nedräkning

Om en vecka är Trassel inte längre en liten bökande klump i min livis utan förhoppningsvis en frisk och levande liten bebis som för första gången måste andas själv med alldeles nya rosa små lungor. Detta faktum är helt fantastiskt men även helt djävla skräckinjagande. Och framför allt helt ofattbart.

Försöker föreställa mig detta, försöker tänka mig in i hur det kommer att kännas och hur det kommer att vara men det är ju helt omöjligt.

Så tills dess är det bara att pyssla på med det sista och försöka bli klar med allt tills i helgen då jag ska försöka njuta av att vara helt ensam för sista gången på länge.

årets långsammaste dag (igen)

Alltså - orkar inte med mina armar och händer. Vill på riktigt amputera dem men då blir det ju sjukt svårt att bära Trassel sen när hon är ute ur livis så det är ju en dålig idé men de gör så sjukt ont att jag inte står ut. Vaknade inatt vid fyra och hade ont, kissade och försökte somna om men det var ju helt lönlöst. Hur jag än ligger gör det skitont i händerna och armarna och händerna domnar och jag blir tokig. Vid kvart över fem somnade jag äntligen om och när J gick upp kunde jag lägga mig raklång med armarna ut åt sidorna och då gick det nästan att få till lite ostörd sömn. Tog därför sovmorgon till tio och det var skönt att få sova men sedan när jag ska upp börjar plågan med att väcka händerna. De gör så sjukt ont och pirrar och sticker och är svullna och jag kan inte använda dem till något vettigt på typ en halvtimme - det är alltså en plåga att tvätta ansiktet och borsta tänderna. Och det känns som att det bara blir värre och värre för varje natt. Vill inte gå och lägga mig längre.

Nu tror jag på min barnmorska som säger att det är karpaltunnelsyndrom för allt är så sjukt svullet från underarmarna och nedåt och allt annat stämmer också in. Hoppas bara att det även är som hon säger - att det försvinner när Trassel kommer ut. Man kan iofs operera men det verkar ju också sjukt jobbigt (eller kanske bra för då slipper jag ju kanske problemen till nästa ev graviditet hehe).

All denna plåga har lett till att dagen idag är långsammast hittills. Kom upp vid halv elva, var nere i köket vid elva för frukost (blir tokig på att allt tar hundra år pga händerna är fumliga) och åt sedan frukost och fikade i snigelfart samtidigt som jag uppdaterade mig lite på internetfronten. Höll på att somna och vilade lite i soffan. Och nu sitter jag äntligen i matsalen för att göra nytta igen.

Enda trösten är att jag gjort typ allt jag kan gällande ex-jobbet eftersom jag satt på olika fik igår och gjorde ko-urval och protokoll och mailade handledare och bönder till höger och vänster. Så nu väntar jag bara på att min handledare ska höra av sig så vi kan göra en plan för sista tiden innan förlossningen och för hur vi ska lägga upp arbetet efteråt.

det börjar arta sig

J tog sitt förnuft till fånga efter gårdagens frenetiska grävande i trädgården så igår höll han sig inne och gjorde klart Trassels walk-in-closet som gästrummets kattvind nu omvandlats till (med tillhörande led-belysning och röd matta på golvet). Under tiden sorterade jag alla tusen bebissaker som vi fått och som bara legat i högar efter framplockandet och tvättandet (vem visste att det gick att plocka isär en bilbebisstol i massa delar och tvätta typ allt?) så nu är det typ ordning bland det mesta. Vi måste fortfarande gå igenom alla kläder men nu är de i alla fall sorterande i storleksordning. Aaah, det är så sjukt mycket pyssel och saker - och då har vi inte ens gått hela vägen utan bara fått/lånat/köpt det allra nödvändigaste.

Hade även tänkt att leja bort storstädningen pga trött och gravid men fick ett ryck och började damma och fixa blommor i vardagsrummet och sedan när J städade bort sina högar i sovrummet dammade jag mig igenom där också och nu när de två jobbigaste rummen är klara kanske jag orkar ta resten också om jag bara tar en sak i taget. Var ljuvligt att lägga sig i ett nystädat sovrum som dessutom blev lite ommöblerat eftersom J fick ett ryck vid tio och monterade ihop spjälsängen. Inte gick den att ställa vid sängen som vi hoppats men nu står den i alla fall i vårt sovrum och väntar på att Trassel ska sova där. Tror att det börjar bli klart nu. Förutom lite mer städning, pyssel och lite saker som vi måste köpa så kan Trassel faktiskt få komma nu utan att det blir panik. Men jag hoppas verkligen att hon stannar därinne tills den tredje för jag vill gärna göra klart allt annat också och fixa lite mer med ex-jobbet. Och så är det ju den där bb-väskan som alla pratar om att man ska ha packad...

