Det var trevligt att fika och det verkar som om operationen av min pappa gick bra. Jag har varit väldigt orolig över honom under hösten för han har varit lite trött och haft lite komplikationer sedan en tidigare operation.
Till saken hör att min pappa är 89 år gammal och att jag ibland känner att jag ska vara glad för varje dag som han lever. Och ändå kan jag inte tänka så för han är min pappa och pappor ska leva förevigt. Mammor också.
Sen är han ju iofs helt magiskt pigg och fräsch för sin ålder och han får fortfarande kvinnor på fall. Han är världens snällaste och mitt hjärta kommer att gå sönder ganska mycket den dagen han faktiskt dör. Enda trösten då är att han har haft världens bästa och längsta liv och att han knappast kan klaga på sin livskvalité ens i dagsläget. Han är sjukt nöjd över att bli ompysslad på sjukhuset.
Men jag kommer då och då på mig själv med att tänka att han i alla fall måste leva så länge att han får se mina barn eller min examen eller whatever som ligger i framtiden och är viktigt. Och jag hoppas så innerligt att det dröjer länge innan han lämnar oss och att han fortsätter att vara så pigg och glad som han är idag.
Jag är, ibland till mitt förtret, väldigt lik min mamma. Vi har temperament, låter mycket, jobbar hårt och sportar stora bröst och anlag för bukfetma. Det finns med andra ord en hel del som jag försöker att inte överta. Med övning har det gått ganska bra.
Och jag tror att jag är mer kritisk mot min mamma på grund av våra likheter, vilka gör att vi oftare förstår varandra men också oftare blir osams. Pappa skulle aldrig göra någon nåt förnär och han är alltid snäll (ibland så snäll att man blir tokig). Min mamma ställer lite mer krav och är lite mer att bita i - på både gott och ont. Mina tidiga tonår var ingen dans på rosor för någon av oss men nu när jag är vuxen förstår vi varandra mycket bättre.
Framför allt vet jag att mina föräldrar älskar mig och min bror och är stolta över oss och ju äldre jag blir desto stoltare blir jag över dem.
Och ju närmare ett eventuellt eget föräldraskap jag kommer desto intressantare blir deras erfarenheter. Särskilt som de gjorde en massa saker med mig och min bror när vi var små som jag gärna vill göra med mina egna barn men som många av dagens föräldrar verkar tycka är sjukt krångligt. Typ segla med en bebis eller bila i Europa med en 4- och en 6-åring.
Dock finns det ett par andra föräldrar som jag gärna har som förebilder och det är Ludvig och Linda på Mary af Rövarhamn. De är sjukt inspirerande i denna värld av småbarnsföräldrar som bara vill åka på charter för att "det blir enklare så".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar