ön. Lite fest och häng med familjen, vännerna och J. Bra som vanligt.

28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?

De gamla vanliga. Plus lite nya bebisar som nog blir mycket bra med tiden.

29. Hur skulle du beskriva din klädstil?

En blandning av glitter och neon varvat med en ny lite mer prydlig seglarstil. Henri Lloyd är mitt nya bästa. Och värme - Houdini och seglarställ och mössa och termobyxor. Orka frysa. Random engagemang där jag ena dagen bara drar på mig det som ligger nedanför sängen och nästa går all in med smink och genomtänkt outfit.

30. Vad fick dig att må bra?

J, min familj, mina vänner, jag själv. Att träna lite mer och att sova.

31. Vilken kändis var du mest sugen på?

Jag är sällan sugen på kändisar.

32. Vem saknade du?

Alla jag inte hann vara med tillräckligt. De som inte kunde komma på bröllop och möhippor. Min bror - vi hann träffas för lite. Töntigt nog J typ efter en dag ifrån varandra.

33. Vilken var din bästa månad?

Fanns ingen månad. Lite av maj, lite av juni, lite av augusti. Och lite blandat höst/vinter.

34. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?

Det finns det väl alltid men orka obsessa om sånt.

35. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?

Jag ska nu börja leka veterinär vilket kommer att bli sjukt kul men sjukt nervöst. Och förhoppningsvis bjuder nästa sommar på lite mer än bara jobb och bröllopsförberedelser. Och det brukar alltid hända något som aldrig hänt förut så det är väl bara att sopa fullt.

dag 7 - min bästa vän

Jag har många bästa vänner för jag kan aldrig välja bara en. De är ju så fantastiska och underbara på sina olika sätt att jag aldrig kunnat välja. Och jag har alltid ansett att man ska vara bästa vän med den man är ihop med för då blir det roligare. Då vill man ju vara med varandra mest hela tiden.
Så, min bästa, bästa vän är ju J men samtidigt är han ju min man så han kanske inte räknas här. Och en av mina andra bästa vänner är min bror för vi kan varandra utan och innan och kommer alltid att vara varandras men han är ju även min bror och kanske inte heller räknas.


Men ska jag välja ett urval så blir det nog Stor-C och Shirley för de har som alltid funnits med på något sätt. Och Josie som bubblare.


Stor-C har jag känt sedan vi var tolv och hängde på ridskolan men det är först alla somrarna på Ön och sedan allt annat vi gjort gemensamt som skapat vår närhet. Hon kommer alltid att finnas där, elegant och fantastisk, rolig och trygg. Och vi vill liksom samma saker och hamnar alltid bredvid varandra till slut. Vi utbildar oss till samma saker och vill jobba och bo på samma ställen. Jag hoppas att när vi är klara och har settled in så bor vi i närheten av varandra vid havet och jobbar med liknande saker. Och våra barn är kompisar (jag måste bara ligga i lite först - hon har ju redan ett, fuskisen).


Jag och Shirley träffades i gymnasiet och sedan dess har vi haft mer eller mindre god kontakt men alltid har vi hittat på sjuka saker tillsammans och nu har vi nog hittat varandra för gott. Hon sa till mig en gång att jag var en av de bästa för att hon kunde vara sig själv med mig helt och hållet och det beskriver vår relation ganska så på pricken. Vill man ha en helt random utekväll är det henne man ska vända sig till - på gott och ont.


Bubblare Josie upptäckte jag förra året. Hon går i min klass och kan vara ett frö till ny bästa. Alltid redo med sin vassa tunga och sin cyniska sarkasm passar hon mig som handen i handsken. När alla andra ser saker från "den positiva sidan" kan man lite på att Josie har en välriktad spark till övers. Vi är totalt olika och ändå samma hjärna. Mitt nya bästa.


Sedan finns det ju tusen till men orka rabbla upp alla. 

kort uppdatering från sjuksängen

Jamen lysande. Alltid sjuk på jullovet.

Skrev tenta i anestesi (som jag kan ha klarat) och jobbade en dag på djursjukhuset innan det var dags för sista tentan. Fjäderfä - hade mest pluggat gamla tentor eftersom tiden var knapp men det var uppenbarligen rätt strategi. Bara gamla frågor - klar tjugo över åtta. Jäste kvar i salen tills halv när man fick gå och gav sen julklappar till mina snälla klasskamrater innan jag fräste ut till öarna och hängde med släktingarna och gjorde klart J's ena julklapp.

Dagen innan julafton fräste jag in till stan och sedan drog jag runt som en galning och spårade och köpte tusen julisar till till J. Han blev överöst och glad.

Julafton spenderades hemma med delar av J's familj och på juldagen åkte vi återigen ut till öarna för att vända tillbaka på annandagen. Vi jobbar nämligen båda två i mellandagarna. Eller.
Det var meningen att jag skulle ha jobbat alla mellandagar men idag visade sig förkylningen (som jag motat bort hela hösten) från sin ondaste sida så nu ligger jag i sängen med ont i bihålorna. Lyckat.

Hoppas bara att jag blir frisk tills nyåret och veckan efter för då ska jag och J vara lediga och softa tillsammans. Vi har bara inte bestämt oss för vart ännu.

Nu ska jag sova.

Eeehhh...

...ok, jag fortsätter strax. När helvetestentorna precis innan jul är gjorda och jag har fixat de sista sakerna inför jul.

Hur lite tid kan man ha och hur ska jag hinna lära mig allt om sövning och fjäderfä under helgen?

unintended paus

Så hann jag inte skriva ändå på ett tag.

Veckan har gått rasande fort och har bjudit på massiva övningar från morgon till kväll. Det har övats intubering på kattlik och opererats på nyss avlidna grisar. Enormt lärorikt, intressant och kul men sjukt jobbigt.

Veckan avslutades med en fantastisk föreläsning om avlivning av häst och vår föreläsare (som numera är mitt nya bästa) börjar med att säga "och jag hoppas att ni aldrig någonsin kommer att behöva känna samma känsla i kroppen som jag fick när jag insåg att jag avlivat fel häst". Obetalbar anekdot om hemskt scenario som ändå löste sig till vår föreläsares fördel in the end.

Nu är det helg och dags för massivt glöggintag med släktingar och vänner. Fortsättning på listan kommer. Ha tålamod.

dag 6 - min dag

Jag vaknade med försomnade armar i en nittiosäng bredvid J. Låg och vred mig ett tag, slöade. Gick upp och möttes av kaffe och nybakade lussekatter.
Åt detta till frukost i sällskap av våra kompisar som vi övernattat hos och pratade om segling och idol. Började dra oss hemåt, fastnade vid Säby Säteri och köpte ekologiska ägg och två snälla biffar i deras gårdsbutik. Mycket bra.

Stannade på stormarknad och handlade massa mat. J löpte amok i delikatessdisken eftersom han var hungrig. Kom hem.

Jag hackade snö på trappen och i trädgården medan J packade upp mat. Vi åt avocadosoppa som J gjort och sedan fräste vi runt och gjorde en massa saker som behövde göras. Däremellan åt vi fantastisk middag på råstektpotatis, biff och bea. Jag gjorde smaskig sallad till.

Fortsatte fräsa till klockan blev sent. Allt mycket fint och bra och då - julmusik och glögg och tända ljus och vetskapen om att ha gjort bra saker som dessutom syns med blotta ögat.

