Det var meningen att jag skulle vara färdigpluggad till jullovet och faktiskt få ett jullov samt vara klar med julklapparna redan helgen innan men tidsoptimisten i mig skjuter upp och idkar byteshandel.
Inte var jag klar med något plugg men det fick jag ändå lägga på hyllan eftersom jag var tvungen att fixa en massa med julklappar och grejer precis innan jul.
Vi hann i alla fall med att fixa gran och göra allt fint i huset hemma innan vi for ut till Ön för julfirande med min familj. Dagen innan jul städade jag och min bror samt skyfflade upp en massa barn- och minnessaker på vinden innan den enorma granen fick ta plats i vardagsrummet.
Och självklart tar allt hundra år längre tid än man tänkt så vid ett-hugget stod jag och fixerade de sista julklapparna (som var textiltryck som man måste stryka) innan vi äntligen fick gå och lägga oss i vårt mysiga rum som vi har fixat därute.
Sedan var det idel släktmiddagar och sociala aktiviteter ända till den 29:e då vi för första gången hade en dag nästan för oss själva. Men då skulle det åkas in till stan för att bokas resa och letas vinterjacka. Det var inte proppat med folk men jag kunde fått panik för mindre. Och alla jackor som var fina eller i min storlek var slut - djävla mellandagsrea.
Hittade till slut världens varmaste och bästa som förvisso kostade massa och blev ännu dyrare eftersom jag hittade en vår/höstjacka som liksom kom med av bara farten. Jag är numera officiellt ruinerad men kommer aldrig mera att frysa. Och jag förväntar mig att jag ska slippa leta vinterjacka de närmsta fem åren. Vilket gör det hela mycket billigare.
Nu ska vi åka till Sveriges framstjärt och fira nyår. Blandade känslor är ordet.
onsdag 30 december 2009
fredag 18 december 2009
zzz
Ahmen, såklart helt förlamad av trötthet när jag kommer hem för att jag varit i skolan och gjort ondskefullt grupparbete. Väntar på J som snart kommer hem så vi kan äta middag och borde plugga men jag är så himla trött och seg och orkar inget.
Har i alla fall installerat om min älskade lilla äppeldator som fortfarande heter samma sak men nu är lite piggare. Det var ett djävla meck och nu måste jag föra över alla låter till mitt iTunes och sortera dem och radera en del (alltså, när jag sparade dem till externa tog det typ två timmar, det är på riktigt ca 15 000 låtar).
Dock bevisade det bara vad jag misstänkt länge - det är vårt internet som är boven i att inget någonsin funkar som det ska men vi ska få nytt vid nyåret så jag hoppas för i helvete att det ska bli bra då och att allt går megalocytfort hädanefter. Dock knappast troligt.
Och nu har jag egentligen jullov men måste plugga och hinna slå in tusen paket och pyssla och göra allt fint och herregud. Jag dör av trötthet.
Har i alla fall installerat om min älskade lilla äppeldator som fortfarande heter samma sak men nu är lite piggare. Det var ett djävla meck och nu måste jag föra över alla låter till mitt iTunes och sortera dem och radera en del (alltså, när jag sparade dem till externa tog det typ två timmar, det är på riktigt ca 15 000 låtar).
Dock bevisade det bara vad jag misstänkt länge - det är vårt internet som är boven i att inget någonsin funkar som det ska men vi ska få nytt vid nyåret så jag hoppas för i helvete att det ska bli bra då och att allt går megalocytfort hädanefter. Dock knappast troligt.
Och nu har jag egentligen jullov men måste plugga och hinna slå in tusen paket och pyssla och göra allt fint och herregud. Jag dör av trötthet.
torsdag 17 december 2009
I hate school
Idag var jag i skolan för första gången på länge och det kändes riktigt bra. Antecknade och stod i, blev välkomnad av vännerna samt kopierade M's anteckningar för brinnande livet. Avslutade paraden genom att gå till stationen med JS och det var svinkallt men så himla fint och snöigt och vi hittade liten stig genom hemlig skog och allt blev bra igen.
Dock fick jag veta att vi är tvungna att komma till skolan i morgon för att göra ett djävla obligatoriskt skitgrupparbete som vi inte får förrän i morgon vid lunch och måste göra klart INNAN jullovet är slut. Vad är det för idiotisk idé när de mycket väl vet att vi är den enda utbildningen i Sverige och således har elever från hela Sverige som kanske skulle uppskatta att få komma hem någon djävla gång innan jul?
Aahrg, jag hatar djävla obligatoriskt. Och jag hatar djävla grupparbete!
Dock fick jag veta att vi är tvungna att komma till skolan i morgon för att göra ett djävla obligatoriskt skitgrupparbete som vi inte får förrän i morgon vid lunch och måste göra klart INNAN jullovet är slut. Vad är det för idiotisk idé när de mycket väl vet att vi är den enda utbildningen i Sverige och således har elever från hela Sverige som kanske skulle uppskatta att få komma hem någon djävla gång innan jul?
Aahrg, jag hatar djävla obligatoriskt. Och jag hatar djävla grupparbete!
onsdag 16 december 2009
vargen kommer (inte) pt II
Blev inspirerad av Christinas inlägg angående vargstammen och dess nu aktuella avskjutning. Var nämligen på studiebesök på Grimsö forskningsstation och viltskadecenter för några veckor sedan och fick höra många bra föreläsningar, bland annat om varg.
Nu anses vargstammen i Sverige vara stabiliserad på runt 200 individer och det är med andra ord bäddat för viss licensjakt. Vargstammen hade som mål att nå runt 200 individer på den tiden det fanns typ 2 vargar i Sverige och den var strikt utrotningshotad. Då verkade målet nästan osannolikt men med hjälp av jaktförbud och viss invandring av varg från Ryssland är nu målet nått.
Dock är stammen inavlad i ganska hög grad på grund av att den härstammar från så få individer och man kan väl knappast hoppas på att de vargar som skjuts är exakt de med högst inavelsgrad (vilket skulle vara det ideala). Förvisso kommer det mest nyinvandrade vargarna och deras avkommor bli fredade men jag förhåller mig som vanligt skeptiskt när det gäller något så obalanserat som viljan att döda. Och ekvationen att stammen är på ca 200 djur, ska stabiliseras och ha ett tak på 210 individer samtidigt som 20-40 vargar ska skjutas får jag inte att gå ihop. Brukar man inte skjuta överskottet?
Det andra intressant i ekvationen är att målet för björnstammen var att uppnå ca 1500 individer och vi har i Sverige nu ca 2500 individer och ingen klagar särskilt högljutt. Allt emedan det gnälls på vargstammen och dess ynka antal när undersökningar visar att vårt land skulle kunna bära en vargstam på ca 2000 individer.
Och nä, jag är inte en storstadsbo som älskar vargar för att de är gulliga och inte vet hur det är ute i naturen. Jag vill bara ha ett välfungerande ekostystem med plats för alla djur och arter och jag kommer att vilja det även när jag bor i skärgården och har egna får.
Däremot undrar jag vad det är för fel på folk som jagar djur illegalt och som hatar en art så mycket att de som märker vargar måste smyga sig fram till vargkullarna för att inte riskera att någon tar död på alla ungarna. Hur kan de vara en tillgång för någon?
Nu anses vargstammen i Sverige vara stabiliserad på runt 200 individer och det är med andra ord bäddat för viss licensjakt. Vargstammen hade som mål att nå runt 200 individer på den tiden det fanns typ 2 vargar i Sverige och den var strikt utrotningshotad. Då verkade målet nästan osannolikt men med hjälp av jaktförbud och viss invandring av varg från Ryssland är nu målet nått.
Dock är stammen inavlad i ganska hög grad på grund av att den härstammar från så få individer och man kan väl knappast hoppas på att de vargar som skjuts är exakt de med högst inavelsgrad (vilket skulle vara det ideala). Förvisso kommer det mest nyinvandrade vargarna och deras avkommor bli fredade men jag förhåller mig som vanligt skeptiskt när det gäller något så obalanserat som viljan att döda. Och ekvationen att stammen är på ca 200 djur, ska stabiliseras och ha ett tak på 210 individer samtidigt som 20-40 vargar ska skjutas får jag inte att gå ihop. Brukar man inte skjuta överskottet?
Det andra intressant i ekvationen är att målet för björnstammen var att uppnå ca 1500 individer och vi har i Sverige nu ca 2500 individer och ingen klagar särskilt högljutt. Allt emedan det gnälls på vargstammen och dess ynka antal när undersökningar visar att vårt land skulle kunna bära en vargstam på ca 2000 individer.
Och nä, jag är inte en storstadsbo som älskar vargar för att de är gulliga och inte vet hur det är ute i naturen. Jag vill bara ha ett välfungerande ekostystem med plats för alla djur och arter och jag kommer att vilja det även när jag bor i skärgården och har egna får.
Däremot undrar jag vad det är för fel på folk som jagar djur illegalt och som hatar en art så mycket att de som märker vargar måste smyga sig fram till vargkullarna för att inte riskera att någon tar död på alla ungarna. Hur kan de vara en tillgång för någon?
tisdag 15 december 2009
so this is christmas
Helgen var förkylning, städning och chans att leka veterinär. Är knappast frisk men har nu i alla fall ett prydligt och mysigt rum att bo i under julen, som för övrigt ska tillbringas med J hos föräldrarna på Ön vilket är purrfect eftersom svägerskan fallit till föga och vare sig kommer släpa med sig bästa bror utomlands eller norröver (där ska de vara på nyåret istället).
Fick facit på att mina skills på att lägga kanyl på ko sitter i ryggmärgen samt att jag kan vaccinera även små rädda unghästar som hoppar omkring. Repeterade rutiner för de vanligaste jour-fallen samt insåg att jag helt glömt bort anatomin gällande hästens tarmsystem (skam, måste kunna sådant om man ska ut på koliker). Men, fick blodad tand och ska nu försöka få in som rutin att åka med CS lite nu och då så att jag kan glänsa lite när vi väl börjar på kliniken.
Borde pluggat igår men omprioriterade då jag insåg att det knappast kommer att bli mindre folk på stan nu när det lider mot jul så jag gjorde fan hela jävla city och kom hem med loads of julklappar. Nu har jag bara lite småsaker kvar att handla samt en del pyssel med DIY-klappar när jag väl kommer ut till Ön. Känns rätt ok, får väl plugga i helgen i värsta fall.
Hade även över några vänner på glögg o tacos under gårdagkvällen vilket var fint. Ex-kombon var där och vi bytte julklappar. Fatta skammen att få typ hundra julklappar när man själv köpt två. Kände mig mycket tråkig och oinspirerad som dessutom inte hunnit pyssla ett dugg utan bara köpt och slagit in. Men, ex-kombon verkade nöjd och man kan ju inte ligga på topp jämt.
Av henne fick vi helt galet fina julgransprydnader som numera gör vår gran till ett skärgårdstema. Det är snäckor, signalflaggor, allsköns havsfåglar samt såna där små rep-mojänger i tjärad märling som är sjukt fina och luktar jättegott.
Jag har aldrig varit så mycket för annat än kulor, glitter och ljus i granen men den här julen blir det annat ljud i skällan. Ska bli intressant att se hur det blir, måste nästa ta ett kort och lägga här för att ni ska förstå vidden av det arbete som lagts ned på oss.
Men nu, kan inte fly längre. CK kommer hit om en timme och då ska vi plugga som galningar. Måste bli klar till jul och få jullov. Måste få vila ordentligt.
Fick facit på att mina skills på att lägga kanyl på ko sitter i ryggmärgen samt att jag kan vaccinera även små rädda unghästar som hoppar omkring. Repeterade rutiner för de vanligaste jour-fallen samt insåg att jag helt glömt bort anatomin gällande hästens tarmsystem (skam, måste kunna sådant om man ska ut på koliker). Men, fick blodad tand och ska nu försöka få in som rutin att åka med CS lite nu och då så att jag kan glänsa lite när vi väl börjar på kliniken.
Borde pluggat igår men omprioriterade då jag insåg att det knappast kommer att bli mindre folk på stan nu när det lider mot jul så jag gjorde fan hela jävla city och kom hem med loads of julklappar. Nu har jag bara lite småsaker kvar att handla samt en del pyssel med DIY-klappar när jag väl kommer ut till Ön. Känns rätt ok, får väl plugga i helgen i värsta fall.
Hade även över några vänner på glögg o tacos under gårdagkvällen vilket var fint. Ex-kombon var där och vi bytte julklappar. Fatta skammen att få typ hundra julklappar när man själv köpt två. Kände mig mycket tråkig och oinspirerad som dessutom inte hunnit pyssla ett dugg utan bara köpt och slagit in. Men, ex-kombon verkade nöjd och man kan ju inte ligga på topp jämt.
Av henne fick vi helt galet fina julgransprydnader som numera gör vår gran till ett skärgårdstema. Det är snäckor, signalflaggor, allsköns havsfåglar samt såna där små rep-mojänger i tjärad märling som är sjukt fina och luktar jättegott.
Jag har aldrig varit så mycket för annat än kulor, glitter och ljus i granen men den här julen blir det annat ljud i skällan. Ska bli intressant att se hur det blir, måste nästa ta ett kort och lägga här för att ni ska förstå vidden av det arbete som lagts ned på oss.
Men nu, kan inte fly längre. CK kommer hit om en timme och då ska vi plugga som galningar. Måste bli klar till jul och få jullov. Måste få vila ordentligt.
torsdag 10 december 2009
onsdag 9 december 2009
kvalitétslitteratur
Jag insåg plötsligt längden på min tidigare rant. Intressant att veta om någon orkar läsa.