Nu är jag ute på Ön igen och ska hänga med mami som kommit hem och täcka båten och göra klart allt annat. Men först lite fika.

dör av gott

Alltså, om det är något jag tycker är så sjukt värt att lägga pengar på så är det fan god mat. Både hemma och på lokal. Och både mitt intresse och min skicklighet för att laga mat hemma har ju helt klart utvecklats med åren. Tror det började med bakningen för att sedan fortsätta med maten. Har nu sjukt svårt för dåliga halvfabrikat (även om denna sommars jobbande har bjudit på dessa en masse då tröttheten tagit överhanden).

Det enda dåliga med att vilja äta gott på lokal är att ens egen smakstandard hela tiden höjs vilket gör restaurangbesöken dyrare och dyrare. När en var tonåring var det ju lyx att gå på McDonalds eller äta en pizza i parken och en kopp te på café pierrot kunde ju drygas ut i timtal. Sedan upptäckte jag asiatiska varianter så mellan typ 20-25 var det lyx att åka in till lilla stan och äta på kinastället vid H&M eller att äta sushi på lokal i Sthlm. Sedan utökades detta med thai och indiskt och då var det lyx att äta på en mysig indisk restaurang eller att äta typ uppgraderad hamburgertallrik/köttbit på lokal.
Efter trettio och i samband med att jag träffade J började jag gå ut mer och verkligen äta och nu har det ju gått överstyr. Vill bara äta sjukt god mat hela tiden och orkar icke äta pizza el dyl på lokal längre, knappt ens till lunch. Då ev lyxpizza typ stenugnsbakad.

Insåg detta igår när vi var på Le Rouge och firade vår förlovningsdag. Det var där vi åt middag innan vi förlovade oss för tre år sedan så nu bestämde vi oss för att återvända. Då åt vi en sjukt god femrättersmeny men det fanns inte längre så vi åt löjrom till förrätt, helstekt oxfilé till varmrätt och crème brûlée till efterrätt. Drack champagne till och därefter sippade jag lite på Js rödvin och så avslutade vi med cappuccino. Är för tillfället besatt av kombon löjrom/champagne och crème brûlée/cappuccino. Sedan kan varmrätten vara lite vad som. Men det var i alla fall sjukt gott och efter middagen avslutade vi kvällen på gondolen där vi drack drinkar och pratade och njöt av att vara på lokal och vimla med tusen människor. Det gäller att passa på.

Och idag är det en ny arbetsdag i hemmet. Ska avsluta allt trädgårdsarbete och få mera ordning i huset inför delivery. Dock att J enbart är besatt av att gräva ned de där sladdarna i trädgården och påstår att det kommer att "gå jättesnabbt" men jag vet nog.

full fart på Ön

Nu börjar saker och ting sakta gå mot sitt slut och jag kan bocka av några saker till på listan. Åkte ut till föräldrarna på Ön igår men det var bara papi där eftersom mami är i Tyskland och hälsar på sina kompisar. Det var dags att avsluta slipningen av vår segelbåt som ju blev lite försenad så jag passade brorson Molle medan Baggie bro slipade satan och blev helt blå/grön/annan-färg-som-vi-haft-på-bottenfärgen-de-senaste-30-åren.

Hängde med Yllet och hennes ungar vilket gjorde barnpassningen lite roligare men det ska erkännas att jag fler än en gång tröttnade lite och tänkte "gud vad det är tråkigt med små barn - vad har jag gett mig in på?". Hoppas dock att jag älskar Trassel så mycket att jag står ut med tristessen och otåligheten. Fick även lite mer kläder så nu har vi tre (3!) stora påsar att gå igenom. Och medan Molle sov hann jag sy och fixa och greja en massa i vårt rum och till Trassel. Har lite kvar men någon dag måste vi ju ut och tvätta och täcka båten också så jag får väl göra det sista då.