Nu sängen - alldeles för sent men ack så välförtjänt.

dag 5 - min definition av kärlek

Så länge jag kan minnas - ljudet av vågor mot någonting (oftast ett plastskrov) och sol som glittrar via vatten. Att vakna av båtvädret och föräldrars prat. Att veta att havet och världen väntar.

Likaså att somna till ljudet av röster, välkända röster och bekanta människors sällskap. Gärna i knät på mamma eller syster och sedan slumra och bli buren, körd hem och nästa morgon vakna i sin egen säng. Kommer jag att känna mig stor eller vuxen när mina barn upplever samma sak?

Nästan så länge jag kan minnas - mjuk päls, tassar och hovar.

Antingen en av alla de bästa katterna som man kan stoppa näsan i och bli varm eller mjuk och len hästhals att krama, älska och gråta i. Att alltid bli efterföljd eller buren. Alla dessa djur som jag älskat - vad de har gett mig mycket. Jag hoppas att jag kan ge något tillbaka till den värld som skapat en så stor del av mig.

Nu - när jag är vuxen, kvinna och nästan stor men även sedan länge. Att hitta en person som är så fantastisk att jag vill dela allt med den, att vilja ge upp en stor del av sig själv och sedan - att inte behöva.

För den som älskar någon på riktigt kommer aldrig att be om en krossad dröm eller en tvingande åtgärd. Den som älskar på riktigt får en att känna sig fri och när jag känner mig fri vågar jag stanna.

Jag tror att kärlek för mig är allt detta i ett.

Familjen, djuren, havet och nu - till sist och för alltid - J.

dag 4 - vad jag ätit idag

Men alltså, sjukt tråkig dag som det här ämnet dök upp på.

I morse åt jag vörtbröd med ekologiskt bregott och ost på och drack te (NK's lussete - min nya favorit).

Till lunch åt jag en matlåda med ris och wokade grönsaker och quorn i en red-thai-curry-sås. Efter det änglamarks eko-rättvisa pulverkaffe med mjölk.

Nu har jag precis petat i mig en råraka med lite lingon som blev över från middagen igår för jag har simmat och ska in till stan och möta upp J. Förhoppningsvis för att äta något lite mer inspirerande till middag.

Just det!

Cissi Wallin skriver krönika om myten om den hysteriska flickvännen.

Jag har själv funderat över alla dessa människor som gnäller över sin respektive så mycket och så frekvent att man undrar varför personen överhuvudtaget vill vara ihop med sin partner. Det är ju bara att - ändra på sig själv, be den andra ändra på sig, mötas halvvägs eller - om det inte funkar - göra slut/skiljas/separera.

Ibland tror jag att folk bara vill gnälla över sin hopplösa respektive för att få lite medhåll och don't even get me started gällande män i grupp som klagar över sina fruar/flickvänner/sambos olika tillkorta- kommanden - oftast gällande normal renlighet eller ovilja att ha sex. De faller dem sällan in att de kan vara en del av problemet.

Om man är ihop ska man fan gilla varandra sjukt mycket och inte prata skit om varandra inför andra. Så det så.

jag får ont i magen av att flyga

De flesta av mina vänner är medvetna och godhjärtade människor som ofta drar sitt strå till stacken för att vi ska kunna leva i en bättre värld.
Men de flesta av dem vill även se mer av världen och med endast korta sommarlov till sitt förfogande innebär det att man måste flyga för att komma så långt som de oftast vill. Så häromdagen frågade jag om någon av dem fick ont i magen för att de flög så mycket och långt för det brukar jag få bara av tanken. Och inte för att jag är flygrädd utan för att det känns så fel att använda flygning så lättvindigt.
Ingen höll med mig.

Jag undrar ibland om jag är den enda som känner så men så läser jag Linna (återigen Linna som med sina ord sätter fingret på så många av mina känslor). Hennes inlägg om stressen och känslan av att "världen funkar inte" samt hennes andra inlägg om saker som stressar - däribland miljön gör att jag känner mig mindre ensam.

Jag blir enormt stressad/deprimerad/orolig/arg/ledsen/upprörd över miljön och världens tillstånd varenda dag. Jag är en miljökämpe - kanske inte en av de bästa men jag försöker dra mitt strå till stacken.
Jag försöker hela tiden välja det lite mindre dåliga alternativet och jag försöker hela tiden tänka vad jag kan göra och en av de sakerna är att inte flyga i onödan (och ingen besservisserkommentar om att jag var på Mallorca i våras för det var för min svärmors skull och jag hade nästan inget annat val än att följa med).

Jag har flugit en hel del - ett kort tag hade jag ju ffs en date i London men ju längre tiden går desto mer obehag känner jag inför hela fenomenet med människor som utan att tänka sig för flyger till andra sidan jorden bara sådär.
Och don't even get me started på alla människor som tycker att miljön är såå viktig ända tills deras julresa till Thailand hamnar i blåsväder och kanske blir så beskattad att de inte har råd längre. Då är minsann flygresor en mänsklig rättighet.

Det är inte det att jag inte vill se världen eller åka till andra sidan jorden. Jag vill bara inte förstöra miljön så mycket när jag gör det. Och jag vill inte åka på charter i tid och otid för det är så lite upplevelse för så mycket slöseri. Och i dagsläget kan jag inte sätta mig själv så många gånger i ett flygplan för jag kan inte ens försvara det inför mig själv.

Är jag helt knäpp som ens jag tänker så här?

dag 3 - mina föräldrar

Det är intressant att den dagen jag ska skriva om mina föräldrar så träffar jag mami och fikar på eftermiddagen och sitter hemma och försöker att inte oroa mig över min papi som ska opereras.

Det var trevligt att fika och det verkar som om operationen av min pappa gick bra. Jag har varit väldigt orolig över honom under hösten för han har varit lite trött och haft lite komplikationer sedan en tidigare operation.

Till saken hör att min pappa är 89 år gammal och att jag ibland känner att jag ska vara glad för varje dag som han lever. Och ändå kan jag inte tänka så för han är min pappa och pappor ska leva förevigt. Mammor också.

Sen är han ju iofs helt magiskt pigg och fräsch för sin ålder och han får fortfarande kvinnor på fall. Han är världens snällaste och mitt hjärta kommer att gå sönder ganska mycket den dagen han faktiskt dör. Enda trösten då är att han har haft världens bästa och längsta liv och att han knappast kan klaga på sin livskvalité ens i dagsläget. Han är sjukt nöjd över att bli ompysslad på sjukhuset.

Men jag kommer då och då på mig själv med att tänka att han i alla fall måste leva så länge att han får se mina barn eller min examen eller whatever som ligger i framtiden och är viktigt. Och jag hoppas så innerligt att det dröjer länge innan han lämnar oss och att han fortsätter att vara så pigg och glad som han är idag.

Jag är, ibland till mitt förtret, väldigt lik min mamma. Vi har temperament, låter mycket, jobbar hårt och sportar stora bröst och anlag för bukfetma. Det finns med andra ord en hel del som jag försöker att inte överta. Med övning har det gått ganska bra.

Och jag tror att jag är mer kritisk mot min mamma på grund av våra likheter, vilka gör att vi oftare förstår varandra men också oftare blir osams. Pappa skulle aldrig göra någon nåt förnär och han är alltid snäll (ibland så snäll att man blir tokig). Min mamma ställer lite mer krav och är lite mer att bita i - på både gott och ont. Mina tidiga tonår var ingen dans på rosor för någon av oss men nu när jag är vuxen förstår vi varandra mycket bättre.

Framför allt vet jag att mina föräldrar älskar mig och min bror och är stolta över oss och ju äldre jag blir desto stoltare blir jag över dem.