Tror att min högform i rant-genren kommer sig av att vi hade första mötet i vår nystartade skräp-bokklubb i måndags. Det började med en diskussion om boken "Den vita massajen" av Corinne Hofmann som EK läst och som både jag o JS velat läsa men inte gett oss på för att den verkade för djävla dålig. Detta mynnade ut i att vi tre + vår andra klasskompis MI startade en skräpbokklubb där vi läser diverse skräp-böcker och sedan träffas och rantar om dem.
Vi började således med ovan nämnda bok och de senaste veckorna har SMS-trafiken gått varm med utrop och citat från denna ohyggligt dåligt skrivna bok som dessutom inte har ens en liten del av vad den utlovar på baksidan. Och jag inser även att om jag börjar ranta om den nu kommer jag aldrig att kunna sluta så vi sätter ned foten och nöjer oss med att konstatera att det måste vara något fel på alla de miljoner som blivit "gripna av denna varma och förbryllande berättelse". Jag och JS var till och med tvungna att låna fortsättningen för att riktigt kunna förstå författarens mycket underliga logik. Personalen på SVA-biblioteket undrar nog vilka vi är.
Nu är nästa mål att se filmen, vi har sett trailern och den utlovar en massa händelser som överhuvudtaget inte ens finns med i boken (typ normalt sex och hångel och det faktum att han i filmen verkar älska henne men i boken mest verkar besvärad över att hon hänger där i typ fyra år).
Vi har även kommit på att vi borde göra studiebesök i alex schulmans skräpbokhandel samt valt ut nästa bok. Vi ska nu läsa Agneta Sjödins "En kvinnas resa". Jag tror att den kan toppa den vita massajen.
Tror att min högform i rant-genren kommer sig av att vi hade första mötet i vår nystartade skräp-bokklubb i måndags. Det började med en diskussion om boken "Den vita massajen" av Corinne Hofmann som EK läst och som både jag o JS velat läsa men inte gett oss på för att den verkade för djävla dålig. Detta mynnade ut i att vi tre + vår andra klasskompis MI startade en skräpbokklubb där vi läser diverse skräp-böcker och sedan träffas och rantar om dem.
Vi började således med ovan nämnda bok och de senaste veckorna har SMS-trafiken gått varm med utrop och citat från denna ohyggligt dåligt skrivna bok som dessutom inte har ens en liten del av vad den utlovar på baksidan. Och jag inser även att om jag börjar ranta om den nu kommer jag aldrig att kunna sluta så vi sätter ned foten och nöjer oss med att konstatera att det måste vara något fel på alla de miljoner som blivit "gripna av denna varma och förbryllande berättelse". Jag och JS var till och med tvungna att låna fortsättningen för att riktigt kunna förstå författarens mycket underliga logik. Personalen på SVA-biblioteket undrar nog vilka vi är.
Nu är nästa mål att se filmen, vi har sett trailern och den utlovar en massa händelser som överhuvudtaget inte ens finns med i boken (typ normalt sex och hångel och det faktum att han i filmen verkar älska henne men i boken mest verkar besvärad över att hon hänger där i typ fyra år).
Vi har även kommit på att vi borde göra studiebesök i alex schulmans skräpbokhandel samt valt ut nästa bok. Vi ska nu läsa Agneta Sjödins "En kvinnas resa". Jag tror att den kan toppa den vita massajen.
caught by what comes by
Alltså, vem är den här Isabelle Ståhl? Om man googlar lite hittar man hennes blogg och hon verkar ju som vilken jävla blogg-tjej som helst som jobbar lite med media och ska ha udda intresse (symtomatiskt för folk som jobbar på/med Nöjesgudien).
Hittade två av hennes debattartiklar via odenplan och efter den första kände jag nog bara jaja men när hon en dag senare dyker upp igen och fortsätter någon form av linje blev jag intresserad och kände för en rant.
I den första peppar hon för polygami med en (enligt mig) mycket random koppling till hela Elin-Tiger-dramat (som det verkar svårt att uttala sig om överhuvudtaget och vem fan bryr sig).
Å andra sidan skriver hon även på sin blogg att "Även Newsmill ringde och ville ha en random text (och tjatade i sista sekunden till sig en vinkel på Tiger Woods-affären)" vilket kan förklara en hel del då jag inte fattar riktigt vad hon menar.
Ja, det är trist att världen målas upp i stereotyper och att många har unkna 1800-talsideal och att idiotiska relationsexpereter bara ser en sida av myntet (vad jag saknar numera nedlagda tidningen Darling's relationsråd).
Men känns det inte lite... been there, done that? Ja, äktenskapet ses som heligt och ja, de flesta spricker och blir skilsmässa och otrohet ses som ett enormt svek och det värsta av alla tänkbara brott. Men är det inte lite förenklat att skriva "Som feminist kan jag inte bli särskilt förtjust i den martyriska offerroll som många bedragna kvinnor oövertänkt kliver in i." Har Elin (för det är ju ändå hon som är en del av vinkeln) oövertänkt stigit in i en martyrisk offerroll? Är det inte media som har placerat henne där (kanske mot Elins vilja)?
Här måste jag lägga in en egen parentes: jag tycker då snarare att det är intressant att hon då, trots att hon blivit utsatt för enligt normen "det värsta av alla brott" fortfarande inte vill berätta så mycket och (som det verkar) skyddar sin man från en eventuellt ännu större skandal (dock verkar ju det mesta komma fram sinom tid ändå). Och detta trots att han inte verkar ha behandlat henne så väl.
Tillbaka till Isabelles tyckande: ja, det är trist att samhället indoktrinerar människor med monogama relationsnormer från dag ett och det vore bra om alternativa samlevnadsformer blev mer accepterade men jag vet inte riktigt hur denna artikel på newsmill (som jag för övrigt inte riktigt förstått syftet med) skulle kunna hjälpa? Jag har svårt att tro att AB kickar Eva Ruszs för att en 21-årig nöjesreporter i Malmö tycker att hon är unken.
Och, är det inte någonstans runt de tjugo som man (om man inte gjort det innan utan indoktrinerats med monogama teorier) börjar fundera kring alternativa levnadsformer, vill ligga med flera och tänker att - kanske är det något för mig att göra resten av livet?
Problemet kanske inte är de monogama relationerna för jag har sett massa som fungerat samt inte fungerat och min erfarenhet är att de monogama relationerna går sönder för att människor inte fattar vad de själva är värda, vad de vill ha ut av relationen och vilken sorts person de vill ha en relation med. De kommunicerar inte med varandra, visar ingen respekt för varandra och framför allt, visar ingen respekt för sig själva.
Och om människor inte kan klara av dessa grundläggande kriterier vet jag inte om det blir bättre bara för att de har en polygam relation. Jag tror snarare tvärtom eftersom jag tror att man måste vara ännu mer säker på sig själv och veta sitt värde i en kärleks/sexuell relation med flera.
Det är kanske lätt att säga när jag själv lever i en bra relation med (enligt mig) världens bästa man där vi tillsammans har valt att leva monogamt. Vi ska gifta oss och lova varandra trohet och kommer förhoppningsvis skaffa barn vart det lider. Vi vill inte ha sex med andra men däremot har jag väldigt många bra vänner o släktingar som jag gärna vill leva väldigt nära och ha bra relationer med och införliva i min "familj". Och om våra barn sedan får vänner så vill jag att de ska känna sig lika hemma hos oss de med. För det är så jag är uppvuxen och jag har alltid gillat det.
Som bisexuell kan jag ibland känna både lättnad och skam över detta. Lättnad för att den jag vill leva med visade sig vara en man och mycket kommer att bli lättare (dels eftersom vi lever i ett heteronormaivt samhälle och ingen kommer kika snett på oss och dels eftersom vi förhoppningsvis kommer att kunna få barn bara genom att ligga). Skam för att det ibland känns som om jag tagit "den lättaste vägen" och då jag lever i en heterosexuell relation aldrig kommer att ses som "äkta" i min sexualitet i mångas ögon.
Men WTF, vem bryr sig, jag är sjukt lycklig med J och han är mycket mer än det jag någonsin drömt om att hitta hos en annan maänniska. Han är inte perfekt men perfekt för mig och det är det som verkligen betyder något för mig.
Så, jag tycker nog inte att Isabelle är helt ute och cyklar i sin första rant även om jag tycker att det känns lite ja, ja (precis som jag skrev i början). Dock kastar hon sig dagen efter över paret Ankas skilsmässa och där tycker jag att hon börjar närma sig cykelstället med rasande fart.
Hon skriver i expressen och teoriserar om att Paul Anka antagligen begärt skilsmässa för att Anna Anka nu har en egen karriär och för att han känner sig hotad av att hon inte längre bara är ett kuttersmycke till honom.
I bloggen beskriver Isabell texten som "i expressen skrev jag lite om manliga kreativa geniers rädsla för kvinnlig styrka" och må så vara, det kan vara en poäng i att ta upp det (igen) men alltså, att vinkla denna artikel med paret Anka känns ju bara absurt. Som om Paul Anka skulle vara ett "manligt, kreativt geni" och Anna Anka vara ett tecken på "kvinnlig styrka"?
Återigen, här har hon poänger men hon uttrycker dem med hjälp av underliga liknelser och förenklar å det grövsta. Jag vill inte vara åldersfascist men återigen tror jag att det kan ha att göra med det faktum att hon är 20+ och precis vaknat upp och börjat fundera kring vad som är viktigt på riktigt. Det är bra men bör inte helt random kopplas ihop med medie-fenomen av idag.
Hon skriver bl.a. att "Plötsligt var hon (Anna Anka) ett subjekt med egen röst, inte bara ett trolskt väsen som mekaniskt följde med honom på påfrestande turnéer jorden runt". What?! Sedan när blev AA ett trolskt väsen (i annan mening än att hon ser helt djävla overklig ut)?
Sedan fortsätter hon "Världens blickar riktades inte längre odelat mot Paul utan även mot hans hustru som tills dess bara hade spelat en repliklös statistroll. Det vore inte särskilt överraskande om han inte kunde acceptera det. Det manliga kreativa geniets rädsla för kvinnor som potentiellt kan tävla med honom i hävdelseförmåga, högljuddhet och intelligens är ett fenomen som är äldre än både Paul Anka och Strindberg."
Alltså, hävdelseförmåga o högljuddhet i all ära men intelligens? Jag har förvisso aldrig sett programmet där AA figurerar men de flesta av hennes uttalande tyder knappast på intelligens att känna sig hotad av. Det går långt tillbaka, det är ett faktum men i denna artikel helt misslyckat som exempel.
Längre ned i artikeln tar hon åter AA som exempel o skriver "Hennes konservativa inställning till jämställdhet och könsroller totalsågades tidigare i höstas och det känns legitimt. Men det finns en stark dubbelmoral i folks fördömande av hennes livsval. Hemmafrutrenden är faktiskt väldigt stark även i Sverige och populariteten för tv-serier som "Svenska Hollywoodfruar", där Anna Anka medverkade, är bara ett symptom på det. Plötsligt vill trendiga bloggtjejer som Underbaraclara och Niotillfem laga perfekt glaserade muffins ur mormors kokbok och sy lapptäcken och väggbonader, snarare än att gå ut och festa och förverkliga sig själva. Att gifta sig ungt, ha puffiga kjolar och gå på kafferep har blivit hippt igen och tv-serier som "Mad men", "Leilas mat" och "Desperate housewifes" där hemmafrulivet exponeras är väldigt inne.
Konservativa, traditionella könsroller framhålls också oproblematiserat i extremt populära filmer som "Twilight".
Jag fattar inte vad hon är ute efter? Bara för att vissa filmer och serier är populära och innehåller spår av hemmafruideal o trender så är det nu dubbelmoral att såga hemmafrun? Och vad har människors intressen med hemmafru-debatten att göra? Jag älskar att baka men inte fan vill jag bli en hemmafru eller känner att jag urholkar den feministiska debatten för att jag bakar bröd istället för att gå ut och festa. Och vad är det här med att förverkliga sig själv? Kan man inte bara få vara och tycka vad man vill och göra vad man vill. Att gifta sig ungt och ha puffig kjol och bjuda på kafferep är väl för i helvete inte den självklara vägen mot att bli hemmafru?
Jag säger inte att det inte finns en hemmafrutrend men enligt min uppfattning handlar den framför allt om attributen och det faktum att många tilltalas av 50-talsmode än att alla unga tjejer helt plötsligt har som högsta dröm att bli hemmafruar.
Och hur kan det vara att kasta sten i glashus att klaga på den bristande jämställdheten i AA's familj bara för att statistiken visar att vi inte är exakt jämställda i Sverige utan visar på att kvinnor gör mer hushållsarbete än män. Det är ju som att säga att man aldrig kan tycka att något är fel om man inte är ett perfekt exemplar själv.
Och slutklämmen ska vi inte tala om. Tror Isabelle på riktigt att AA är intresserad av att lämna sitt instängda hemmafru-ideal? Som om AA helt plötsligt skulle ändra sig och tycka att det inte vore en skymf att hålla på och befatta sig med pengar som kvinna. Som om hon skulle kunna bli en bra förebild för ensamstående mammor och före detta hemmafruar som lever i Sverige och inte har så mycket pengar samt inser att deras pension kommer att bli nada eftersom de inte jobbat sedan första barnet kom? Och att AA som ideal skulle vara något som känns "välbehövligt i denna tid av nytraditionalistisk femtiotalsrevival".
I do not think so.
Hittade två av hennes debattartiklar via odenplan och efter den första kände jag nog bara jaja men när hon en dag senare dyker upp igen och fortsätter någon form av linje blev jag intresserad och kände för en rant.