Dock tar ju allt tusen år trots att man jobbar på allt vad man har så när bro var klar med slipningen vid halv ett blev det ändå rätt stressigt eftersom det skulle ätas lunch och plockas ihop och köras pappor till tandläkaren och hinnas med snabbfika med Yllet igen innan jag skulle in förbi lilla stan och lämna slipmaskin och klocka. Fick sedan åka genom stan för att inte få hjärnblödning av trafiken på essingeleden och nu ska jag bara fräscha upp mig lite innan jag åker in till stan för att fira förlovningsdag med J på Le Rouge.

smärta och eventuellt goda nyheter

Igår sov jag halva dagen eftersom jag sov så dåligt på natten. Likadant idag. Har fått problem med att mina armar domnar så fort jag ligger på dem och eftersom det är svårt att ligga på mage så vaknar jag tusen gånger per natt med helt bortdomnad arm som gör skitont och så måste jag byta sida, försöka somna om och ignorera smärtan och när jag väl lyckats med det så vaknar jag igen pga nya armen är i samma tillstånd. Och då måste jag ligga på rygg ett tag men så fort jag somnar vänder jag mig i sömnen på ena sidan och så är allt igång igen... En kraftigt ond cirkel.

Dock sa vår bm idag att detta är rätt vanligt i slutet av graviditeten och att det brukar gå över efteråt. Har ju tidigare haft problem med händerna och armarna men aldrig såhär mycket. Ibland har jag ont i händerna och armarna hela dagen efteråt. Är sjukt djävla jobbigt men får väl trösta mig med att det bara är knappt tre veckor kvar och hålla fast vid hoppet att det kommer att försvinna när Trassel väl är ute.

Förutom att allt var bra med både mig och Trassel så var det näst sista gången som vi var hos bm innan vi blir föräldrar. Ska dit den 27 november vilket är mindre än en vecka innan hon föds. Och då kommer J inte kunna vara med för han har strategidagar på jobbet. Så han kommer inte träffa vår bm igen förrän han är pappa. Väldigt läskigt och roligt i en salig röra. Det känns sjukt konstigt allting och jag kan fortfarande inte föreställa mig hur det kommer att bli att ha en bebis istället för en stor mage men känner mig ganska trygg ändå med tanke på att J ska vara hemma så länge i början.

Fick även ett glädjande besked igår i form av ett brev från försäkringskassan där de skrev att jag nu har en SGI på runt 270 000 kr vilket ger mig drygt 9 000 kr efter skatt i föräldrapenning även om jag bara tar ut fem dagar per vecka. Var sjukt nöjd och lycklig och funderade på att fira genom att klicka hem en massa dyr hudvård från Decleor. Men det kanske var tur att jag inte gjorde det eftersom...

...det ringde det en kvinna från samma försäkringskassa idag och ba "vad gjorde du sista veckan i maj - vi ser här att du inte hade CSN när du enligt uppgift studerade heltid". Jag förklarade att det inte gick pga ALLT MITT CSN ÄR TOTALT SLUT OCH DE VILL INTE GE MIG EN KRONA TILL och att jag ändå studerat heltid denna vecka och att min skola nog kunde intyga det och får till svar att "ja - det vore ju bra eftersom annars vet vi ju inte vad du gjort den veckan och då blir ju din införsäkringsperiod bruten och då kan du bara få lägstabeloppet i blablabla antal dagar" sen har hon dessutom mage att tillägga "och det vore ju bra om intyget kom in så fort som möjligt eftersom det börjar bli dags snart va?"

VAD I HELVETE?!? Här tror man att allt är frid och fröjd för att man fått en SGI och så är det ändå något strul i pipen och något nytt skit som kan sätta käppar i hjulet för allt. Och vaddå "kom in med intyget så fort som möjligt"? Jag skickade in allt i slutet av augusti och kompletterade med ett ynka papper i slutet av september och fick brev 7 oktober om att "ärendet skulle ta lite extra tid" eftersom det "var svårbedömt". Ringde i början av november och frågade hur det gick varpå killen jag pratade med sa "jag skriver här att 'kund efterfrågar beslut' för då tittar någon på det inom två arbetsdagar" (skönt att man måste jaga på dem själv). Ja, när jag ringde försäkringskassan påpekade jag att "DET BÖRJAR JU NÄRMA SIG" så kom inte här med några hetsiga tips. Jag skickar fan in allt så fort jag bara kan pga detta.

Dock ångest att jag glömde fråga exakt var jag ska skicka intyget så jag måste ringa i morgon och fråga men å andra sidan - det är nog lika bra att jag ringer och kollar att det inte är något annat jag måste göra för att kunna få min föräldrapenning. Kan ju vara exakt vad som helst när försäkringskassan tänker ut reglerna...