Och ju närmare ett eventuellt eget föräldraskap jag kommer desto intressantare blir deras erfarenheter. Särskilt som de gjorde en massa saker med mig och min bror när vi var små som jag gärna vill göra med mina egna barn men som många av dagens föräldrar verkar tycka är sjukt krångligt. Typ segla med en bebis eller bila i Europa med en 4- och en 6-åring.

Dock finns det ett par andra föräldrar som jag gärna har som förebilder och det är Ludvig och Linda på Mary af Rövarhamn. De är sjukt inspirerande i denna värld av småbarnsföräldrar som bara vill åka på charter för att "det blir enklare så".

distans tack

Idag var jag i skolan för ovanlighetens skull.

(Mest för att jag hängde med underbara M & Lill-C igår och kollade på Skins som är en av mina bästa tv-serier. Vill fortsätta kolla på nya säsonger så jag lurade med dem på att maraton av nästan hela första säsongen. Nu är de också fast hehe.)

Jag ångrade mig dock snabbt. Vi hade bara föreläsningar på förmiddagen så jag behövde inte stå ut så länge men alltså, frågorna som ställs och det som sägs på våra föreläsningar tar fan priset.
Idag frågade en tjej om man kunde bli smittad med anaplasma via sin hund. På en föreläsning om fästingburna sjukdomar.
Och då har jag inte ens kommit till killen som efter tre och ett halvt års studier i fysiologi och medicin räcker upp handen och frågar föreläsaren - vaddå, så du menar alltså att saliven har en buffrande kapacitet?

Det är ju ett sabla otyg att man inte kan plugga till veterinär på distans.

dag 2 - min första kärlek

Alltså, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Idag är inte en dag då jag vill vandra i minnets djävla korridorer efter sedan länge glömda kärlekar.

Det finns tusen och ingen som fått min kärlek i oerhörda mängder. Jag älskar alltid mycket, mycket och ser ingen anledning att dölja det. Det gör för det mesta människor rädda. Vare sig de är tretton eller trettio.
Nu efteråt är det lätt att säga allt det där om att de inte var värda min kärlek och bla bla men sanningen är att där och då höll jag på att gå under av all olycklig kärlek som mitt hjärta utsatt mig för.

Icke att förglömma de fantastiska kärlekar som stått i min väg och hjälpt mig till den jag är. H var en av de bästa under en lång tid i mitt liv och jag kan än idag få ont i magen över att jag inte kunde älska honom lika länge som han älskade mig.

Dock tror jag att min första och enda totala kärlek som jag vet att jag alltid kommer att ha kvar är havet. Det finns ingenting som får mig så lugn, glad, tillfreds och lycklig som att se ut över ett vatten med orörd horisont.

Idag älskar jag en person som är mitt alldeles egna perfekta och en av hans bästa är att han tycker om havet lika mycket som jag vilket gör att jag alltid kommer att kunna behålla båda två.

dag 1 - introduktion

Jag är ganska ofta alldeles för mycket och alldeles för högt. Men det är nästan aldrig meningen - det blir så lite av en slump för att jag aldrig kan hålla tyst eller vara lugn.

Eller, jag kan vara sjukt lugn och tyst när jag är ledsen och ibland blir jag arg när vänner klagar på att jag alltid låter och då är jag tyst och lite butter i säkert fem minuter innan jag glömt att jag ska vara tyst och arg.

Jag är således inte heller långsint. Men glömmer sällan en riktig oförrätt. Det som står här vid sidan om mig stämmer kusligt väl. Det är ett citat ur Medea som en vän hittade och använde och sedan stal jag idén för att jag tyckte att den beskrev en del av mig själv.

I övrigt stämmer även det som står överst också. Jag är enligt uppgift rätt witty och kommer snart att vara en vet och måste nog (nu när jag är över trettio) börja definiera mig själv som kvinna.

Jag tycker att det är svårt att växa upp, att mogna, att utvecklas och bli en bra och redig person. Jag var sjukt sen i min utveckling (bearbetade tonåren vid 25) samtidigt som jag var en obehagligt brådmogen liten flicka (som ville dö när hon var 10).

Ibland tror jag att jag hela mitt liv har haft en gammal människas allvar och hela mitt liv kommer att ha kvar ett barns glädje. Det gäller ju bara att välja ut vilka delar som är bra och vilka som är dåliga och hur man ska kunna bli en fungerande människa som kan få ut ett maximum av livet.

För att komma dit jag är idag gick jag i terapi i några år när jag var typ 25. Då löste sig ganska mycket även om jag ibland misstänker att galenskapen lurar runt hörnet.

Men om inte annat är jag bra på att låtsas.

Jag pluggar till veterinär och åker till Uppsala lite då och då och går i skolan. Det är lika delar kul, tröttsamt, jobbigt och intressant. Nu läser jag fjärde året och kan se fram mot en hel del praktisk och klinisk övning nästa år och jag hoppas att det blir en treat (eftersom de tre första åren var sjukt tråkiga).

Jag bor i ett hus med min man J och våra två katter. Huset ligger i en Stockholmsk förort som mest verkar bebos av medelklassbratungar och deras föräldrar (komplett med två bilar, små barnvagnar, rockar, tighta jeans och hunter-stövlar). Allt är väldigt klädsamt.

Mestadels trivs jag sjukt bra för det är nära vattnet och fint runtomkring men ändå inte olidligt långt in till stan och centralstationen. Jag trivs ohyggligt bra med J och vårt liv men ibland kan jag få små kväljningar av leda och oro över att fastna här. För jag vill inte bo här resten av livet - jag vill ha och se mer frihet än så.

Det känns som alldeles nyss som jag bodde i en etta på Söder med en av mina bästa vänner (här refererad till som ex-kombon) och fräste runt överallt med alla och envar. Och ändå känns det så avlägset.

Ibland förstår jag inte att det är jag som lever det här livet som det blev och ibland är jag bara lycklig.

Hos Christina hittar jag en rätt kul uppmaning som kan hjälpa på traven om man inte vet vad man ska skriva. Plus att det kanske definierar mig lite mer för det ev fåtal som läser.


Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment


Man ska alltså avhandla ett ämne per dag under 30 dagar. Jag är förvisso anglofil men inte helt stillös så jag kommer att översätta till svenska och försöka ta mig an det här så gott jag kan.

hemma och springa

Jag älskar att vara hemma och jag älskar att vara hemma med J. Att jobba/plugga/pyssla på varsitt håll men ändå tillsammans. Idag var en sådan dag och J fixade med någon jobbgrej och jag pluggade och pysslade.

Och jag sprang - för första gången på flera veckor. Bestämde mig för att det fick vara nog med slöandet och viljelösheten. Linnas träningsskola är sjukt bra hjälp på traven och även om jag inte alltid är så träningsovillig så kan jag behöva lite ass-kicking pepp för att orka/vilja.

Mitt problem annars är ju oftast att jag har så ont om tid och även det har Linnas tips hjälpt mot. Jag tänker - men det är ju bara en timme, det kan jag avvara. Och jag blir ju glad och sweet i kroppen av att träna och känner mig duktig efteråt. Och jag har inte så höga ambitioner - 2 gånger i veckan simma eller springa en halvtimma kan man fan stå ut med. Jag hoppas ju dock att jag ska hinna/kunna utöka lite sen men först - komma igång.

Och idag kom jag således igång igen. Ut i friska luften som snabbt förvandlades till luft med snö. Jag hade behövt goggles för att kunna se ordentligt men det var ändå sweet, trots kylan.

Nu smoothie och mackor medan jag läser bloggar.

Och? Och!

Och nu har även vi lyckats skrapa ihop en del adventsstämning i form av ljusstakar och stjärnor och glögg och fudge. Dricker NK's lussete och putsar lite på en lampa som ska hängas upp i trappan. Sakta men säkert blir vårt hem lite mer komplett och fint och även mitt.

Och snön - det är så fantastiskt med snön att jag knappt är arg ens (fast jag är ju iofs sällan arg när jag är hemma och det är snö och allt är lugnt och fint).

Och ordningen - jag har betalt alla räkningar och stoppat allt i pärmar och sorterat in alla mina skolpapper i pärmar. Jag känner alltid ett nästan sjukligt lugn efter att ha styrt upp ordning bland mina saker.

Och världens bästa J står i köket och skär fudge och jag är så inihelvete glad att vi hittade varandra och nu ska vara ihop hela livet (det är ju i alla fall intentionen med att gifta sig).

Och jag inser nu att jag bara verkar löjligt lycklig och inte alls så arg som jag ville låta påskina tidigare i veckan. Det skulle kunna ha att göra med att jag bestämt mig för att skolka från skolan i morgon och således slipper åsynen av min klass.

Jag ska bara fortsätta att mysa och läsa klinisk kemi.

mera bröllopspresenter

Nu har vi dessutom fått tillbaka en av våra bröllopspresenter från ramverkstaden där den varit för inramning. Vi satte upp den i köket där vi hela tiden trott att den skulle passa och den är helt fantastisk där. Det ser ut som om den alltid suttit där och ramen matchar motivet purrfect.

Tack Niclas & Lotta.

festa grilla mysa shoppa hoppa

Det var faktiskt bra på festen igår. Fick träffa ett gäng av J's kollegor och det är ju alltid trevligt att få ansikte på namnen man hör vareviga dag.

Var även helt ok band, gillade nog Shout Out Louds mest och Andreas Kleerup's band minst (han är ju lite för trött hela tiden). Och precis när det började bli tråkigt träffade jag en kompis från Hultsfredsfestivalen och det var hur kul som helst och vi pratade i evigheter.
Bäst av allt - hon jobbar numera även med way out west så då kanske man kan göra något kul och festivaligt i sommar. Har velat gå på wow i flera år för det är alltid så bra band men jag har aldrig haft tillräckligt bra tumme med någon som jobbar där så det har aldrig blivit av.

På vägen hem åt vi mat på en grillkiosk som hade veg-korv! Så djävla skillat och gott och när vi kom hem var jag extra kär i J och det var världens bästa att få sova tillsammans. Det är konstigt men jag älskar att sova bredvid honom lika mycket nu som första gången. Jag saknar honom alltid när vi inte är tillsammans.

Hela dagen idag har vi fräst runt inne i stan. Handlat lite, ätit lite och spelat biljard på J's jobb - mycket bra julstämning överallt.

Var även och bytte en lite glömd bröllopspresent från svenskt tenn som vi inte gillade så mycket. Vi fick ett tillgodokvitto på 540 kr och försökte sedan febrilt hitta något annat att köpa.
Men det är ju en helt sjuk affär. Antingen är det litet och meningslöst eller så kostar det flera tusen. Man bara åh - vilken fin filt, den tar vi (måste bara lägga till 3 700 kr) eller åh - värsta bra adventsljustaken (måste bara lägga till 1 300 kr).
Det slutade med att vi köpte ett par schyssta salladsbestick i fint trä (prisvärt) samt en korkskruv av bra krog-modell (ganska ovärd sina 300 kr). Men det var ju typ det enda vi hittade som var ok eller som vi behövde eller kunde köpa utan att lägga till flera tusen själva.

Förra helgen hade vi dessutom samma scenario fast i en annan butik i Vaxholm. Vi yrade runt i en timme innan vi hittade något som vi tyckte var ok. Och det var en lampa. Förvisso fin men ändå - en lampa?

Nu är vi hemma igen och jäser i soffan med te och saffransbullar. Orkar inte ta tag i julstämningen förrän i morgon så jag läser bloggar och tittar på sthlm horse show istället. Mycket mysigare.

go go go

Ååh, idag sov jag till tio och struntade glatt i föreläsningarna om fjäderfänas infektionssjukdomar. Åkte till skolan för att sitta i en halvtimme på en obligatorisk operationsgenomgång som ingen tog närvaro på. Djävligt värt.

Tröstade mig med att kopiera en massa sidor i radostis och köpa två tavlor i en antikaffär vid stationen. Nu är jag i ekonomisk kris och får leva på min rika man resten av månaden. Som tur är var det han som ville köpa tavlorna.

Nu är jag hemma på sjukt snabbt pit-stop innan middag med ex-kombon samt studiebesök på hennes jobb innan jag ska möta upp J och gå på någon form av Spotify-fest. Är lite avvaktande skeptisk men vi får väl se.

förebygger

Och om någon skulle försöka få för sig att skylla min ilska på pms (ang. det tidigare inlägget om mensvärk) så vill jag bara meddela att man inte har pms i en månad i sträck. Ok?

littlest things

Vi undersökte ögon på eftermiddagen och jag och lill-C var övertrötta och skrattade mest hela tiden. En av mina klassisar berömde mig för att jag inte darrade på handen när jag la en bedövning ovanför ett hästöga. Då tänkte jag att det här ska nog gå bra (det är ju inte alltid det känns så kan jag avslöja).

Sedan blev jag trött på riktigt för vi blev klara sent som vanligt och det var kallt och bussen kom sent och tåget tog tusen år och tunnelbanan hundra. Men nu är jag äntligen hemma och har ätit mera vörtbröd och druckit varm choklad och badat.

J jobbar sent och jag är ensam med ett tv-program om samer och lite bloggar att läsa. Dessutom har jag lyckats lägga locket på mensvärken från helvetet och ska snart gå och lägga mig. Man måste hitta de små glädjeämnena i livet.

om att inte äta ihjäl sig på kött

Kanske börjar det bli bättre, kanske har jag bara en topp. Men idag åt jag vörtbröd med ost och senap till frukost, det var snö och iskallt och fint ute och jag fick åka i en varm bil till skolan. Och vi hade juverföreläsning i två timmar.

Jag tycker om kor och juver. Det enda som är sorgligt med det hela är att allt mest handlar om pengar. Om inte kon mjölkar tillräckligt eller om hon blir för sjuk eller infertil så är det bara att sopa iväg henne till slakt.

Jag tycker att bönder ska tjäna mycket mera pengar så att de kan ta bättre hand om sina djur. Jag vill gärna betala för att produktionsdjur ska få ett drägligt liv men det värsta är att människor överlag inte är så intresserade av hur produktionsdjuren mår.

Folk rycker på axlarna och köper lite mer bacon. Eller ber en hålla tyst när man börjar prata om hur djuren har det på riktigt - för de vill köpa mer kyckling och köttfärs. Helst ganska billigt, eller allra helst superbilligt och då står till och med det alldeles för billiga svenska köttet sig slätt. Då blir det ännu billigare kött från ännu längre bort.

Varför kan ingen se att utnyttjandet av djur är en sjuk grej när det blir för stort och industriellt (som med ganska mycket)? Och varför är det så svårt för en del människor att ge upp kött ens en dag i veckan? Häromdagen läste jag en bra krönika om just detta och att de som äter kött försvarar sin kost in till döden trots att det bevisligen är dåligt för miljön och inte särskilt kul för djuren.