I den första peppar hon för polygami med en (enligt mig) mycket random koppling till hela Elin-Tiger-dramat (som det verkar svårt att uttala sig om överhuvudtaget och vem fan bryr sig).
Å andra sidan skriver hon även på sin blogg att "Även Newsmill ringde och ville ha en random text (och tjatade i sista sekunden till sig en vinkel på Tiger Woods-affären)" vilket kan förklara en hel del då jag inte fattar riktigt vad hon menar.
Ja, det är trist att världen målas upp i stereotyper och att många har unkna 1800-talsideal och att idiotiska relationsexpereter bara ser en sida av myntet (vad jag saknar numera nedlagda tidningen Darling's relationsråd).
Men känns det inte lite... been there, done that? Ja, äktenskapet ses som heligt och ja, de flesta spricker och blir skilsmässa och otrohet ses som ett enormt svek och det värsta av alla tänkbara brott. Men är det inte lite förenklat att skriva "Som feminist kan jag inte bli särskilt förtjust i den martyriska offerroll som många bedragna kvinnor oövertänkt kliver in i." Har Elin (för det är ju ändå hon som är en del av vinkeln) oövertänkt stigit in i en martyrisk offerroll? Är det inte media som har placerat henne där (kanske mot Elins vilja)?
Här måste jag lägga in en egen parentes: jag tycker då snarare att det är intressant att hon då, trots att hon blivit utsatt för enligt normen "det värsta av alla brott" fortfarande inte vill berätta så mycket och (som det verkar) skyddar sin man från en eventuellt ännu större skandal (dock verkar ju det mesta komma fram sinom tid ändå). Och detta trots att han inte verkar ha behandlat henne så väl.
Tillbaka till Isabelles tyckande: ja, det är trist att samhället indoktrinerar människor med monogama relationsnormer från dag ett och det vore bra om alternativa samlevnadsformer blev mer accepterade men jag vet inte riktigt hur denna artikel på newsmill (som jag för övrigt inte riktigt förstått syftet med) skulle kunna hjälpa? Jag har svårt att tro att AB kickar Eva Ruszs för att en 21-årig nöjesreporter i Malmö tycker att hon är unken.
Och, är det inte någonstans runt de tjugo som man (om man inte gjort det innan utan indoktrinerats med monogama teorier) börjar fundera kring alternativa levnadsformer, vill ligga med flera och tänker att - kanske är det något för mig att göra resten av livet?
Problemet kanske inte är de monogama relationerna för jag har sett massa som fungerat samt inte fungerat och min erfarenhet är att de monogama relationerna går sönder för att människor inte fattar vad de själva är värda, vad de vill ha ut av relationen och vilken sorts person de vill ha en relation med. De kommunicerar inte med varandra, visar ingen respekt för varandra och framför allt, visar ingen respekt för sig själva.
Och om människor inte kan klara av dessa grundläggande kriterier vet jag inte om det blir bättre bara för att de har en polygam relation. Jag tror snarare tvärtom eftersom jag tror att man måste vara ännu mer säker på sig själv och veta sitt värde i en kärleks/sexuell relation med flera.
Det är kanske lätt att säga när jag själv lever i en bra relation med (enligt mig) världens bästa man där vi tillsammans har valt att leva monogamt. Vi ska gifta oss och lova varandra trohet och kommer förhoppningsvis skaffa barn vart det lider. Vi vill inte ha sex med andra men däremot har jag väldigt många bra vänner o släktingar som jag gärna vill leva väldigt nära och ha bra relationer med och införliva i min "familj". Och om våra barn sedan får vänner så vill jag att de ska känna sig lika hemma hos oss de med. För det är så jag är uppvuxen och jag har alltid gillat det.
Som bisexuell kan jag ibland känna både lättnad och skam över detta. Lättnad för att den jag vill leva med visade sig vara en man och mycket kommer att bli lättare (dels eftersom vi lever i ett heteronormaivt samhälle och ingen kommer kika snett på oss och dels eftersom vi förhoppningsvis kommer att kunna få barn bara genom att ligga). Skam för att det ibland känns som om jag tagit "den lättaste vägen" och då jag lever i en heterosexuell relation aldrig kommer att ses som "äkta" i min sexualitet i mångas ögon.
Men WTF, vem bryr sig, jag är sjukt lycklig med J och han är mycket mer än det jag någonsin drömt om att hitta hos en annan maänniska. Han är inte perfekt men perfekt för mig och det är det som verkligen betyder något för mig.
Så, jag tycker nog inte att Isabelle är helt ute och cyklar i sin första rant även om jag tycker att det känns lite ja, ja (precis som jag skrev i början). Dock kastar hon sig dagen efter över paret Ankas skilsmässa och där tycker jag att hon börjar närma sig cykelstället med rasande fart.
Hon skriver i expressen och teoriserar om att Paul Anka antagligen begärt skilsmässa för att Anna Anka nu har en egen karriär och för att han känner sig hotad av att hon inte längre bara är ett kuttersmycke till honom.
I bloggen beskriver Isabell texten som "i expressen skrev jag lite om manliga kreativa geniers rädsla för kvinnlig styrka" och må så vara, det kan vara en poäng i att ta upp det (igen) men alltså, att vinkla denna artikel med paret Anka känns ju bara absurt. Som om Paul Anka skulle vara ett "manligt, kreativt geni" och Anna Anka vara ett tecken på "kvinnlig styrka"?
Återigen, här har hon poänger men hon uttrycker dem med hjälp av underliga liknelser och förenklar å det grövsta. Jag vill inte vara åldersfascist men återigen tror jag att det kan ha att göra med det faktum att hon är 20+ och precis vaknat upp och börjat fundera kring vad som är viktigt på riktigt. Det är bra men bör inte helt random kopplas ihop med medie-fenomen av idag.
Hon skriver bl.a. att "Plötsligt var hon (Anna Anka) ett subjekt med egen röst, inte bara ett trolskt väsen som mekaniskt följde med honom på påfrestande turnéer jorden runt". What?! Sedan när blev AA ett trolskt väsen (i annan mening än att hon ser helt djävla overklig ut)?
Sedan fortsätter hon "Världens blickar riktades inte längre odelat mot Paul utan även mot hans hustru som tills dess bara hade spelat en repliklös statistroll. Det vore inte särskilt överraskande om han inte kunde acceptera det. Det manliga kreativa geniets rädsla för kvinnor som potentiellt kan tävla med honom i hävdelseförmåga, högljuddhet och intelligens är ett fenomen som är äldre än både Paul Anka och Strindberg."
Alltså, hävdelseförmåga o högljuddhet i all ära men intelligens? Jag har förvisso aldrig sett programmet där AA figurerar men de flesta av hennes uttalande tyder knappast på intelligens att känna sig hotad av. Det går långt tillbaka, det är ett faktum men i denna artikel helt misslyckat som exempel.
Längre ned i artikeln tar hon åter AA som exempel o skriver "Hennes konservativa inställning till jämställdhet och könsroller totalsågades tidigare i höstas och det känns legitimt. Men det finns en stark dubbelmoral i folks fördömande av hennes livsval. Hemmafrutrenden är faktiskt väldigt stark även i Sverige och populariteten för tv-serier som "Svenska Hollywoodfruar", där Anna Anka medverkade, är bara ett symptom på det. Plötsligt vill trendiga bloggtjejer som Underbaraclara och Niotillfem laga perfekt glaserade muffins ur mormors kokbok och sy lapptäcken och väggbonader, snarare än att gå ut och festa och förverkliga sig själva. Att gifta sig ungt, ha puffiga kjolar och gå på kafferep har blivit hippt igen och tv-serier som "Mad men", "Leilas mat" och "Desperate housewifes" där hemmafrulivet exponeras är väldigt inne.
Konservativa, traditionella könsroller framhålls också oproblematiserat i extremt populära filmer som "Twilight".
Jag fattar inte vad hon är ute efter? Bara för att vissa filmer och serier är populära och innehåller spår av hemmafruideal o trender så är det nu dubbelmoral att såga hemmafrun? Och vad har människors intressen med hemmafru-debatten att göra? Jag älskar att baka men inte fan vill jag bli en hemmafru eller känner att jag urholkar den feministiska debatten för att jag bakar bröd istället för att gå ut och festa. Och vad är det här med att förverkliga sig själv? Kan man inte bara få vara och tycka vad man vill och göra vad man vill. Att gifta sig ungt och ha puffig kjol och bjuda på kafferep är väl för i helvete inte den självklara vägen mot att bli hemmafru?
Jag säger inte att det inte finns en hemmafrutrend men enligt min uppfattning handlar den framför allt om attributen och det faktum att många tilltalas av 50-talsmode än att alla unga tjejer helt plötsligt har som högsta dröm att bli hemmafruar.
Och hur kan det vara att kasta sten i glashus att klaga på den bristande jämställdheten i AA's familj bara för att statistiken visar att vi inte är exakt jämställda i Sverige utan visar på att kvinnor gör mer hushållsarbete än män. Det är ju som att säga att man aldrig kan tycka att något är fel om man inte är ett perfekt exemplar själv.
Och slutklämmen ska vi inte tala om. Tror Isabelle på riktigt att AA är intresserad av att lämna sitt instängda hemmafru-ideal? Som om AA helt plötsligt skulle ändra sig och tycka att det inte vore en skymf att hålla på och befatta sig med pengar som kvinna. Som om hon skulle kunna bli en bra förebild för ensamstående mammor och före detta hemmafruar som lever i Sverige och inte har så mycket pengar samt inser att deras pension kommer att bli nada eftersom de inte jobbat sedan första barnet kom? Och att AA som ideal skulle vara något som känns "välbehövligt i denna tid av nytraditionalistisk femtiotalsrevival".
I do not think so.
tisdag 8 december 2009
here again by your side
Alltså, det är så länge sedan att jag typ glömt bort min egen blogg-adress.
Kan ju ses som ett gott tecken, exempelvis som ett bevis på eget, riktigt liv utanför internet. Kan också ses som ett bevis på att jag inte har tid med något annat än skolan och det allra basalaste (= dåligt tecken).
Men för att komma ifatt och take it from here: kursen i farmakologi avslutades med mycket random tenta, har ingen aning om hur det gick. Pluggade rätt bra men var tvungen att prioritera ett-års-firande o middag på Le Rouge med efterföljande officiell förlovning. Är väldigt nöjd med min ring och känner mig inte tillnärmelsevis så ofri som jag skulle kunna tänka mig.
Sedan började kursen livsmedelsäkerhet och till en början var det lovande, jag är ju ändå rätt intresserad av livsmedel, vad som finns i, risker etc. Dock har vi föreläsningar typ jämt och en del föreläsare är rena döden (eller typ döda). Häromdagen kom jag in strax efter halva på en två timmars föreläsning som var så tråkig och obegriplig att jag var tvungen att försöka spela schack på datorn för att efteråt få veta att det var tre begrepp som var viktiga till tentan. Herregud!
Har även sportat julstämning och sammanfört mina vänner o J's vänner på glöggfest. Urmysigt och trevligt trots att jag höll på att få psykbryt vid tio i tre (gäster skulle kunnat börja anlända vid tre) då jag fortfarande inte hunnit torka håret o snittarna brann i ugnen (jag är verkligen tidsoptimisternas urmoder). Men det blev bra trots att jag blev vimmelkantig av alla gäster som fyllde huset.
Dagen efter hade jag önskat mig välförtjänt vila men då var det bara att gitta iväg på dop eftersom bästa S lilla dotter skulle döpas. Hon fick väldigt sött litet halssmycke av oss i form av liten snäcka, hoppas att hon tycker om det när hon väl hajar läget. Jag skulle gjort det.
Vi insåg dock under cermonin att vi inte kommer att döpa våra förhoppningsvis blivande barn. Men man kanske kan ha pepp välkomstfest ändå där man bjuder vänner o släktingar o berättar vad barnet ska heta o visar upp det officiellt när det blivit lite snyggare än bebis-skrynklig?
Och jag och CK har nu delat upp dagarna mellan oss så nu ska jag börja sammanfatta mina delar så att vi någon gång får lite jullov. Dessutom är målet att inte gå till skolan i onödan, dels för att det är trist och dels för att alla mina pengar är slut, jag har typ fem resor kvar på mitt tåg-kort o måste köpa resten av julklapparna på kredit. Buhuuu!
Så, mina vänner, det är därför jag har tid att uppdatera bloggen, jag skolkar nämligen från skolan idag - mohahaha!
Kan ju ses som ett gott tecken, exempelvis som ett bevis på eget, riktigt liv utanför internet. Kan också ses som ett bevis på att jag inte har tid med något annat än skolan och det allra basalaste (= dåligt tecken).
Men för att komma ifatt och take it from here: kursen i farmakologi avslutades med mycket random tenta, har ingen aning om hur det gick. Pluggade rätt bra men var tvungen att prioritera ett-års-firande o middag på Le Rouge med efterföljande officiell förlovning. Är väldigt nöjd med min ring och känner mig inte tillnärmelsevis så ofri som jag skulle kunna tänka mig.
Sedan började kursen livsmedelsäkerhet och till en början var det lovande, jag är ju ändå rätt intresserad av livsmedel, vad som finns i, risker etc. Dock har vi föreläsningar typ jämt och en del föreläsare är rena döden (eller typ döda). Häromdagen kom jag in strax efter halva på en två timmars föreläsning som var så tråkig och obegriplig att jag var tvungen att försöka spela schack på datorn för att efteråt få veta att det var tre begrepp som var viktiga till tentan. Herregud!