I övrigt har jag sorterat tusen papper och fått ordning på pärmarna och tvättat allt i huset som innehåller dun utom soffan så jag känner mig ändå rätt nöjd. Har även börjat tjuva på julen genom att sätta pepparkaksdeg och baka lussekatter. Lika bra att njuta redan nu ifall man får förlossningsdepression i december.

jobbar mest hela helgerna

Helt slut efter ytterligare en helg späckad med jobb inför deadline (eller jid som jag numera kommer att kalla det istället för det avskyvärda "att boa"). Efter ett sammanbrott lördag morgon som mest berodde på att J ville gräva ned sladdar i trädgården (inte min högsta prio) medan jag ville ta hand om den enorma högen skräp i hallen (inte Js prio pga att han inte "visste vad som låg där") gick allt nästan som på räls. Den gravida kvinnan vann och trots skammen i att nästan börja gråta tog vi först tag i högen vilket mynnade ut i tusen små projekt som under söndagen faktiskt avslutades med förberedelse inför att gräva ned sladdar i trädgården.

Har nu en släpkärra med saker som ska till soptippen (typ halva "högen"), en mycket finare trädgård som snart har belysning vid både vedbod och friggebod, ett mycket tommare hem och ytterligare vinklar och vrår där det är ordning. Små steg mot målet, stor tillfredsställelse.

Efter ytterligare ett bad nu ikväll (för att skölja bort att min gravida kropp inte heller var helt med på att det var en bra idé att släpa lastpallar, kratta och skyffla) och lite te har jag medan J jobbade i soffan läst ikapp mig på alla bloggar, kollat mailen och uppdaterat mig på vad som hänt i övrigt på internet. Nu ska jag sova.

veterinärkongress & ljuvliga vänner

Alltså, måste slå ett slag för mina underbara vänner i skolan (och Uppsala) och deras förmåga att lysa upp ens vardag med sin blotta existens. I onsdags var jag hos djurägare nummer två och pratade om projektet och även han var peppad. Kan nog bli bra det här om vi bara hittar fler gårdar.

Sedan åt jag lunch och fikade i evigheter med Josie innan vi åkte till ikea och tittade på gosdjursbeaglar och provade sängar. Sen tillbaka till skolan för möte med handledaren och därefter "inspirationskväll" för blivande veterinärer. Förutom sällskap av forna klasskompisen D (som numera huserar i klassen under oss) bjöd kvällen inte på mycket kul. Tråkiga mackor, sega små anekdotiska föreläsningar och dragplåster i form av Elizabeth Gummesson som skulle lära oss att "good är enough". Tror det säkert var bra för alla hetsiga veterinärstudenter i lokalen men jag som tillbringat typ tre år med att gå i terapi för att komma tillrätta med mina höga krav och stressen av att inte duga så kändes det som om hon sköt lite över målet. Har även lite svårt för alla dessa "coacher" med tveksamma utbildningar och "livserfarenhet" i bagaget som varit med om något "livsomvälvande" och nu vill "hjälpa andra". Jag går hellre till en traditionellt utbildad samtalsterapeut (vilket jag även gör) alt träffar en legitimerad psykolog eller psykiatriker om jag känner att jag har problem i mitt liv som jag inte kan hantera själv.

Sov över hos T (a.k.a. hjulet) och även om jag kom dit sent hann vi i alla fall prata lite över te och bullar innan det var dags för sängen. Skulle nämligen upp tidigt och äta frukost med min gamla Nv-bas kompis K som jag inte träffat på evigheter. Hon visste ju inget om något så vi hann knappt uppdatera oss på den knappa timmen vi hade till vårt förfogande. Vi bestämde oss för att boka in ett nytt möte innan den 3 december och kanske kosta på oss middag och en helkvälls prat för att komma ikapp.

Torsdagen tillbringades på veterinärkongressen där jag slölyssnade på diverse föreläsningar och samlade tusen reflexer till barnvagnen, tusen pennor till mamma och diverse andra varuprover och gratissaker som jag skyfflade ned i nya tygkassar med fina djurreklamtryck på.
Lyckades även mingla ihop med en person som stod på min "att kontakta-lista" vilket var urbra eftersom jag då slapp ringa och kunde stämma möte med honom direkt på fredag morgon.

Torsdagskvällen blev vin och pizza hos Maddi med flertalet ljuvliga från klubb cozy närvarande och när jag vid tolvrycket däckade i Ms säng var det med en enorm känsla av tillfredställelse (och lite längtan efter J). Det var alldeles för längesedan som vi umgicks så många tillsammans (och då var ju inte ens alla på plats).