Jag är inte mot att äta kött, jag äter också kött ibland. Men jag köper kött från ett slakteri där jag vet att djuren inte behövt åka långt och som är så litet att stressen borde bli minimal och som enbart slaktar ekologiskt uppfödda djur. Eller så köper jag vilt (eftersom jag inte kan jaga själv ännu).

Det är ganska dyrt jämfört med vanligt kött i affären och ändå är det billigt enligt mig. Jag skulle gärna betala mer om djuren hade det ännu bättre.
När jag blir äldre ska jag någon gång ha en egen gård där jag gör allt detta själv men tills detta blir verklighet får jag köpa så icke-plågsamt kött som möjligt.

Dessutom äter jag inte kött så ofta och det tycker jag att flera borde göra. Både för miljön och för djurens skull. Och för tredje världen som skulle kunna odla sina egna bönor och äta upp istället för att odla bönor som våra djur i Sverige äter upp.

snowblast, ya old chap

Idag är jag inte lika arg som igår och jag tror att jag lyckades undvika att få en blodtryckshöjning flera gånger under föreläsningen. Men jag var tvungen att stänga ute världen på tåget. Det gick bra.

Dock tog det tusen år att bli klar med juverövningen och det var snöstorm nar jag skulle åka hem + att J skulle jobba sent sa jag orkade inte åka hem utan stannade hos fantastiska Jo istället och lagade älgfärsbiffar med potatismos.

Nu ska jag sova.

angry walls that steal the air

Alltså. Jag är inte arg hela tiden. Väldigt ofta är jag glad/lycklig/tillfreds. Framför allt med mitt liv med min man J och hur vi har det i vårt hus och med våra katter. Det är sweet. Och när jag träffar alla människor jag tycker om och har roligt med. Och när jag slipper vara ute i världen och konfronteras med random människor alternativt ondskefulla människor i skolan.

Jag är nästan glad jämt hemma eller när jag får vara själv någonstans. Och jag är nästan alltid arg i skolan eller när jag måste konfronteras med ondskans hantlangare (typ merparten av alla människor). Men jag tycker att det är kul att lära mig allt vi lär oss i skolan. Jag vill ju bli en skillad vetri.

Btw -jag går i terapi så det är knappast "något jag trycker undan" eller förnekar. Mitt problem är nog snarare tvärtom. För mycket känslor all along.

sitting on an angry chair

Vet inte vad som är fel med mig för tillfället men jag är alltid så sjukt arg. Minsta sak ger mig blodtryckshöjning och jag kan inte bara "låtsas som ingenting" eller "ha överseende" eller "se positivt på saker och ting". Jag hatar så sjukt mycket saker och folk och företeelser och don't even kom med att "hata är ett så starkt uttryck" - det är ju därför jag använder det.

Kanske har det med att göra att jag är så sjukt less och trött på saker och ting. Jag har slutat gå till skolan om det inte är obli - mest för att jag inte står ut med att vara bland folk + får panik/blir arg av blotta åsynen av min klass. Jag klarar ju skolan, alla tentor går galant (eller jag får iaf godkänt men det är ju det enda man kan få) och jag pluggar mycket och gärna. Bara jag slipper vara i skolan.

Jag kanske borde ta upp träningen igen, jag började ju i höstas men nu har jag haft en svacka och inte gjort ett jota. Har dock lite ont i ryggen och armarna och det lär ju bli bättre om jag rör mer på mig. Måste dock vara själv och göra allt själv.

Den enda jag står ut med på riktigt förutom min underbara man är J i skolan. Kanske för att hon inte heller är en "ball of joy" hela tiden och för att hon också blir arg för minsta lilla. Det är skönt med någon som förstår en.

uppdateringar kan gå och dö

Jag började skolan och sedan dess har jag inte hunnit med något annat. Vi har föreläsningar varje förmiddag mellan 8 och 12 och oftast obli-övningar på eftermiddagarna. Jag åker hemifrån vid halv sju och kommer hem mellan fyra och sju på kvällen. Då är det typ bara att äta och sova. Suck.

Även helgerna under hösten har varit späckade med saker så jag har inte ens hunnit med något där annat än det som måste göras. Inspirerad av Linna började jag träna och försökte sova men alltså - det är så sjukt svårt att få till rutiner för mig. Det går bra ett tag men sedan händer det något och jag tappar fokus.

Jag har försökt uppdatera här men det är ju helt hopplöst det med. Och ändå tror jag att jag ska försöka igen. Inte med att uppdatera för det är då det går åt helvete. Utan med nya inlägg som handlar om det som händer nu. Det kan vara så att jag behöver det.

Vi får se.

en kalv i en låda

Åh, denna vecka har vi haft en helt fantastisk kurs i skolan som går under namnet "lådakursen". På förmiddagarna har vi haft föreläsningar som vanligt och på eftermiddagen har vi fejkat diverse förlossningssvårigheter på ko och får.

Det går ut på att man har en låda (som bisarrt nog är målad med ko- eller fårmönster) med en låtsaslivmoder i galon eller läder inuti och en låtsas-förlossningskanal ut ur ena kortsidan. I denna låtsaslivmoder lägger ens kompisar en död kalv i en underlig ställning - sedan stänger de locket och man får komma dit och låtsas vara veterinär på uppdrag.
Man ska således sticka in händer o armar och försöka känna hur kalven ligger, lägesrätta den och därefter dra ut den till fria världen. Dock död men det ska ju vara en övning för att kunna rädda framtida kalvar till livet.

Kan vara den bisarraste och roligaste kursen som vår skola bjudit på hittills.

möhipporna

Åh, jag hade ju äran att inte bara få en - utan två möhippor gjorda till min ära. Först en lite innan bröllopet men eftersom några av mina bästa vänner inte kunde vara med då så styrde de upp en till, efter bröllopet. Så himla bra upplägg - skitsamma när det är, det är ju hyllningen man vill åt.

Den första var mer en gamla-vänner-och släkt-möhippa. Jag blev hämtad på morgonen efter frukost och spökkidnappning och så åkte vi ut till Svinninge marina där bästa segelkompisen N och hennes kille K väntade med en båt. K kappseglar med en kompis och de har värsta coola racing-båten som vi seglade med upp till Ön under dagen. Skitsamma att det var lite stilla och regnigt - det var en urcool båt att segla. Väl frame på Ön blev det grillning och middag och häng i trädgården på myrstiga.
Som grädde på moset blev det ett helt episkt åskväder den kvällen. Det var blixtar som lyste så mycket och länge att det var ljusare än på dagen och det mullrade och skyfallade helt sjukt mycket i flera timmar. Jag som älskar åska såg det såklart som en hyllning till min ära.

Den andra var mer en skolkompis-bästis-och-bekanta-möhippa. Jag hade ingen aning om vad som väntade men sist på en föreläsning en fredag vid lunch så säger helt plötsligt vår lärare "and now I've been asked to do a favor for a lovely young women who recently got married with a very handsome man" och så slänger han upp en bild på mig och J på storbildsskärmen inför hela klassen. Aahhh, jag höll på att dö av skam då men nu efteråt är det ju ett sjukt kul minne. Det här var alltså den fjärde helgens upptåg.
Sen fick jag mousserande, sushilunch och så åkte vi till Fyrishov och badade äventyrsbad - så himla kul. Sedan vek några av och E, M och CK körde mig till stan där jag blev sminkad på make up store, fick lite kläder och blev satt i en taxi till hotell Anglais och där fanns det en massa av alla mina bästa vänner som inte kunnat vara med på den första.