Har även sportat julstämning och sammanfört mina vänner o J's vänner på glöggfest. Urmysigt och trevligt trots att jag höll på att få psykbryt vid tio i tre (gäster skulle kunnat börja anlända vid tre) då jag fortfarande inte hunnit torka håret o snittarna brann i ugnen (jag är verkligen tidsoptimisternas urmoder). Men det blev bra trots att jag blev vimmelkantig av alla gäster som fyllde huset.
Dagen efter hade jag önskat mig välförtjänt vila men då var det bara att gitta iväg på dop eftersom bästa S lilla dotter skulle döpas. Hon fick väldigt sött litet halssmycke av oss i form av liten snäcka, hoppas att hon tycker om det när hon väl hajar läget. Jag skulle gjort det.
Vi insåg dock under cermonin att vi inte kommer att döpa våra förhoppningsvis blivande barn. Men man kanske kan ha pepp välkomstfest ändå där man bjuder vänner o släktingar o berättar vad barnet ska heta o visar upp det officiellt när det blivit lite snyggare än bebis-skrynklig?
Och jag och CK har nu delat upp dagarna mellan oss så nu ska jag börja sammanfatta mina delar så att vi någon gång får lite jullov. Dessutom är målet att inte gå till skolan i onödan, dels för att det är trist och dels för att alla mina pengar är slut, jag har typ fem resor kvar på mitt tåg-kort o måste köpa resten av julklapparna på kredit. Buhuuu!
Så, mina vänner, det är därför jag har tid att uppdatera bloggen, jag skolkar nämligen från skolan idag - mohahaha!
torsdag 5 november 2009
the damaged one
Igår hade jag träningsvärk och var lite seg. Idag har jag megalocyt-träningsvärk (antagligen på grund av vaccinet) och känner mig fett rutten. Sov till tolv, vaknade med ont i ryggen och tittade ut på snöblandat regn. Nu har jag ätit frukost och bloggat men vill bara sova igen fast då kommer jag bara att få mer ont i ryggen.
Borde plugga men har ont i huvudet och kan inte tänka (skyller allt på pandemrix). Och ikväll ska jag på båtmässan med J och bästa SN, hur ska det gå? Funderar på om jag orkar åka in till stan och börja köpa julisar? Vill helst bara gå upp i rök ett par timmar. Gonatt.
Borde plugga men har ont i huvudet och kan inte tänka (skyller allt på pandemrix). Och ikväll ska jag på båtmässan med J och bästa SN, hur ska det gå? Funderar på om jag orkar åka in till stan och börja köpa julisar? Vill helst bara gå upp i rök ett par timmar. Gonatt.
onsdag 4 november 2009
they gather up
Tentan gick rååå-bra och jag är sjukt nöjd. Fikade lite med bra folk från klassen samt en drop-out sedan efteråt och det var bra. Funderade på att ställa oss i kö vid vaccinationsbyrån för att få svinis-vaccin men den var för lång så vi sket i det.
Var dock tvungen att åka ut till skolan på eftermiddagen för utvärderingssamtal om vårt program men det var faktiskt inte så pjåkigt, fick en massa bra info och kunde gnälla lite. Plus fick massa nice fika. Fika är alltid en anldening att gå på möten.
Mötte upp mitt civila alibi i Uppis, R vid fem och eftersom skolans vaccinations-ställe inte skulle öppna förrän vid sex tänkte vi dra en chansning vid vaccinationsbyrån inne i stan för att spara tid.
Det gjorde vi inte.
Vi drack lite kaffe. rökte och umgicks i kön ett tag innan vi fick en nummerlapp av en sköterska. Det var ju skönt för då kunde vi fortsätta och fika inomhus för att sedan gå ut och köa lite sista biten. Men det vetefan om vi tjänade nåt jämfört med att vänta och åka ut till skolan. Vi var klara först vid halv åtta pch då gick vi ock käkade mackor och sedan åkte jag hem.
Med facit i hand var det inte riktigt värt all väntan men å andra sidan, när vi insåg det hade vi redan väntat för länge och då kunde vi lika gärna plågas ett tag till.
Och nu är vi i alla fall båda officiellt vaccinerade mot den nya influensan men som R sa "nästa gång väljer jag aktivitet".
Nästa gång ska det bara sittas inne kan jag lova.
Var dock tvungen att åka ut till skolan på eftermiddagen för utvärderingssamtal om vårt program men det var faktiskt inte så pjåkigt, fick en massa bra info och kunde gnälla lite. Plus fick massa nice fika. Fika är alltid en anldening att gå på möten.
Mötte upp mitt civila alibi i Uppis, R vid fem och eftersom skolans vaccinations-ställe inte skulle öppna förrän vid sex tänkte vi dra en chansning vid vaccinationsbyrån inne i stan för att spara tid.
Det gjorde vi inte.
Vi drack lite kaffe. rökte och umgicks i kön ett tag innan vi fick en nummerlapp av en sköterska. Det var ju skönt för då kunde vi fortsätta och fika inomhus för att sedan gå ut och köa lite sista biten. Men det vetefan om vi tjänade nåt jämfört med att vänta och åka ut till skolan. Vi var klara först vid halv åtta pch då gick vi ock käkade mackor och sedan åkte jag hem.
Med facit i hand var det inte riktigt värt all väntan men å andra sidan, när vi insåg det hade vi redan väntat för länge och då kunde vi lika gärna plågas ett tag till.
Och nu är vi i alla fall båda officiellt vaccinerade mot den nya influensan men som R sa "nästa gång väljer jag aktivitet".
Nästa gång ska det bara sittas inne kan jag lova.
tisdag 3 november 2009
no good time to walk alone
Åhh, jag älskar skolan just nu. Vi har deltenta i receptskrivning och dosräkning i morgon och jag längtar typ till den. Mycket märkligt.
Men det är så skönt att för en gångs skull göra något som känns verklighetsförankrat och på riktigt. Plus att jag älskar att räkna och leta uppgifter och fylla i formulär.
Så idag har vi tentapluggardag och jag har promenerat, pluggat och övat gamla tentor med CK och känner mig grymt redo. Och nu ska jag ut och springa med J. Bättre sent än aldrig.
Men det är så skönt att för en gångs skull göra något som känns verklighetsförankrat och på riktigt. Plus att jag älskar att räkna och leta uppgifter och fylla i formulär.
Så idag har vi tentapluggardag och jag har promenerat, pluggat och övat gamla tentor med CK och känner mig grymt redo. Och nu ska jag ut och springa med J. Bättre sent än aldrig.
måndag 2 november 2009
haven't you noticed there is someone outside
Har även kommit på en teori om varför jag tycker om att läsa en del männniskors bloggar. De bloggar man gillar är ju ofta skrivna av någon som man själv tycker verkar sympatisk.
Sedan har vi ju hånbloggarna* men de gillar man ju inte riktigt, man kan bara inte låta blir att läsa dem och förfasas (samt kanske känna att man själv är lite bättre och bli tröstad av det).
Men de man verkligen tycker om, det är ju lite som att titta in i någons vardag och liv (förvisso den friserade varianten men vem går inte till frisören).
Jag har alltid älskat att gå på promenader när det är mörkt (det är då det är som bäst) och gå förbi hus och lägenheter och titta in och se hur folk har det. Ofta lyser det och ser mysigt ut och man kan se människor leva sina liv, till synes omedvetna om att någon kan se dem.
Ibland blir man lite avundsjuk för att de verkar ha ett så mysigt hus och en så trevlig familj. Även om man gillar sitt eget bäst.
Och det är likadant med bloggarna jag läser. De vittnar om människors liv och ibland verkar de ha det så himla bra och mysigt att man vill vara med. Men så skriver man lite i sin egen blogg och kommer ihåg att man inte vill byta ändå.
Och inser att man till viss del lyckats med sitt eget liv eftersom man i inte vill byta.
*De bloggar jag ibland läser och hånar i tysthet med mig själv.
Sedan har vi ju hånbloggarna* men de gillar man ju inte riktigt, man kan bara inte låta blir att läsa dem och förfasas (samt kanske känna att man själv är lite bättre och bli tröstad av det).
Men de man verkligen tycker om, det är ju lite som att titta in i någons vardag och liv (förvisso den friserade varianten men vem går inte till frisören).
Jag har alltid älskat att gå på promenader när det är mörkt (det är då det är som bäst) och gå förbi hus och lägenheter och titta in och se hur folk har det. Ofta lyser det och ser mysigt ut och man kan se människor leva sina liv, till synes omedvetna om att någon kan se dem.
Ibland blir man lite avundsjuk för att de verkar ha ett så mysigt hus och en så trevlig familj. Även om man gillar sitt eget bäst.
Och det är likadant med bloggarna jag läser. De vittnar om människors liv och ibland verkar de ha det så himla bra och mysigt att man vill vara med. Men så skriver man lite i sin egen blogg och kommer ihåg att man inte vill byta ändå.
Och inser att man till viss del lyckats med sitt eget liv eftersom man i inte vill byta.
*De bloggar jag ibland läser och hånar i tysthet med mig själv.
söndag 1 november 2009
on my way home again
Har börjat städa i huset och göra så att det blir fint och bra. Känns ganska trevligt för mig för ju mer vi pysslar, desto mer känns det som vårt hus och vårt hem.
Problematiken i att flytta in hos någon som redan har ett fixt och färdigt hem har ju delvis uteblivit just för att huset varit väldigt fint men inte överdrivet personligt. Men det håller vi på att ändra på nu och det är så himla kul. Det svåra är att veta vad som passar för ofta syns det inte förrän man provat. Men vi har hittat massa bra tavlor och grejor i källaren och har köpt och fått en massa nya blommor som vi planterat om och placerat ut. Och det bästa är att vi är ungefär lika intresserade av heminredning och att vi har ganska lika smak och gillar samma saker (typ blommor och ljus).
J har även börjat röja ur källaren eftersom det finns planer på att göra i ordning och inreda den på riktigt nu. Tanken är att det ska bli en mindre lägenhet samt tvättstuga och bastu med dusch och badkar.
Jag är ju en sucker för tvättstugor och uppvuxen med bastu samt att hela detta projekt bringar ordning på alla våra saker. Och jag är ju även en liten sorteringfascist så det här är mest bara kul hela tiden.
Jag gillar det även om det går mycket långsammare än man tror med allt. Men till slut blir det ju klart och då kommer vi ha värsta ännu mysigare hemmet än vi har nu. Och jag älskar ju att bo här med J redan nu. Jag älskar att ha ett hem man tycker om.
Problematiken i att flytta in hos någon som redan har ett fixt och färdigt hem har ju delvis uteblivit just för att huset varit väldigt fint men inte överdrivet personligt. Men det håller vi på att ändra på nu och det är så himla kul. Det svåra är att veta vad som passar för ofta syns det inte förrän man provat. Men vi har hittat massa bra tavlor och grejor i källaren och har köpt och fått en massa nya blommor som vi planterat om och placerat ut. Och det bästa är att vi är ungefär lika intresserade av heminredning och att vi har ganska lika smak och gillar samma saker (typ blommor och ljus).
J har även börjat röja ur källaren eftersom det finns planer på att göra i ordning och inreda den på riktigt nu. Tanken är att det ska bli en mindre lägenhet samt tvättstuga och bastu med dusch och badkar.
Jag är ju en sucker för tvättstugor och uppvuxen med bastu samt att hela detta projekt bringar ordning på alla våra saker. Och jag är ju även en liten sorteringfascist så det här är mest bara kul hela tiden.
Jag gillar det även om det går mycket långsammare än man tror med allt. Men till slut blir det ju klart och då kommer vi ha värsta ännu mysigare hemmet än vi har nu. Och jag älskar ju att bo här med J redan nu. Jag älskar att ha ett hem man tycker om.
onsdag 28 oktober 2009
it's a new secret I have found
Jag insåg nyss att jag tycker om när saker ramlar ut och rullar iväg. När jag gick från affären alldeles nyss bar jag på en påse satsumas. Helt plötsligt pajade påsen lite lagom diskret och alla satsumisarna ramlade ut och började rulla iväg och jag blev helt orimligt glad när jag såg det hända. De såg så himla gulliga och roliga ut, som om de försökte smita.
I'm leaving you pieces
Nu har två av mina länkar svarat på samma frågeformulär och eftersom jag älskar sånt där tänker jag inte vara sämre själv så jag stjäl helt sonika hela rubbet. Here you go:
Du heter: Liza
Smeknamn: massa olika, är nog bättre på att ge smeknamn än att få.
Låt som när du är ledsen sörjer till: melankoli - Lars Winnerbäck, ledsen som fan - Anna Ternheim. Det som passar för stunden. Men generellt älskar jag all sorglig musik, även när jag är glad.
Vad tror folk om dig? Att jag är sjukt modig och självsäker. Att jag är sjukt oseriös i skolan. Att jag inte bryr mig eller berörs av något.
Stämmer det? Bara delvis. Jag verkar modig för att jag bara blundar och gör saker fast jag inte vågar egentligen (och det kanske är mod, vad vet jag). Jag pluggar sjukt mycket och är sjukt smart men mest i ensamhet. Jag bryr mig, men bara om vad de jag tycker om säger eller tycker. Fast då bryr jag mig å andra sidan sjukt mycket.
Vad får du oftast komplimanger för? J strösslar mig med massa varje dag (god bless him) och då är det ögon och ben i fokus mestadels men allt får sig en känga då och då. Vännerna strösslar också men då brukar fokus ligga på atttt jag är kul och rantar i fem minuter om något och får dem att skratta.