Idag möte med lirare på svensk mjölk som ska fixa siffror åt mig till ex-jobbet, lite loitrande på veterinärkongressen och sedan långlunch med M, EK och N innan jag åkte hem till stan igen. Orkade till och med styra upp lite härhemma när jag kom hem men nu ska jag sjunka ned i ett djävligt varmt bad och skölja bort att min gravida kropp inte blev så nöjd med att traska omkring i två dagar.

pedanten

Har jobbat satan mot deadline sedan igår. Nu är min kattvind minutiöst städad och det är sjukligt bra ordning på alla mina kontorssaker och papper. Det enda som haltar är en hög med skolpapper som måste gås igenom men den ligger prydligt gömd i ett skåp så den kan gott ligga där något år till.

Sorterar och städar och tvättar och pysslar mig sakta igenom husets olika vinklar och vrår. Vill kunna känna den här tydliga lättnaden och det här ljuvliga lugnet av ordning och reda den dag vi sitter där och har blivit föräldrar. Vill inte ha en massa ogjorda saker kvar som gnager och skaver (är ganska pedantisk av mig ibland).

Vill dessutom ha hunnit någon vart med ex-jobbet så i morgon ska jag fräsa till Uppsala och träffa en till djurägare och därefter gå på veterinärkongressen som huserar på universitetet på torsdagen och fredagen. Brukar alltid ge något (om inte annat har jag lovat min mamma att hämta tusen reklampennor).

trassels födelsedag...

...blir troligen den 3 december. Samma födelsedag som min äldsta systerson och en måndag efter första advent. Det tråkiga med att hon inte får ha en helt egen födelsedag i släkten göms bakom det faktum att det i övrigt känns som en utmärkt dag att få barn på (om hon nu - gud förbjude - inte vill smita ut tidigare förstås).

Vi har fyra veckor på oss att göra allt klart. Sedan har vi en helg på oss ensamma att förbereda oss på att få barn. Och förhoppningsvis hinner vi adventspynta och baka julsaker och se till att allt är helt mysigt och bra så att vi bara kan vara hemma och mysa ända fram till jul med vår sprillans nya bebis (som givetvis kommer att vara ursöt och magnifik och ge oss en lagom utmaning och massa kärlek).

Och när det sedan är andra veckan i januari har det gått en månad och då hoppas jag att vi vant oss vid Trassel så mycket att jag inte dör av skräck när jag måste ta hand om henne helt ensam under vardagarna. Jag hoppas även på att komma i någon form av snygg och välsittande balklänning eftersom jag tar examen strax därefter.

I övrigt har vi som vanligt ägnat helgen åt att "boa" som det så fult kallas. Vi ser det mer som en sporre att överhuvudtaget bli klara med saker som legat på hold sedan tidernas begynnelse. Nu har vi ju en riktig deadline att jobba mot.

gillar birgitta stenberg

Tycker hon överlag verkar vara rätt redig - måste läsa hennes böcker.

Här har hon skrivit bra om Maddes tihi.

trött men nöjd

Vaknade i natt och kunde inte sova. Hade ont i händerna och var täppt i näsan och hur jag än vände och vred mig kunde jag inte ligga bekvämt. J var också vaken och det slutade med att han gick upp och gjorde varsin kopp välling åt oss som vi drack i sängen. Sedan lyckades vi somna om.

Vaknade sedan på morgonen och hade drömt jobbigt men så fort jag vaknade kom jag på hur vi skulle kunna fixa en massa plats åt Trassels saker och då blev jag glad och peppad och orkade gå upp och äta frukost med J. Drack sedan kaffe och gjorde allt som stod på min akuta to-do-list gällande ex-jobbet.

Var ju ute på en gård igår och träffade en djurägare vilket var sjukt kul och inspirerande eftersom hon som hade gården var så himla peppad på projektet. Fick även sjukt gott fika och hade trevliga pratstunder med min handledare i bilen på väg dit och hem. Så idag hade jag lite saker att göra och planera och jag hann riva av allt på förmiddagen vilket gjorde att jag kände mig sjukt nöjd.

Körde sedan till verkstaden med rödis och bytte till vinterdäck och lämnade diverse ytterkläder till kemtvätt och lagning innan jag åkte hem igen och däckade i soffan. Nu har jag sovit i några timmar och väntar på att J ska komma hem så att vi kan åka och köpa mat och umgås lite såhär på fredagkvällen.