sorgsen i stan

Alltså, det är inte bättre. Snarare sämre men ändå ok. Går runt lite i egen värld och det funkar när jag har något att göra. Är dock djävla trött på allt och orkar inte med att engagera mig i någonting. Som ett experiment där jag bara gör inget och ser hur alla andra reagerar.

Är trött på livet. Särskilt livet i stan. Igår upplevde vi utbildningens höjdpunkt då vi fick åka till ljuvlig herrgård i Sörmland och trots att vi hade en heldag om fjäderfän var vistelsen underbar. Jag och Josie bodde i paradsängkammaren och vi har ätit massa god mat, druckit vin och blivit vederkvickta i historisk miljö. Idag åkte vi dock till deppig grisgård* och opererade bråckgrisar (roligt) och gick "behandlingsrunda"** (tråkigt).

Det värsta med att tillbringa tid på ett sådant fantastiskt ställe är dock att jag alltid blir lite sorgsen inombords för att jag snart ska åka därifrån. Och ännu mer för att jag inte bor ute på landet vid havet och kan uppleva känslan av tystnad och ensamhet varje dag.

Måste ändra på saker i mitt liv.





*Som vår lärare uttryckte det "det är ju ingen sörgårdsidyll direkt".

**Innebär i praktiken att vi gör djurskötarnas jobb för att "lära oss mera" men det är bara deppigt och tråkigt och en kan inte andas och grisarna skriker osvosvosv.

riktiga veterinärer

Försöker få ordning på saker och ting, försöker prioritera ned och strunta i saker och ting och försöker framför allt vara lite mer som J och fokusera på mina saker istället för på typ tvätt av kläder. Jag är ju hemma en del dagar och pluggar och det är lite för lätt att börja fixa med annat, styra upp saker, tvätta och så städa lite istället för att plugga och göra nytta för mig.

Nu har jag dock extern praktik och är ute bland riktiga veterinärer och försöker sätta mig in i hur det kommer att vara i sommar när jag ska vara det helt själv och bara åka in på någons gårdsplan och rädda deras djur. Känns inte helt naturligt ännu.

Men ändå - livet är mest kul just nu (mellan depressionerna).

ljuset

Och det rullar på. Och blir lite bättre och gladare. Kanske är det ljuset, kanske börjar jag bli färdigvilad. Och det här produktionsdjursblocket som jag har valt är helt ok. Man träffar kor och sina bästa vänner varje dag. Och det är slitsamt men inte så tvingande. Jag kan ta sovmorgon eller skita i allt om det behövs och jag inser nu att det är allt som krävs.

Har även skaffat mig ett sommarjobb och fått självförtroende eftersom jobbet innebar att jag tackade nej till tre andra jobb som jag blev erbjuden. Mitt CV duger tydligen och det är skönt att veta tills om ett år när jag måste hitta jobb på riktigt.
Jobbet är som distriktsveterinär på ostkusten och jag hoppas det blir bra och trevligt och att jag tjänar massa pengar. Behöver det eftersom mina CSN tar slut på riktigt i maj.

Jag har inte riktigt tid att blogga på i oändligheten eller varje dag men jag kan göra uppdateringar då och då. Och det räcker för tillfället. Jag gillar ju ändå att skriva här ibland så det vore ju trist att helt lägga ned.

Igår kunde man sitta i solen och dricka kaffe och ta en vårcigg utanför skolan med sina vänner. Och då var en nästan helt lycklig.