Kvällen fortsatte sen med middag och karaoke på en asiatisk restaurang i närheten och därefter skulle de flesta hem och amma eller göra något annat fånigt. Dock kan man alltid lite på E, M & CK som drog med mig vidare ut och vi avslutade på Marie Laveau med lite electro.

Det var så himla bra allting och de båda möhipporna kompletterade varann helt perfekt. Skulle aldrig kunnat få allt detta bara på en dag. Om jag ska ordna möhippa för någon annan någon gång så ska jag fan köra en helhelg. Älskar verkligen mina vänner och släktingar.

post-wedding, back in school

Tillbaka i stan efter veckor ute vid havet är alltid mycket tråkigt men en ljusglimt var ju att börja skolan eftersom vi numera går i fyran. Äntligen skulle vi slippa döda djur och få göra något på riktigt.

Det enda som är haken med det är att vi förutom att göra massa riktiga övningar har 1800 föreläsningar som alla går i 180 och går ut på att - det här kan ni ju redan, nu går vi vidare.
Ingen picknick med andra ord.

Första helgen flydde vi ut till havet igen och var i vackraste ytterskärgården med segelbåten och badade bastu och försökte hitta sälar.

Andra helgen fick vi en bröllopspresent av G, min brorsdotters kille som var tvungen att åka till Australien med sitt jobb och inte kunde komma på bröllopet. Presenten var en småländsk kräftskiva med kräftor som de fiskat själva i sjön där han är uppvuxen och med tusen goda tillbehör i alla dess former.

Tredje helgen var vi vid andra havet, på J:s lantställe i södra skärgården och jag pluggade lite och försökte sova eftersom jag redan var trött efter tre veckor i skolan.

Fjärde helgen inleddes så roligt att det får bli ett eget inlägg.

the wedding

Jag och J och alla underbara vänner och släktingar som hjälpte oss slet i ungefär en vecka innan bröllopet och det var nästan lika kul som själva festen. Jag fick festivalabstinens och mindes med ens varför jag älskade varenda minut på Hultsfred, särskilt som jag hade med mig en massa bra Hultsfredsfolk i form av mina syskonbarn, bästa bror och hans fru samt en av deras kompisar.

Efteråt insåg vi vilken perfekt släkt och vänskapskrets vi har. Tack vare att en massa personer i min släkt är med i ett skärgårdssällskap kunde vi gifta oss på en av de finaste öarna i norra skärgården. Tack vare min storebror fick vi vara där och han gjorde så himla mycket för att allt skulle bli bra. Mina brorsbarn lagade all mat och det blev så fantastiskt gott. Min systerdotter som är florist gjorde världens vackraste blommor till allt och alla och hennes mamma (min syster) hjälpte också till att duka och göra allt jättefint.  Min brorsdotter var toastmadam och en massa andra hjälpte till med tusen olika saker.
Framför allt var mitt brudpossy världens bästa - min lillebror och min låtsassyster och mina två bästa vänner var med mig hela dagen och var så himla fina och bra. Och min brors fru och ex-kombon gjorde mitt hår och smink och hjälpte till att göra mig fin och shit - jag var verkligen ursnygg.

Innan allt skulle börja var vi på en ö som ligger en bit i från ön där bröllopet skulle vara. Där gjorde vi oss alla i ordning, drack mousserande och åt lunch. Det var en urbra början och det var jättekul att vara allihopa tillsammans - jag, J och våra respektive sällskap.
Därifrån åkte vi båt till ön där allt skulle gå av stapeln och förutom att jag blev så nervös att jag ville hoppa i sjön när vi kom fram så gick allt bra. Dessutom mötte vi en stor segelbåt som gått på grund på vägen, det var kul.

Själva ceremonin var megalocytvacker och jag grät typ hela tiden för att allt var så fint (utom när jag skulle säga ja och fick tvångstankar om att säga något helt annat alternativt bara nej). Och sen skulle alla kramas och lyckönska så då fick jag dels nackspärr och dels började jag gratulera folk tillbaka i någon form av överslagshandling (hoppas att ingen minns det sedan).
H (min brors fru som gjorde hår o make) tog massa fina bilder av oss på bryggan - några på bara oss och några med brudfölje och familjer. Fick se dem för ett tag sedan och de blev urfina (nu måste vi bara göra tackkort av dem också).

Sedan var det skål och mat och tusen fina, underbara och roliga tal till vår ära (antagligen en av de bästa sakerna med att gifta sig) och när alla ätit tills magen stod i arton hörn så dansade vi bröllopsdans och åkte båt tillbaka till Ön med alla gäster. Det var nämligen på Ön som festen fortsatte och det var där alla bodde. Min bror och några till hade gjort sjukt fint i hans trädgård och där fortsatte det med sång och dans tills solen gick upp.
Vi höll oss kvar på festen till fem på morgonen och det kändes mycket ovärt att ha betalat för ett hotellrum (på en ö där vi egentligen typ bor) som vi bara utnyttjade i 4 timmar. Det var inte ens ett mysigt rum.

På hotellet hade vi dock bjudit in till frukost dagen efter och det var bra - då hann vi träffa alla igen och kunde hänga lite mer med de vi missat kvällen innan.
Vi tog det ganska lugnt resten av dagen - vi var så väldigt trötta. Vi öppnade lite presenter och åt lite rester med familjen på kvällen och sedan lade vi oss tidigt - i vår egen säng - i vårt eget rum - som är tusen gånger mysigare än rummet där vi tillbringade bröllopsmorgontimmarna.

På måndagen stack vi ut och seglade men det blev inte så underbart som vi hade hoppats för jag var så himla trött efter hela sommaren. Vi sov mest och seglade runt lite.
Seglade sönder focken i en sydlig kryss på Möja västerfjärd men var som tur var ändå på väg ned till min bästa seglarkompis N och hennes kille. De jobbar på ett segelmakeri så hon lagade den lätt som en plätt dagen efter och vi kunde fortsätta.
Innan det hade vi varit på vackra Ängsö, avnjutit middag och champagne i Sandhamn samt hamnat i samspråk med fantastiska brat-segel-gubbar. Hos N och hennes kille fick vi middag, vin och trevlig samvaro innan vi fortsatte upp till Grinda där vi avnjöt ännu mer middag och champagne.

Seglade hem lite tidigare än planerat eftersom jag började skolan på måndagen och ville hinna landa lite hemma också. Vi hann vara lite på Ön och träffa mami och papis kompis I som var bjuden på bröllopet men inte hade orkat komma och nu var hos dem för att få full rapport från båda bröllopen.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att om man skiter i att följa några som helst råd från bröllopsmagasin och liknande samt har samlat alla de bästa man vet och gifter sig med världens bästa person så blir det ännu mycket roligare än man kunde tänka sig. Det kan både jag och J skriva under på.

sommaren, pre-wedding

Så, trean avslutades med glans. Klarade sista tentan galant och hur numera en kandidatexamen i veterinärmedicin. Var ledig de två första veckorna av sommarlovet varav en ägnades åt båten och allt annat som negligerats under våren medan den andra ägnades åt att segla med J.

Det var helt fantastiskt - vi ska hädanefter alltid segla i ensamhet antingen innan eller efter de ordinarie semestrarna. Stilla, bra vindar, fint väder och gott om plats. Vid Lilla Nassa hade vi sällskap av en (!) båt men oftast var vi helt ensamma. Kallt i vattnet (typ 11-12 grader) men ändå badade jag varje dag och kände mig som en viking. Dock var vi tvungna att ta oss ända ned till Möja för att proviantera i mitten av veckan eftersom ingenting hade öppet längre norrut.