Vad säger du för att imponera på någon? Beror på vem det är. Ibland att jag pluggar till veterinär eftersom folk alltid tror att man är sjukt smart för att man kom in på den utbildningen. Om de inte hajar att jag är smart kan jag alltid dra till med 2,0 på högskoleprovet. Ibland att jag har en H-båt (imponerar framför allt på segelmänniskor med lite koll). Men vad folk imponeras av är ju ganska individuellt så jag brukar freestylea de gånger jag vill impa på riktigt.
Hur imponerar man på dig? Man är lite elak och witty och får mig och skratta och sedan kammar man hem vinsten genom att dessutom visa sig vara en sjukt bra och lojal människa. Man fuckar inte upp i onödan. Man tar sig igenom svårigheter. Man har stil både utanpå och inuti, kan skriva och prata och är inte ett dugg djävla pretto.
Brukar du skratta för dig själv? Mest hela tiden.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS? ”Det låter super! Vi hörs”.
Var bor du? Halv-classy villaförort en bit söder om söder.
Trivs du där? Helt ok. Det är nära vatten och inte orimligt långt till innerstan och jag älskar vårt hus. Är dock lite klaustrofobiskt och extremt medelklassigt och "fint". Ruttnar på det ibland och mina barn kommer inte att växa upp här. Om jag/vi fick välja helt fritt skulle jag nog helst bo på en ö i skärgården (dock lite trubbel o båtpendla till SLU så jag antar att det blir när jag slutat skolan).
Äger du några Converse: Bara fake-varianter från typ Coop o Cheap Monday och random skoaffärer i London.
Brukar du bli för full: det händer extremt sällan eftersom jag hatar att spy så jag försöker undvika det. Statistiken är dock något ojämn sedan jag började plugga. Veterinärstudenter gör typ bara två saker: pluggar och super. Och festerna på skolan kräver ofta grov fylla för att kunna genomlidas.
Är du allergisk mot något: kvalster, ett jävla skämt när jag ska storstäda.
Har du haft sex idag: Nej, men det ska nog ordna upp sig till kvällen.
Nästa mål i ditt liv: i det lilla: plugga och simma och gosa med J när han kommer hem. I det stora: förlova mig med J, gifta mig och förhoppningsvis få barn med densamme samt ta examen asap. Flytta till havet, även det asap. Vuxenpoäng en masse.
Hur svarar du i mobilen: ”hej, det är Liza" eller något annat trist.
Vem ringde du senast? J.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: ”Blablabla jag kanske kommer förbi eller så hörs vi” (det var min mami, kan omöjligt återge hela samtalet).
Antal timmar sömn inatt: 7.
Sov du ensam: Nej, med J.
Brukar du komma i tid: det varierar, är dock tidsoptimist och hatar att vänta samtidigt som jag hatar att stressa. Ofta är jag alldeles för tidig eller lite för sen.
När mår du bra: när jag är med J, vänner eller min familj. När jag känner mig stark o snygg och allt går bra. När jag genomfars av små stunder med vardaglig lycka över hur djävla fantastiskt allt är (hello new-age-kärring).
När blev du fotad senast: kanske på Shirleys fest i lördags?
Hur känner du dig nu: glad för att J snart kommer hem, lite stressad för att jag måste plugga och egentligen borde göra det istället för att svara på löjliga frågeformulär, nöjd för att jag attack-bloggat och gjort bra saker idag. Sugen på pepparkakor fast jag inte borde äta några.
Vanligaste färg på dina kläder: Svart eller alla möjliga klara färger. Gärna neonrosa eller liknande.
Vad tycker du om fötter: Ställer mig ganska neutral till både mina egna och andras, är dock lite missnöjd med mina lilltårs benägenhet att boxa sönder skor alt. boxa sönder sig själva.
Vad saknar du: egentligen inget men å andra sidan. Lite mer pengar till vinterjacka, resande o bröllop skulle inte skada. Eller, ibland saknar jag mina katter helt sjukt mycket eftersom de bor hos mitt ex.
Hade du en bra kväll igår: nja, åt förvisso god indisk mat med tre vänner vilket var pepp men jag åt för mycket och fick ont i magen samt sorterade papper och betalade räkningar när jag kom hem. Finns faktiskt roligare saker att göra. Särskilt med tanke på att när jag var klar var det typ sovdags.
Favoritdryck på morgonen: kaffe, te och vatten eller juice.
Rakar du benen: när jag känner mig inspirerad.
När brukar du oftast gå och lägga dig: mellan sju o nio timmar innan jag ska gå upp om jag kan välja.
Är du blyg? Lite ibland. Kan bli väldigt blyg helt random men oftast skiter jag i det och bara bäper på. Beror också mycket på sällskapet.
Sysslar du med någon idrott: segling så mycket jag kan och sporadiskt blir det lite snowboardåkning och ridning. Önskar dock att jag hade råd/tid att börja rida råseriöst igen. Men jag vet inte om nåt räknas som idrott. Försöker springa o simma o gå en massa men det är väl ändå mest bara motionering?
Vill du hellre ha mail än brev: det kvittar men jag blir glad över båda sorterna om det står något vettigt i dem.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: ja, i alla fall på tycke vid första ögonkastet och sedan utveckling därifrån. Men det kan vara djävla lömskt det där. Blir ofta besatt o älskar folk mycket med en gång och det är ju bara kul om den andra blir lika besatt i en själv.
Har du spytt offentligt: ja, när jag var tonåring.
Är du nöjd med ditt liv: helt sjukt djävla nöjd. Är råpepp på mitt liv, vill att det ska vara förevigt.
Är du bortskämd: Ja och nej. Det beror på hur man ser det.
Vad gör du i morgon: går på föreläsning, pluggar och äter middag hos svärmor.
Vad är det värsta du vet? När människor inte bryr sig om en del saker (har en särskilt soft-spot för djur o miljö o snälla människor). Ignoranta o dryga jag-vet-bäst-människor (ffa de många män som är lite för välmående och lite för säkra på sig själva), people in general. Tanken på att någon/något jag älskar kan tas ifrån mig.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? ofta lite mer än jag egentligen har dumt nog. Beloppet beror på den ekonomiska formen för tillfället.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild? De flesta kvinnor och män som gör något bra och visar att ingenting är begränsande och att man inte måste följa oskrivna regler (några kan hittas till höger i länklistan). Man måste inte vara perfekt, ingen är perfekt.
Vad längtar du till? just nu, imorgon och hela framtiden. Vill uppleva allt för evigt. Längtar även till min dröm där jag är klar med min utbildning har ett kul jobb, bor på en bra plats och kan vara ute och segla med J och våra två underbara barn.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Ja, loads and loads. Älskar dem och det.
Vad använder du för shampoo? Naturelles honungsvariant märkt med "bra miljöval".
Vad är det finaste du fått? J och mitt liv.
Hur gammal är du: 30 år.
Du samlar på: lite random saker. Bra människor.
Gröna eller röda äppeln: what?! Det beror väl på.
Vem ringer du när du är arg/ledsen: J, någon vän, min bror eller mamma.
Gillar du golf: inte i någon större utsträckning. Verkar dock som att J är lite sporadiskt intresserad så en vacker dag kanske jag står där och slår med nån klubba. Men jag har extremt svårt att se att jag skulle få ut något av det.
Vilken tid gick du upp idag: sju. Alldeles försent, fick äta frukost på tåget.
Har du sovit i din egna säng inatt: ja, fast rent tekniskt så är det J's. Min står på landet hos min mami o papi.
Är det okej att gråta: såklart men man ska inte överdriva. Eller gråta över spilld mjölk.
När grät du senast: kanske när jag blev ledsen för något när jag o J bråkade för ett tag sedan. Minns inte exakt.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: betala mina studielån och köpa lite bra saker till de jag älskar, göra klart huset vi bor i, köpa en bil, inte ta nya studielån och kanske spara resten till jorden-runt-seglarbåten (om det nu skulle bli något kvar).
Bär du glasögon eller linser: glasögon när jag hänger mycket framför datorn.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: märket spelar ingen roll men jag är extremt medveten om miljö och kvalité. Fast även jag fuskar och köper ibland billiga kläder hos stora kedjor buhuu.
När går du upp ur sängen en helgmorgon: om jag inte måste göra något går jag upp när jag vaknat ordentligt. Oftast mellan åtta och elva.
Vill du gifta dig: jag ska gifta mig nästa år.
Vill du ha barn: ja, hemskt gärna två snälla, söta och välartade barn. Gärna en storasyster och en lillebror.
Solar du ofta: aldrig aktivt. Har aldrig solat solarium och måste typ ha solskyddsfaktor 50+ när jag är ute på sommaren. Har extremt känslig albinohud. Det suger. Särskilt som jag alltid vill vara ute o segla o bada.
Är du bra på att laga mat: har börjat älska att laga mat och blir mer o mer skillad med tiden. Snart är jag fucking Per Morberg.
Är du flygrädd: ja men det håller på att bli bättre. Det är ju bara att öva.
Hur vig är du: typ inte alls.
Är du musikalisk? Japp.
Vad dricker du helst när du är törstig: vatten.
Tror du på ett liv efter döden: tvivlar. Som med det mesta annat när det kommer till tro.
Tycker du om sushi: ibland massa men just nu är jag inne i en svacka, har tröttnat lite.
Vad äter du helst när du ser på film: popcorn eller glass.
Bor dina föräldrar tillsammans: ja.
Har du tandläkarskräck: nej.
Har du någon gång gråtit dej till sömns: lite nu o då.
Biter du på naglarna: jag biter på typ allt som sticker ut från min kropp.
Senaste låt du hörde: nåt med Celine Dion igår tror jag, J kapade spotify.
Tycker inte att det finns någon anledning att inte andra manade på min länklista svarar på detta. Jag vill veta allt ju.
Du heter: Liza
Smeknamn: massa olika, är nog bättre på att ge smeknamn än att få.
Låt som när du är ledsen sörjer till: melankoli - Lars Winnerbäck, ledsen som fan - Anna Ternheim. Det som passar för stunden. Men generellt älskar jag all sorglig musik, även när jag är glad.
Vad tror folk om dig? Att jag är sjukt modig och självsäker. Att jag är sjukt oseriös i skolan. Att jag inte bryr mig eller berörs av något.
Stämmer det? Bara delvis. Jag verkar modig för att jag bara blundar och gör saker fast jag inte vågar egentligen (och det kanske är mod, vad vet jag). Jag pluggar sjukt mycket och är sjukt smart men mest i ensamhet. Jag bryr mig, men bara om vad de jag tycker om säger eller tycker. Fast då bryr jag mig å andra sidan sjukt mycket.
Vad får du oftast komplimanger för? J strösslar mig med massa varje dag (god bless him) och då är det ögon och ben i fokus mestadels men allt får sig en känga då och då. Vännerna strösslar också men då brukar fokus ligga på atttt jag är kul och rantar i fem minuter om något och får dem att skratta.
Vad säger du för att imponera på någon? Beror på vem det är. Ibland att jag pluggar till veterinär eftersom folk alltid tror att man är sjukt smart för att man kom in på den utbildningen. Om de inte hajar att jag är smart kan jag alltid dra till med 2,0 på högskoleprovet. Ibland att jag har en H-båt (imponerar framför allt på segelmänniskor med lite koll). Men vad folk imponeras av är ju ganska individuellt så jag brukar freestylea de gånger jag vill impa på riktigt.
Hur imponerar man på dig? Man är lite elak och witty och får mig och skratta och sedan kammar man hem vinsten genom att dessutom visa sig vara en sjukt bra och lojal människa. Man fuckar inte upp i onödan. Man tar sig igenom svårigheter. Man har stil både utanpå och inuti, kan skriva och prata och är inte ett dugg djävla pretto.
Brukar du skratta för dig själv? Mest hela tiden.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS? ”Det låter super! Vi hörs”.
Var bor du? Halv-classy villaförort en bit söder om söder.
Trivs du där? Helt ok. Det är nära vatten och inte orimligt långt till innerstan och jag älskar vårt hus. Är dock lite klaustrofobiskt och extremt medelklassigt och "fint". Ruttnar på det ibland och mina barn kommer inte att växa upp här. Om jag/vi fick välja helt fritt skulle jag nog helst bo på en ö i skärgården (dock lite trubbel o båtpendla till SLU så jag antar att det blir när jag slutat skolan).
Äger du några Converse: Bara fake-varianter från typ Coop o Cheap Monday och random skoaffärer i London.
Brukar du bli för full: det händer extremt sällan eftersom jag hatar att spy så jag försöker undvika det. Statistiken är dock något ojämn sedan jag började plugga. Veterinärstudenter gör typ bara två saker: pluggar och super. Och festerna på skolan kräver ofta grov fylla för att kunna genomlidas.
Är du allergisk mot något: kvalster, ett jävla skämt när jag ska storstäda.
Har du haft sex idag: Nej, men det ska nog ordna upp sig till kvällen.
Nästa mål i ditt liv: i det lilla: plugga och simma och gosa med J när han kommer hem. I det stora: förlova mig med J, gifta mig och förhoppningsvis få barn med densamme samt ta examen asap. Flytta till havet, även det asap. Vuxenpoäng en masse.
Hur svarar du i mobilen: ”hej, det är Liza" eller något annat trist.
Vem ringde du senast? J.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: ”Blablabla jag kanske kommer förbi eller så hörs vi” (det var min mami, kan omöjligt återge hela samtalet).
Antal timmar sömn inatt: 7.
Sov du ensam: Nej, med J.
Brukar du komma i tid: det varierar, är dock tidsoptimist och hatar att vänta samtidigt som jag hatar att stressa. Ofta är jag alldeles för tidig eller lite för sen.
När mår du bra: när jag är med J, vänner eller min familj. När jag känner mig stark o snygg och allt går bra. När jag genomfars av små stunder med vardaglig lycka över hur djävla fantastiskt allt är (hello new-age-kärring).
När blev du fotad senast: kanske på Shirleys fest i lördags?
Hur känner du dig nu: glad för att J snart kommer hem, lite stressad för att jag måste plugga och egentligen borde göra det istället för att svara på löjliga frågeformulär, nöjd för att jag attack-bloggat och gjort bra saker idag. Sugen på pepparkakor fast jag inte borde äta några.
Vanligaste färg på dina kläder: Svart eller alla möjliga klara färger. Gärna neonrosa eller liknande.
Vad tycker du om fötter: Ställer mig ganska neutral till både mina egna och andras, är dock lite missnöjd med mina lilltårs benägenhet att boxa sönder skor alt. boxa sönder sig själva.
Vad saknar du: egentligen inget men å andra sidan. Lite mer pengar till vinterjacka, resande o bröllop skulle inte skada. Eller, ibland saknar jag mina katter helt sjukt mycket eftersom de bor hos mitt ex.
Hade du en bra kväll igår: nja, åt förvisso god indisk mat med tre vänner vilket var pepp men jag åt för mycket och fick ont i magen samt sorterade papper och betalade räkningar när jag kom hem. Finns faktiskt roligare saker att göra. Särskilt med tanke på att när jag var klar var det typ sovdags.
Favoritdryck på morgonen: kaffe, te och vatten eller juice.
Rakar du benen: när jag känner mig inspirerad.
När brukar du oftast gå och lägga dig: mellan sju o nio timmar innan jag ska gå upp om jag kan välja.
Är du blyg? Lite ibland. Kan bli väldigt blyg helt random men oftast skiter jag i det och bara bäper på. Beror också mycket på sällskapet.
Sysslar du med någon idrott: segling så mycket jag kan och sporadiskt blir det lite snowboardåkning och ridning. Önskar dock att jag hade råd/tid att börja rida råseriöst igen. Men jag vet inte om nåt räknas som idrott. Försöker springa o simma o gå en massa men det är väl ändå mest bara motionering?
Vill du hellre ha mail än brev: det kvittar men jag blir glad över båda sorterna om det står något vettigt i dem.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: ja, i alla fall på tycke vid första ögonkastet och sedan utveckling därifrån. Men det kan vara djävla lömskt det där. Blir ofta besatt o älskar folk mycket med en gång och det är ju bara kul om den andra blir lika besatt i en själv.
Har du spytt offentligt: ja, när jag var tonåring.
Är du nöjd med ditt liv: helt sjukt djävla nöjd. Är råpepp på mitt liv, vill att det ska vara förevigt.
Är du bortskämd: Ja och nej. Det beror på hur man ser det.
Vad gör du i morgon: går på föreläsning, pluggar och äter middag hos svärmor.
Vad är det värsta du vet? När människor inte bryr sig om en del saker (har en särskilt soft-spot för djur o miljö o snälla människor). Ignoranta o dryga jag-vet-bäst-människor (ffa de många män som är lite för välmående och lite för säkra på sig själva), people in general. Tanken på att någon/något jag älskar kan tas ifrån mig.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? ofta lite mer än jag egentligen har dumt nog. Beloppet beror på den ekonomiska formen för tillfället.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild? De flesta kvinnor och män som gör något bra och visar att ingenting är begränsande och att man inte måste följa oskrivna regler (några kan hittas till höger i länklistan). Man måste inte vara perfekt, ingen är perfekt.
Vad längtar du till? just nu, imorgon och hela framtiden. Vill uppleva allt för evigt. Längtar även till min dröm där jag är klar med min utbildning har ett kul jobb, bor på en bra plats och kan vara ute och segla med J och våra två underbara barn.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Ja, loads and loads. Älskar dem och det.
Vad använder du för shampoo? Naturelles honungsvariant märkt med "bra miljöval".
Vad är det finaste du fått? J och mitt liv.
Hur gammal är du: 30 år.
Du samlar på: lite random saker. Bra människor.
Gröna eller röda äppeln: what?! Det beror väl på.
Vem ringer du när du är arg/ledsen: J, någon vän, min bror eller mamma.
Gillar du golf: inte i någon större utsträckning. Verkar dock som att J är lite sporadiskt intresserad så en vacker dag kanske jag står där och slår med nån klubba. Men jag har extremt svårt att se att jag skulle få ut något av det.
Vilken tid gick du upp idag: sju. Alldeles försent, fick äta frukost på tåget.
Har du sovit i din egna säng inatt: ja, fast rent tekniskt så är det J's. Min står på landet hos min mami o papi.
Är det okej att gråta: såklart men man ska inte överdriva. Eller gråta över spilld mjölk.
När grät du senast: kanske när jag blev ledsen för något när jag o J bråkade för ett tag sedan. Minns inte exakt.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: betala mina studielån och köpa lite bra saker till de jag älskar, göra klart huset vi bor i, köpa en bil, inte ta nya studielån och kanske spara resten till jorden-runt-seglarbåten (om det nu skulle bli något kvar).
Bär du glasögon eller linser: glasögon när jag hänger mycket framför datorn.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: märket spelar ingen roll men jag är extremt medveten om miljö och kvalité. Fast även jag fuskar och köper ibland billiga kläder hos stora kedjor buhuu.
När går du upp ur sängen en helgmorgon: om jag inte måste göra något går jag upp när jag vaknat ordentligt. Oftast mellan åtta och elva.
Vill du gifta dig: jag ska gifta mig nästa år.
Vill du ha barn: ja, hemskt gärna två snälla, söta och välartade barn. Gärna en storasyster och en lillebror.
Solar du ofta: aldrig aktivt. Har aldrig solat solarium och måste typ ha solskyddsfaktor 50+ när jag är ute på sommaren. Har extremt känslig albinohud. Det suger. Särskilt som jag alltid vill vara ute o segla o bada.
Är du bra på att laga mat: har börjat älska att laga mat och blir mer o mer skillad med tiden. Snart är jag fucking Per Morberg.
Är du flygrädd: ja men det håller på att bli bättre. Det är ju bara att öva.
Hur vig är du: typ inte alls.
Är du musikalisk? Japp.
Vad dricker du helst när du är törstig: vatten.
Tror du på ett liv efter döden: tvivlar. Som med det mesta annat när det kommer till tro.
Tycker du om sushi: ibland massa men just nu är jag inne i en svacka, har tröttnat lite.
Vad äter du helst när du ser på film: popcorn eller glass.
Bor dina föräldrar tillsammans: ja.
Har du tandläkarskräck: nej.
Har du någon gång gråtit dej till sömns: lite nu o då.
Biter du på naglarna: jag biter på typ allt som sticker ut från min kropp.
Senaste låt du hörde: nåt med Celine Dion igår tror jag, J kapade spotify.
Tycker inte att det finns någon anledning att inte andra manade på min länklista svarar på detta. Jag vill veta allt ju.
måndag 26 oktober 2009
and god knows I tried to leave her
Frisk igen o pepp igen. Måste hålla fast vid promenad, simning och springning. Varför är det så svårt att hålla disciplin på allt? Måste ju för i helvete hinna plugga också. Allt på en gång.
Och det här bloggandet, även här allt på en gång.
Inte läge att få svinis just nu.
Och det här bloggandet, även här allt på en gång.
Inte läge att få svinis just nu.
söndag 25 oktober 2009
feels like sand
Festen hos Shirley igår var fantastisk. Mitt nya bästa är att börja dricka tidigt för då kan man peaka tidigt, gå hem och lägga sig tidigt och sedan vakna tidigt nästa dag utan att känna sig som ett lik.
Dock gjorde vi ju det ändå eftersom det mycket riktigt bjöds på champagne en masse. S blev mycket nöjd med presenten och tacka fan för det eftersom det tog typ en timme att välja ut den (begreppet "vad som helst från cow parfymeri" visade sig vara något svårflirtat).
Träffade underbara Jens (som vi inte träffat sedan bröllopet) och lyckades hinna med lite catching up innan det var dags att sätta tänderna i lovely Chris som jag inte heller träffat sedan vår misslyckade ofika för alldeles för länge sedan. De gick båda bra ihop med J vilket känns så himla skönt och bra. Älskar J's förmåga att smälta in.
Idag blir det utflykt till Ekerö och påhälsning hos J's bror för att se på nyutkommen bebis. Kanske vi kan lyckas handla lite mat också för den kommande veckan. Ibland är man så opepp på mathandling.
Dock gjorde vi ju det ändå eftersom det mycket riktigt bjöds på champagne en masse. S blev mycket nöjd med presenten och tacka fan för det eftersom det tog typ en timme att välja ut den (begreppet "vad som helst från cow parfymeri" visade sig vara något svårflirtat).
Träffade underbara Jens (som vi inte träffat sedan bröllopet) och lyckades hinna med lite catching up innan det var dags att sätta tänderna i lovely Chris som jag inte heller träffat sedan vår misslyckade ofika för alldeles för länge sedan. De gick båda bra ihop med J vilket känns så himla skönt och bra. Älskar J's förmåga att smälta in.
Idag blir det utflykt till Ekerö och påhälsning hos J's bror för att se på nyutkommen bebis. Kanske vi kan lyckas handla lite mat också för den kommande veckan. Ibland är man så opepp på mathandling.
lördag 24 oktober 2009
simply being was easy, just having you there
Första helgen på evigheter som inte är inbokad med idel arbete.
Igår: utflykt för att undersöka husen man ser från sjön i Vårberg (alltså Vårberg, sjukt trist ställe), thaimat-to-go och halvbra film.
Idag: presentinköp, fika med Remmen på stan och 30-årsfest hos underbara Shirley med (enligt uppgift) "champagne en masse".
Härligt.
Igår: utflykt för att undersöka husen man ser från sjön i Vårberg (alltså Vårberg, sjukt trist ställe), thaimat-to-go och halvbra film.
Idag: presentinköp, fika med Remmen på stan och 30-årsfest hos underbara Shirley med (enligt uppgift) "champagne en masse".
Härligt.
fredag 23 oktober 2009
halfway to fivepoints
Idag fick vi lära oss att man för guds skull inte får skriva "för eget bruk" när man skriver recept på sprit åt sig själv. Som vår lärare uttryckte det "Ni behandlar ju inte människor, ni behandlar djur. "För egen praktik" ska det stå".
Ibland älskar jag vår utbildning i allmänhet och våra lärare i synnerhet.
Ibland älskar jag vår utbildning i allmänhet och våra lärare i synnerhet.
torsdag 22 oktober 2009
what have I done to fall so hard for you
Idag är det exakt ett år sedan jag och J var på vår tredje date som började med att J försökte avsluta vårt dateande och som slutade med att vi satt i min trappuppgång och hånglade i typ en halvtimme.
Jag är så djävla lycklig över det här året och så sjukt nöjd med att ha träffat J och fått tillbringa all den här tiden med honom. Och jag ser så himla mycket fram emot att vara med honom resten av livet. Han är mitt allra bästaste och jag älskar honom helt galet mycket. Och det blir bara mer och mer. Hur mycket kan man älska någon egentligen?
Ikväll ska jag möta honom på centralen när han kommer med tåget från Göteborg och han vet inte om det än (även om han säger att han tror sig ha listat ut vad som ska hända) men vi ska gå till samma ställe som vi hade vår date på för ett år sedan och så ska jag bjuda honom på middag.
Och berätta för honom att vi fått svar på att vi kan gifta oss på vårt önskeställe. Och jag tror att det kommer att kunna bli sjukt fint.
Jag är så djävla lycklig över det här året och så sjukt nöjd med att ha träffat J och fått tillbringa all den här tiden med honom. Och jag ser så himla mycket fram emot att vara med honom resten av livet. Han är mitt allra bästaste och jag älskar honom helt galet mycket. Och det blir bara mer och mer. Hur mycket kan man älska någon egentligen?
Ikväll ska jag möta honom på centralen när han kommer med tåget från Göteborg och han vet inte om det än (även om han säger att han tror sig ha listat ut vad som ska hända) men vi ska gå till samma ställe som vi hade vår date på för ett år sedan och så ska jag bjuda honom på middag.
Och berätta för honom att vi fått svar på att vi kan gifta oss på vårt önskeställe. Och jag tror att det kommer att kunna bli sjukt fint.
tisdag 20 oktober 2009
I need therapy, they say
Pratade en massa med terapeuten. Behövde verkligen det eftersom det är en massa som jag bara kan prata med henne om. Hon är grym men det är konstigt. Först hatade jag henne och sedan blev det långsamt bättre. Nu känns det som om vi inte bara träffas för att jag behöver det utan att hon får ut något av det också. Jag tror att hon vill veta hur det går för mig.
Och, kanske inte så konstigt å andra sidan. Hon har ju hjälpt mig att bygga upp mig själv till max. När jag kom dit var jag orolig hela djävla tiden och trodde inte på riktigt att jag kunde något. Jag var tvungen att hela tiden prestera typ orimliga saker för att vara nöjd. Och jag kunde inte säga nej. Och sedan fick jag ett psykbryt på riktigt och grät i typ ett halvår. Och gick i terapi i två till.
Nu är jag världens bästa och har grym koll på mig själv. Allt är inte lätt men nu vet jag att det inte gör något. Jag oroar mig inte längre och jag vet vad jag kan och vill och behöver. Och jag har början på en lyckad karriär med något jag tror att jag kommer att tycka om att göra resten av livet. Jag har träffat världens bästa blivande man och kommer förhoppningsvis kunna få ett par underbara barn med honom. Vi bor i ett sjukt fint hus och min familj och mina vänner regerar. Jag älskar att leva även om det är kolmörkt ute nuförtin.