Plockade även två nya fyrar - Söderarm och Svenska Högarna. Jag är ju lite besatt av fyrar och har som tur är en man som gärna hänger på. Önskar att jag kunde bo på en ö vid havet med en fyr på.

En vecka innan midsommar började jag på mitt sommarjobb på ett djursjukhus. Det var sjukt (hehe) kul och jag har lärt mig hur mycket som helst inför klinikåret. Väldigt trevliga medarbetare och bra och trivselskapande personalförmåner gjorde sitt till och jag hoppas att få jobba lite extra där även under  terminerna.

På lediga stunder och dagar förberedde jag inte bara vårt eget bröllop utan hjälpte även till med min brors bröllop där jag var toastmadame. Var väldigt nervös innan men det gick urbra och jag höll ett megalocyt- fint tal som jag hittade på under middagen och fick en massa beröm efteråt.
Dagen efter kom min bror till mig och sa att han skulle klä upp sig i frack och stormhatt och göra vad som helst på vårt bröllop - så bra tyckte han att jag varit. Det var sjukt vackert allting och äntligen kanske jag börjar förstå att min bror är vuxen och klarar sig själv - han gifte sig ju till och med innan mig.

Det här året har börjar jag förstå hur galet stolt man kommer att vara över sina framtida barn. Min bror både gifte sig och tog examen och jag har varit så stolt och glad över honom att jag nästan inte vetat vad jag ska göra av alla mina känslor. Hans examensutställning var så bra och cool och jag fick hjälpa honom på slutet så jag kände mig också lite delaktig vilket var kul. Jag hoppas (och vet) så himla mycket att det kommer att gå bra för honom.

nurå

Ni behöver ju inte hålla andan medan ni väntar men nu gör jag nytt försök. Vill skriva, behöver skriva. Ska försöka ta mig tid att skriva.

Men först en resumé från tiden sen sist.

tiden som rinner iväg

Det är fantastiskt intressant det där med min tidsoptimism. Att jag tror att jag ska hinna med allt sedan, när jag slutat skolan, när jobbet börjat, när jag får vara ledig. Men icke.

Jag skrev mer här när jag gick i skolan än jag hittills gjort under hela sommaren. Kanske för att terminerna bjuder på långa datasessioner där jag sammanfattar det jag ska lära mig och då och då behöver jag en paus i form av ***** eller facebook eller planlöst surfande.

Nu: tre månader detox. Bara koll av mail och ibland facebook, görandet av enorma excelfiler gällande bröllopet och surfande efter sikrom eller tyger. Ibland har jag läst lite andras bloggar och förfasat mig över Katrin Z:s val av bebisnamn samt älskat Linnas lågmälda prat.

Absolut inget eget ********* - jag hinner inte med, orkar inte med, vill inte med. Det är sommar och jag måste jobba i åtta veckor inomhus och de korta tider jag är fri har ägnats åt bad och frihet. Jag måste försöka hinna njuta, måste försöka hinna fånga sommaren för snart är det höst och vinter och mörker och hur mycket jag än älskar årstidernas skiftningar så är de ingenting värda utan ett lager av minnen från den förra.

sällskapsresan

Så, vi åkte alltså iväg. Iväg på en riktig charterresa med småbarnsfamiljer och den andra delen av släkten, den jag inte känner så bra, den som är en del av J men som jag måste lära mig älska - eller i alla fall smågilla och acceptera.

Och ändå - mina farhågor till trots - blev det bra. Jag skämdes djupt över att lastas in i charterplanet som till och med fick Ryan Air att framstå som lyx och sedan skämdes jag ännu mer över alla svenniga turister som skulle bli fulla redan vid sjutiden på morgonen samt applåderade vid landningen och sedan skämdes jag lite över mig själv som är så inihelvete elitistisk och inte bara kan slappna av och gilla läget. Jag kommer aldrig att lära mig.

Vi bodde i ett riktigt hotellkomplex och utsikten från balkongen var vid första intrycket ett träsk och en fabrik. Efter första kvällen insåg vi dock att det var ett naturreservat i form av en sjö med någon form av värmeverk i fjärran och vackra, blåa berg ännu mer i fjärran. Och kvällssol och måne. Med andra ord en fantastisk plats där vi kunde sitta i timmar i dunklet och dricka vin, äta nötter, röka och prata.
Och på vardera sida om oss bodde J:s mami, syster + barn samt J:s bror med fru och barn vilket gav precis lagom mycket samvaro. Och hotellet hade frukostbuffén från himlen.

Självklart började den biologiska klockan ibland ticka baklänges när barnen skrek och slogs men på samma gång lärde jag känna dem på ett annat sätt än förut och nu när jag och J ska tvinga ihop våra familjer så är det ju strålande att hitta lite närhet och gemensamheter. Vi badade och latade oss i solan en massa, jag drack iskaffe som om i morgon inte fanns och lyckades till och med klämma in lite plugg gällande hästmuskler eftersom vi åkte i tentapluggatider.

Men även jag och J lyckades sno åt oss lite tid ensamma då vi tittade på båtar och hittade fantastiska restauranger ute vid yttersta udden mot havet samt åkte moped längs slingrande bergsvägar till en fyr med svindlande fallhöjd.

Och vi kom hem, lite lyckligare och lite mer solbrända och de sista veckorna i skolan kändes som lättare att tröska sig igenom när jag kunde minnas sand under fötterna och ett helt medelhav framför ögonen.

detta evinnerliga fixande

Det tar så sjukt lång tid att fixa saker. Hela dagen igår fixade jag. Tvättade, pysslade, städade och förberedde saker inför resan och ringde samtal och internetade och avslutade med att fixa lite på mig själv (typ tvätta håret). Ex-kombon kom på middag och bröt av det hela genom att tvinga oss att dricka urgott vin, tjuvröka samt lägga kaffe och choklad överst medan vi umgicks.

Löste även ett mycket roligt problem som jag inte kan skriva om här än men som krävde viss detaljplanering. Nu är allt snart perfekt uppstyrt och jag kan luta mig tillbaka och se frukterna av mitt arbete.

Idag sov jag lite till innan jag fixade mera och åkte in till det s.k. city för att äta lunch med världens bästa bror på hans skola. Sedan promenerade jag in till NK och Gallerian och utförde ärenden och handlade lite saker inför resan.
Hamnade dock i ett dilemma på The Shirt Factory där jag skulle köpa presenten som Jonas gett mig på födelsedagen men som inte fanns där då. Det var en skjorta som är sjukt fin men ganska lik en annan jag precis köpt på H&M. Hittade då en annan skjorta som var lika fin fast lite annorlunda i färg och modell. Kunde inte bestämma mig och för att komplicera det hela ytterligare provade jag en tjocktröja som var hur mysig som helst men egentligen alldeles för dyr. Försökte ringa och få råd av J men såklart han inte kunde ge några över telefon eftersom han inte såg kläderna.

Det slutade med att jag frågade om öppet köp och de hade 30 dagars vilket gjorde att jag köpte rubbet för att ta hem och rådfråga J + övertala honom att ge mig tröjan istället för skjortan eftersom jag egentligen behöver en tröja mer än en skjorta eftersom jag precis köpte en skjorta på H&M. Jag jobbar nämligen med ett plagg i taget - har jag en skjorta tycker jag typ att det är slöseri att köpa en till. Lite weird men ganska miljövänligt. Och jag vill verkligen inte köpa en massa kläder i onödan, jag försöker stå över sådant nuförtiden.
Risken är väl dock att jag bara lämnar tillbaka en skjorta och hamnar lite närmare ruinens brant. Bröllopet kan mycket väl vara droppen hehe.