Och det trodde jg nog inte för en sådär fem år sedan.
För att citera bästa D: "Du är bäst, fortsätt så".
Och, kanske inte så konstigt å andra sidan. Hon har ju hjälpt mig att bygga upp mig själv till max. När jag kom dit var jag orolig hela djävla tiden och trodde inte på riktigt att jag kunde något. Jag var tvungen att hela tiden prestera typ orimliga saker för att vara nöjd. Och jag kunde inte säga nej. Och sedan fick jag ett psykbryt på riktigt och grät i typ ett halvår. Och gick i terapi i två till.
Nu är jag världens bästa och har grym koll på mig själv. Allt är inte lätt men nu vet jag att det inte gör något. Jag oroar mig inte längre och jag vet vad jag kan och vill och behöver. Och jag har början på en lyckad karriär med något jag tror att jag kommer att tycka om att göra resten av livet. Jag har träffat världens bästa blivande man och kommer förhoppningsvis kunna få ett par underbara barn med honom. Vi bor i ett sjukt fint hus och min familj och mina vänner regerar. Jag älskar att leva även om det är kolmörkt ute nuförtin.
Och det trodde jg nog inte för en sådär fem år sedan.
För att citera bästa D: "Du är bäst, fortsätt så".
måndag 19 oktober 2009
I was lonely, now, I'm just alone
Var ensam ute på ön hela helgen. Kändes konstigt. Fick en massa gjort och vårt rum därute blir bara finare och finare för varje gång. Älskar att sova där nu. Sorterade saker och sparade och slängde och rensade. Älskar det med.
Träffade lillasyster också och hon blev glad för att J inte var med. "Då får jag dig alldeles för mig själv" som hon uttryckte det. Hon är så himla gullig och på ett sätt förstår jag henne. Även om J är bäst och funkar urbra med alla tar han ju ändå tid från mig som annars skulle ha lagts på familj och vänner enbart. Och det är inte dåligt, jag älskar ju J och vill lägga tiden på honom men jag önskar att inget behövde ske på bekostnad av något annat.
För så känner jag ju med min bror. Jag älskar verkligen honom och vill helst vara med honom jämt men det går ju inte, han har ju sin fästmö och sina kompisar och blabla och kan inte vara bara med mig. Men man önskar att det gick att vara med alla hela tiden.
Fikade med systerdotter E också och hon är verkligen bäst. Vi pratade lite om bröllopet och jag som är så dålig på idéer fick en massa av henne. Tror att jag ska anställa henne som bröllops-coach.
På lördagen hade vi middag för mamma som fyllde år. Broderns fästmö var underlig men efter typ psykbryt på söndagen så kanske det inte var så konstigt. Men lillasyster var där istället.
Min bror vaknade dock med ryggskott på söndag morgon. Djävligt otajmat eftersom vi skulle upp med båten (+ att han håller på och sliter med en av sina slututställningar) men det gick ok ändå. Blev dock sjukt trött på att högtryckstvätta hela bottenhelvetet själv.
Kom hem sent igår kväll, hann knappt pussa på J innan jag stupade i säng. Måste ta igen det idag. När jag nu ska hinna det efter att ha kommit hem sent från terapeuten.
Träffade lillasyster också och hon blev glad för att J inte var med. "Då får jag dig alldeles för mig själv" som hon uttryckte det. Hon är så himla gullig och på ett sätt förstår jag henne. Även om J är bäst och funkar urbra med alla tar han ju ändå tid från mig som annars skulle ha lagts på familj och vänner enbart. Och det är inte dåligt, jag älskar ju J och vill lägga tiden på honom men jag önskar att inget behövde ske på bekostnad av något annat.
För så känner jag ju med min bror. Jag älskar verkligen honom och vill helst vara med honom jämt men det går ju inte, han har ju sin fästmö och sina kompisar och blabla och kan inte vara bara med mig. Men man önskar att det gick att vara med alla hela tiden.
Fikade med systerdotter E också och hon är verkligen bäst. Vi pratade lite om bröllopet och jag som är så dålig på idéer fick en massa av henne. Tror att jag ska anställa henne som bröllops-coach.
På lördagen hade vi middag för mamma som fyllde år. Broderns fästmö var underlig men efter typ psykbryt på söndagen så kanske det inte var så konstigt. Men lillasyster var där istället.
Min bror vaknade dock med ryggskott på söndag morgon. Djävligt otajmat eftersom vi skulle upp med båten (+ att han håller på och sliter med en av sina slututställningar) men det gick ok ändå. Blev dock sjukt trött på att högtryckstvätta hela bottenhelvetet själv.
Kom hem sent igår kväll, hann knappt pussa på J innan jag stupade i säng. Måste ta igen det idag. När jag nu ska hinna det efter att ha kommit hem sent från terapeuten.
onsdag 14 oktober 2009
alltså, längden på denna rant
Med anledning av fuzz från f.d. och nuvarande klasskamrater har jag uppmärksammats på det faktum att Lunds Universitet blivit anmälda till DO för könsdiskriminiering av kvinnliga studenter samt att det i frågan skrivits en debattartikel i DN.
Egentligen orkar jag inte tycka så mycket om själva anmälan annat än att det å ena sidan skulle vara sjukt surt att vara tjej och ha kämpat sig till högsta betyg och söka via folkhögskolekvoten för att i stort sett varje gång bli bortlottad till förmån för en kille (som på veterinärprogrammet) samtidigt som jag tycker att det är bra med lite blandad publik i de allra flesta sammanhang.
Då undrar jag snarare var "invandrarna" eller "folk med annat ursprung än Norden" eller vad man nu ska kalla det håller hus? De och "lågutbildad arbetarklass-ungar" lyser glatt med sin frånvaro på veterinärprogrammet. Men - nu var det ju inte dem de skulle handla om här och nu även om det också är en intressant iakttagelse.
Det som upprör mig tillräckligt för att orka skriva en rant om det hela är istället alla de kommentarer flockas kring debattartiklar som denna. Jag blir så sjukt trött av alla underliga åsikter som florerar och särskilt med tanke på att de flesta inte handlar om sakfrågan i sig utan mest är gnäll i stil med "ååh men kolla de då" och "om de gör varför får inte jag".
Så, till de som kommenterat artikeln.
Vi har David som skriver: "Så killar har svårare att komma in på universitet/högskola för att de har lägre betyg från grundskolan. Borde inte det betyda att killars betyg borde justeras upp så att deras snittbetyg hamnar på samma nivå som tjejerna. För de kan ju inte ha lägre betyg för att de presterar sämre, för på företag justerar de ju kvinnors löner till samma nivå som mäns med motiveringen att de inte presterar sämre än män."
Hej David! Jag förstår att du har svårt att förstå det här med lika lön för lika arbete eftersom du jämför det med betyg. Visa mig gärna ett enda exempel där två personer har samma lön trots att den ena inte gör något medan den andra sliter asset av sig och presterar.
Signaturen Märkligt fortsätter i samma anda: "Vilket tjatter det blir när det plötsligt är män som bli inkvoterade. Annars händer det varje dag att kvinnor blir det för att få en jämnare fördelning. Kolla bara på PHS* som tidigare nämnts. Jag blev själv satt på reservplats för att kvinnor skulle ha förtur. Om vi hela tiden skulle anmäla till DO när sånt händer skulle denne få händerna fulla. Jag tror männen egentligen är diskriminerade i Sverige."
Hej Märkligt! Jag tror att du är något på spåret. Egentligen är det männen som är diskriminerade eftersom det inte kan vara så att det kan hända att flera s.k. grupper i samhället kan bli diskriminerade samtidigt. Men, vet du vad jag tror? Egentligen är det djuren som är diskriminerade i vårt samhälle, jag menar - de får ju inte ens rösta.
Och sist men inte minst bloggar Renate om det hela och skriver: "Men hur var det under alla år som exempelvis Polishögskolan kvoterade in kvinnor för att jämna ut könsfördelningen? Då var det ingen som klagade på "lika rättigheter (...) oavsett kön". Männen fann sig plikttroget, enligt svensk sed och tradition, i att hunsas av kvinnofolket och dömas utifrån kromosomuppsättning snarare än meritlista. Men så fort det ska könsfördelas åt andra hållet så skriks det patriarkat."
Hej Renate! Det är ju väldigt olyckligt att ingen anmälde Polishögskolan back then men det lär ju knappast vara så att ingen klagade? Och sedan när blev det svensk sed att hunsa män eller att svenska män plikttroget skulle finna sig i någonting? Dessutom vetefan om någon skrikit patriarkat i just den här frågan (förutom en hel del anti-feminister i kommentatorsfältet då förstås).
And I tell you, we could go on and on. Och alltid dessa idioter som ska uttala sig (dock måste jag erkänna Renate ett högt värde i det mesta utom just denna fråga, I love Renate utanför feministiska diskussioner).
Och en lång rant är inte fullkomlig utan det avslutande stickspåret.
Att det inte än, anno 2009, är allmänt känt att feminism inte betyder manshat eller separatistisk kvinnokärlek utan faktiskt är en "åskådning som hävdar o. rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala o. politiska) likställighet med mannen" (citat SAOL) är för mig en gåta. Så även det faktum att kända och okända människor med välgrundade, sakliga och mycket tydliga feministiska åsikter avsäger sig epitetet feminist på diverse oklara grunder.
Kanske för att debatten blivit så inihelvete osaklig att det inte går att diskutera äkta jämlikhet mellan könen utan att först tvingas förklara sin ståndpunkt som feminist så länge att man till slut ger upp (den konspiratoriske skulle se det som en strategi från patriarkatet för att tysta den feministiska debatten but we don't even go there).
Personligen är jag så inihelvete mycket feminist jag bara kan bli och jag tänker vara det till döddagar (om jag avsäger mig den får ni gärna skjuta mig). Jag är sjukt individualistisk och tänker aldrig i livet finna mig i att bli åsidosatt på grund av mitt kön men som samhället ser ut idag finns det strukturer som inte låter jämlikheten skina över oss alla och så länge det är så så kommer jag att försöka motverka det med alla medel jag kan.
Men det är ju bara min åsikt.
*Polishögskolan förmodar jag (undertecknads anmärkning)
Egentligen orkar jag inte tycka så mycket om själva anmälan annat än att det å ena sidan skulle vara sjukt surt att vara tjej och ha kämpat sig till högsta betyg och söka via folkhögskolekvoten för att i stort sett varje gång bli bortlottad till förmån för en kille (som på veterinärprogrammet) samtidigt som jag tycker att det är bra med lite blandad publik i de allra flesta sammanhang.
Då undrar jag snarare var "invandrarna" eller "folk med annat ursprung än Norden" eller vad man nu ska kalla det håller hus? De och "lågutbildad arbetarklass-ungar" lyser glatt med sin frånvaro på veterinärprogrammet. Men - nu var det ju inte dem de skulle handla om här och nu även om det också är en intressant iakttagelse.
Det som upprör mig tillräckligt för att orka skriva en rant om det hela är istället alla de kommentarer flockas kring debattartiklar som denna. Jag blir så sjukt trött av alla underliga åsikter som florerar och särskilt med tanke på att de flesta inte handlar om sakfrågan i sig utan mest är gnäll i stil med "ååh men kolla de då" och "om de gör varför får inte jag".
Så, till de som kommenterat artikeln.
Vi har David som skriver: "Så killar har svårare att komma in på universitet/högskola för att de har lägre betyg från grundskolan. Borde inte det betyda att killars betyg borde justeras upp så att deras snittbetyg hamnar på samma nivå som tjejerna. För de kan ju inte ha lägre betyg för att de presterar sämre, för på företag justerar de ju kvinnors löner till samma nivå som mäns med motiveringen att de inte presterar sämre än män."
Hej David! Jag förstår att du har svårt att förstå det här med lika lön för lika arbete eftersom du jämför det med betyg. Visa mig gärna ett enda exempel där två personer har samma lön trots att den ena inte gör något medan den andra sliter asset av sig och presterar.
Signaturen Märkligt fortsätter i samma anda: "Vilket tjatter det blir när det plötsligt är män som bli inkvoterade. Annars händer det varje dag att kvinnor blir det för att få en jämnare fördelning. Kolla bara på PHS* som tidigare nämnts. Jag blev själv satt på reservplats för att kvinnor skulle ha förtur. Om vi hela tiden skulle anmäla till DO när sånt händer skulle denne få händerna fulla. Jag tror männen egentligen är diskriminerade i Sverige."
Hej Märkligt! Jag tror att du är något på spåret. Egentligen är det männen som är diskriminerade eftersom det inte kan vara så att det kan hända att flera s.k. grupper i samhället kan bli diskriminerade samtidigt. Men, vet du vad jag tror? Egentligen är det djuren som är diskriminerade i vårt samhälle, jag menar - de får ju inte ens rösta.
Och sist men inte minst bloggar Renate om det hela och skriver: "Men hur var det under alla år som exempelvis Polishögskolan kvoterade in kvinnor för att jämna ut könsfördelningen? Då var det ingen som klagade på "lika rättigheter (...) oavsett kön". Männen fann sig plikttroget, enligt svensk sed och tradition, i att hunsas av kvinnofolket och dömas utifrån kromosomuppsättning snarare än meritlista. Men så fort det ska könsfördelas åt andra hållet så skriks det patriarkat."