Men nu: packa det sista och fixa lite till. Plocka ihop J's bitar (han har precis gått sönder av trötthet eftersom han sliter i källaren 24-7) och lasta in i väskan. Ta tunnelbanan som går 04:06 hemifrån (helt jobbigt sjuk tid) för vidare transport till Arlanda och Mallorca.

Väl framme: en veckas charter med familjer, småbarn och Bamse-klubb. Kan bli mitt eget privata helvete men kan också bli riktigt nice. Rapport kommer om en dryg vecka.

seglaseglasegla

Sov och sov och sov idag. Kom upp först vid tolv men antagligen behövde jag det. Läser dessutom spännande bok just nu som gör det extra svårt att slita sig från horisontellt läge. Boken heter "Den keltiska ringen" och är skriven av Björn Larsson som även skrivit den ännu bättre "Från Vredens kap till jordens ände". Båda har tema segling i allmänhet och segling på Nordsjön i synnerhet och dessa böcker + Per Holmlövs bok "Lycka är ett sommarskepp" har fått mig att helt snöa in på att segla runt där själv.

Redan innan har jag varit lite besatt av att besöka ensliga öar mitt ute i havet och då framför allt vindpinade ensliga öar som ligger en bra bit från ekvatorn. Mina drömresemål är bl a Falklands-, Shetlands- och Färöarna samt, sedan jag hörde talas om dem för första gången, även Trista da Cunha. För att inte tala om sydligaste ön i världen - Antarktis.
Och eftersom jag inte vill tära på miljön + älskar vara ute på havet så ser jag ingen som helst anledning till att inte segla dit. Nu längtar jag så himla mycket efter att vara klar med skolan så att jag kan jobba och tjäna pengar och sedan köpa större båt och segla vart jag vill.

Men tills dess har jag ju i alla fall mitt trädgårdsprojekt att pyssla med på lediga stunder (vilket hån).

träd och hästar

Kom hem från en fullspäckad skoldag till ett fällt träd i trädgården samt en utlovad grillmiddag som skulle lagas asap. Min mor och hennes kompis V var här och utförde stordåd (d.v.s. fällde en tall som annars skulle krossa vårt blivande trädgårdsland). Som tack hade jag lovat grillat, vilket det blev. Fick även lite andra trädgårdstips efter kaffet och jag önskar att jag kunde lägga allt åt sidan och bli trädgårdsmästare på heltid för ett tag.

Jag har nämligen blivit mycket besatt av att styra upp vår trädgård från rätt trist till lättskött och urmysig. Det kommer att ta ett tag eftersom jag har så inihelvete mycket andra järn i elden men mami säger att buskar ändå trivs bäst om man planterar dem på hösten så jag känner ingen stress (särskilt inte efter min gg-terapi).

Hade övningar som handlade om att klämma på hästar nästan hela dagen vilket var trevligt. Inser mer och mer hur mycket gratis jag har av att vara f.d. hästflicka samt examinerad hästskötare. Tänk om jag aldrig hade petat på en häst innan jag började, så himla mycket mer jag skulle vara tvungen att lära in.

Insåg dock under dagens övning i kött-identifiering att hel-hästen kommer att vara ett minne blott när jag kommer tillbaka efter semestern. Idag hann vi gå igenom hals och framben men bakdelen var typ intakt och jag vägrar åka dit på röd dag och stå och skära upp allt på egen hand (jag hatar att dissekera). Och när jag kommer tillbaka nästa måndag kommer hästen sedan länge antagligen vara både halvruttnad och destruerad.

Och denna semester sen. Vi skulle ju åkt till Cypern i slutet på april men det askade ju inne så nu har det bokats om. Det blev en vecka på Mallorca istället och trots att jag lamt försökte flika in att vecka 19 var sjukt mycket bättre än vecka 20 för mig och min skolgång ville ingen riktigt lyssna. Och eftersom jag inte betalar ett öre av resan själv så är det bara att gilla läget.

Men jag vet inte, Mallorca + att jag missar två obligatoriska moment - är inte direkt sjukt peppad. Även om jag gillar och bada.

gossip girl yey

Aaaahhh, nu börjar det likna något. Har de senaste dagarna (eller, vem försöker jag lura - typ senaste veckan) börjat jobba på att anti-stressa. Tyckte att jag var lite väl uppe i varv och tänkte lite väl mycket på skolan så jag bestämde mig för att varva ned lite.
Via bästa EK hittade jag en råbra sida där man kan streama tv-serier och så började jag med andra säsongen av Gossip Girl.

Anti-stressandet gick lite väl bra. Efter att ha suttit klistrad i soffan insåg jag en bra begränsning - efter 70 minuter vill en av feedarna att man ska bli medlem i något som antagligen kostar alt. får man vänta i en timme innan man fortsätter titta.

Jag skulle benämna det som räddningen från att helt säcka ihop.

to eat or not to eat

Angående detta med pre-pregnant-figuren och diet undrar jag - hur ska man kunna äta så lite/röra på sig så mycket att man blir så fit som man vill bli utan att börja obsessa kring mat och utseende?

Alltså - en av mina drivkrafter är ju på riktigt att jag inte vill bli tjock för att jag inte tycker att det är bra/hälsosamt/snyggt att vara tjock. Och anledningen till att jag börjat är att jag nu tycker att enough is enough och för att jag vill ha barn någon gång snart och att jag vill vara fit innan för att allt ska bli lättare. Plus att jag vill bli lite mer vältränad.
Men jag måste ju äta någonting och det är så sjukt djävla svårt att bara äta lite och bra och att upprätthålla motion och blablabla. För jag är ju inte ens direkt obese, jag har typ lite för mycket mage och vill inte ha det. Och vill framför allt inte att den ska bli större.

Just nu är jag så desperat (läs: det går för långsamt, jag har inget tålamod) att jag byter ut lunchen mot någon djävla shake som innehåller 200 kalorier. Problemet med detta är ju att helt plötsligt sätts allt det jag äter i övrigt i relation till denna mängd kalorier.

Och jag som typ föraktar folk som räknar kalorier och ofta sagt att jag aldrig skulle kunna få anorexi eftersom jag blir så arg när jag blir hungrig. Jag blir arg men vafan, jag blir arg och får ångest om jag äter för mycket. Not so good och antagligen är jag likadan som alla andra men jag vill inte tro det utan bara "nä, alltså jag ska bara gå ned 5 kilo till" fast jag redan blivit pinnsmal och bara rutschar resten.

Fast just nu är jag inte där utan vill bara att min djävla mage ska försvinna och att jag bara kan få se mig i spegeln och vara lite nöjd med att i alla fall vara på rätt väg. Och det hjälper inte att vara ihop med en kille som bara "finns det inget gott hemma" varenda kväll. Nä - det finns inget gott hemma för om det finns det vill jag också äta och det är fusk och orättvist att jag inte kan äta lika mycket som han. Och vad är upp med alla som bara "du är ju inte tjock" när jag ser mig i spegeln och faktiskt ser att jag är det. Och vad är upp med att jag ändå hatar om någon skulle säga motsatsen och försöka peppa för att gå ned i vikt.

Varför obsessar jag ens över detta djävla i-landsproblem? När blev det ett issue?