Hej Renate! Det är ju väldigt olyckligt att ingen anmälde Polishögskolan back then men det lär ju knappast vara så att ingen klagade? Och sedan när blev det svensk sed att hunsa män eller att svenska män plikttroget skulle finna sig i någonting? Dessutom vetefan om någon skrikit patriarkat i just den här frågan (förutom en hel del anti-feminister i kommentatorsfältet då förstås).
And I tell you, we could go on and on. Och alltid dessa idioter som ska uttala sig (dock måste jag erkänna Renate ett högt värde i det mesta utom just denna fråga, I love Renate utanför feministiska diskussioner).
Och en lång rant är inte fullkomlig utan det avslutande stickspåret.
Att det inte än, anno 2009, är allmänt känt att feminism inte betyder manshat eller separatistisk kvinnokärlek utan faktiskt är en "åskådning som hävdar o. rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala o. politiska) likställighet med mannen" (citat SAOL) är för mig en gåta. Så även det faktum att kända och okända människor med välgrundade, sakliga och mycket tydliga feministiska åsikter avsäger sig epitetet feminist på diverse oklara grunder.
Kanske för att debatten blivit så inihelvete osaklig att det inte går att diskutera äkta jämlikhet mellan könen utan att först tvingas förklara sin ståndpunkt som feminist så länge att man till slut ger upp (den konspiratoriske skulle se det som en strategi från patriarkatet för att tysta den feministiska debatten but we don't even go there).
Personligen är jag så inihelvete mycket feminist jag bara kan bli och jag tänker vara det till döddagar (om jag avsäger mig den får ni gärna skjuta mig). Jag är sjukt individualistisk och tänker aldrig i livet finna mig i att bli åsidosatt på grund av mitt kön men som samhället ser ut idag finns det strukturer som inte låter jämlikheten skina över oss alla och så länge det är så så kommer jag att försöka motverka det med alla medel jag kan.
Men det är ju bara min åsikt.
*Polishögskolan förmodar jag (undertecknads anmärkning)
ibland älskar jag magdalena ribbing
Läste precis på dn.se och ibland kan jag tycka att Magdalena Ribbing är för inihelvete djävla artig och vill bara hoppa på hennes huvud men ibland är hon fantastisk i sina formuleringar. Läs den här etikettfrågan och sug på följande:
"Ja du, det här är en fråga som återkommer emellanåt, och som är i tiden, kan man nog säga. Det handlar om MIG och JAG, nämligen. Och därmed menar jag inte dig, utan den stöddis som inte märker att han (oftast män, hej i förväg, arga antifeminister) inte är ensam i världen. Han tar det han vill ha, och anar inte att utrymmet i flygplanet, på marken och egentligen i världen delas mellan honom och ytterligare några personer, sådär sju miljarder, som är lika förtjänta som han av att få en plats i tillvaron.
En gentlemans uppgift, frågar du – och det är enkelt att svara på: någon gentleman hamnade du inte bredvid. Hans förklaring är förmodligen “oj då, det tänkte jag inte på” - säkert sant, varför skulle han just då plötsligt tänka på att han inte hade ensamrätt till det han ville ha?
Man kan också säga sig: men vadå, det är ju bara ett armstöd? Jo, för att attityden till ett armstöd snabbt blir densamma för en plats i en kö, ett företräde i en hierarki, en visshet om den egna förträffligheten, ett krav på att alla andra ska finna sig. Med andra ord en urtrist stöddis som skapar obehag, bråk, konflikter och rentav krig."
Jag älskar hur hon alltid förekommer de tusen arga kommentarer hon antagligen kommer att få och hur hon är sådär torrt konstaterande.
"Ja du, det här är en fråga som återkommer emellanåt, och som är i tiden, kan man nog säga. Det handlar om MIG och JAG, nämligen. Och därmed menar jag inte dig, utan den stöddis som inte märker att han (oftast män, hej i förväg, arga antifeminister) inte är ensam i världen. Han tar det han vill ha, och anar inte att utrymmet i flygplanet, på marken och egentligen i världen delas mellan honom och ytterligare några personer, sådär sju miljarder, som är lika förtjänta som han av att få en plats i tillvaron.
En gentlemans uppgift, frågar du – och det är enkelt att svara på: någon gentleman hamnade du inte bredvid. Hans förklaring är förmodligen “oj då, det tänkte jag inte på” - säkert sant, varför skulle han just då plötsligt tänka på att han inte hade ensamrätt till det han ville ha?
Man kan också säga sig: men vadå, det är ju bara ett armstöd? Jo, för att attityden till ett armstöd snabbt blir densamma för en plats i en kö, ett företräde i en hierarki, en visshet om den egna förträffligheten, ett krav på att alla andra ska finna sig. Med andra ord en urtrist stöddis som skapar obehag, bråk, konflikter och rentav krig."
Jag älskar hur hon alltid förekommer de tusen arga kommentarer hon antagligen kommer att få och hur hon är sådär torrt konstaterande.
tisdag 13 oktober 2009
up-date
Lite längesedan nu, har en hel del att stå i men när man landar på jobbet hinner man blogga och läsa ikapp.
Veckan som gick var ett sammelsurium av besök hos tandis (tandköttsinfektion hävd, gratis efterkontroll, yey), barnmorska (för att kolla underlivsstatus, var god) och hos Hjulet för att casha in födelsedagspresent (det blev "bara" massage men oh vad himmelskt det var).
Hela helgen var jag och J åter ute på ön för att lägga golv och måla klart och i fredags åt vi fantastisk tre-rätters hemma hos brorsonen och i lördags sov vi kungligt i 160-säng i ny-pimpat och sjukt mysigt rum. Avslutade med att hälsa på Yllet och Johan o deras bebis på söndagen innan vi åt pizza och däckade i god pangis-stil vid nio. Det är ju vårt nya.
Skola, ny förkylning, besök på läkemedelsverket, fika med Elefant-K, vila, storhandling, matlagning och kärlek, kärlek, kärlek till J och hans fantastiska uppenbarelse. Har varit väldigt nöjd med honom på sistone, han är bäst.
Veckan som gick var ett sammelsurium av besök hos tandis (tandköttsinfektion hävd, gratis efterkontroll, yey), barnmorska (för att kolla underlivsstatus, var god) och hos Hjulet för att casha in födelsedagspresent (det blev "bara" massage men oh vad himmelskt det var).
Hela helgen var jag och J åter ute på ön för att lägga golv och måla klart och i fredags åt vi fantastisk tre-rätters hemma hos brorsonen och i lördags sov vi kungligt i 160-säng i ny-pimpat och sjukt mysigt rum. Avslutade med att hälsa på Yllet och Johan o deras bebis på söndagen innan vi åt pizza och däckade i god pangis-stil vid nio. Det är ju vårt nya.
Skola, ny förkylning, besök på läkemedelsverket, fika med Elefant-K, vila, storhandling, matlagning och kärlek, kärlek, kärlek till J och hans fantastiska uppenbarelse. Har varit väldigt nöjd med honom på sistone, han är bäst.
tisdag 6 oktober 2009
så himla trååkigt att vara sjuk
Inte fan blev halsen bra. Skulle till både skola och jobb idag men allt verkar brinna inne. Låg och hostade mig igenom natten men lyckligtvis verkar det inte vara influensa utan bara en lättare förkylning. Vilket på något sätt gör det hela ännu retligare. Lite för frisk för att bara ligga däckad och sova, lite för sjuk för att vara ute och springa.
Har alltid haft extremt svårt att vara hemma från skola/jobb på grund av sjukdom. Det stör mitt ordningssinne att inte kunna göra som planerat och jag får som en oro i kroppen och känner mig som en lite sämre människa.
Och nuförtiden har jag ju inte ens ett jobb där jag är oumbärlig, jag sitter ju för fan bara och svarar i telefon och ingen dör om bemanningen är en person kort. Det är ju lite skillnad mot när man jobbade i stall, då var det bara att gilla läget och gå upp om man så hade fyrtio graders feber för annars fick ju hästarna ingen mat och blev tokiga.
Men jag försöker vänja mig och försöker vara förnuftig eftersom det trots allt är bättre att vila en eller två dagar och sedan vara frisk och effektiv än att gå och halvsnora och vara lite hängig i en vecka och dessutom riskera att smitta andra. Och i dessa svinis-tider blir man väl lynchad om man sitter och hostar på tåget. Gud ska veta att jag vill döda de som går runt som små smitthärdar och hostar utan skydd.
Och det känns ganska ironiskt att bli sjuk när man går på penicillin. Även om jag vet att det är skillnad på virus och bakterier (komigen, jag ska ju bli veterinär ffs) så vill jag att antibiotika ska skydda mig mot allt (helst med svinis inkluderad).
Har alltid haft extremt svårt att vara hemma från skola/jobb på grund av sjukdom. Det stör mitt ordningssinne att inte kunna göra som planerat och jag får som en oro i kroppen och känner mig som en lite sämre människa.
Och nuförtiden har jag ju inte ens ett jobb där jag är oumbärlig, jag sitter ju för fan bara och svarar i telefon och ingen dör om bemanningen är en person kort. Det är ju lite skillnad mot när man jobbade i stall, då var det bara att gilla läget och gå upp om man så hade fyrtio graders feber för annars fick ju hästarna ingen mat och blev tokiga.
Men jag försöker vänja mig och försöker vara förnuftig eftersom det trots allt är bättre att vila en eller två dagar och sedan vara frisk och effektiv än att gå och halvsnora och vara lite hängig i en vecka och dessutom riskera att smitta andra. Och i dessa svinis-tider blir man väl lynchad om man sitter och hostar på tåget. Gud ska veta att jag vill döda de som går runt som små smitthärdar och hostar utan skydd.
Och det känns ganska ironiskt att bli sjuk när man går på penicillin. Även om jag vet att det är skillnad på virus och bakterier (komigen, jag ska ju bli veterinär ffs) så vill jag att antibiotika ska skydda mig mot allt (helst med svinis inkluderad).
måndag 5 oktober 2009
som om man inte hade nog att göra
Jag har lunchpaus i mitt pluggande och vad passar bättre då än att blogelibloga lite. Cirkus-K har precis åkt hem till lilla bebisen efter att ha varit här och pluggat på förmiddagen. Det var bra att hon var här, vi pluggar bra ihop och har lagt upp lite strategier för de kommande veckorna.
För i helgen hände inte mycket på plugg-fronten. Vi var ute på ön och kom ut sjukt sent på fredagen eftersom både jag och J glatt trodde att vi var ensamma på jorden (det blir lätt så när man skolkar och är ledig från jobbet och bara går hemma och skrotar). När vi kom ut på E4:an vid fem insåg vi snabbt att så inte var fallet och sniglarna (alltså min bror och hans fästmö) som skulle åka med oss fick nöjt sitta och vänta i Danderyd sådär en timme extra. Där fick vi för sniglar.
Vi stannade och handlade på Flygfyren i Norrtälje och då kom jag på att om vi flyttar ut till havet måste vi nog ta oss norrut så att Flygfyren blir vår närmaste stora affär. Alltså, det är den bästa affären jag varit i anytime. De är inte fasligt dyra men har typ allt inklusive en grym deli-disk och mycket lokala produkter. Och deras nya eko-torg med lösvikts-snurror som innehåller bönor, gryn, vege-färs, nötter och massa mera är ju megalocytbra. Jag blir nästan lite nykär.
Kom i alla fall ut till mina föräldrars hus till sist och sov i den lilla 90-sängen där jag och J måste ligga typ i varann och där båda vaknar med lätt ryggskott. Vilket föranledde J att få ett ryck vid åtta-hugget på lördagmorgonen som innebar att vi skulle röja ur och måla om hela rummet för att därefter ställa in min gamla 160-säng som nu bara står i garaget och skräpar.
Och J går inte riktigt att stoppa när han fått en idé så vi började härja duktigt (till min mammas förtret eftersom hon låg och sov i rummet bredvid) men vid lunch var det klart för målning så då for vi återigen till Norrtälje och köpte färg och käkade innan vi åkte tillbaka för att måla. Hann precis klart med en omgång innan kräftskivan som vi skulle ha samma kväll.
Åt massa kräftor, räkor, sallader och västerbottenpaj. Grymt gott även om jag och J var lite tärda efter dagens aktiviteter och slocknade tidigt. Kvällen till ära fick vi även träffa lillasysters nya kille som blev klart godkänd av oss alla.
På söndagen tyckte alla (utom jag) att färgen var lite för mörk men eftersom vi ändå var tvungna att måla en gång till så åkte vi och köpte ny färg som var en nyans ljusare. Medan J målade städade jag undan saker, pluggade och hälsade på min bror, svägerska U och lilla fyrkanten (min nya brorsdotter). Fyrkanten var värsta rolig fast hon var lite trött och sur och börjde skrika såfort hon inte såg sin mamma. Jag övade mig på att behålla lugnet även när det gastades i öronen. Gick sådär.
Självklart räckte färgen precis inte. En halv vägg kvar så vi får åka ut igen på onsdag och göra klart men då kanske vi även kan få lite ordning på golvet. Eftersom ursprungsgolvet är röd plastmatta anno 1969 är vi lite sugna på ett uppköp. Har nästan bestämt oss för ett lite mörkare i typ valnöts-fejk. Får hoppas att det blir bra (det lär knappast bli sämre i alla fall).
Kom just på att jag skulle ha tagit lite bilder på rummet innan så att jag kan göra en före och efter-visning men icke då, sånt kommer man alltid på när det är försent.
Så, när vi väl var klara för avfärd var det alldeles för sent. Egentligen skulle vi hälsat på Yllet och hennes kille och deras nya bebis i nya huset men det hanns inte med så vi åkte direkt hem istället. Och softade och lade oss tidigt och var nästan utvilade imorse när det var dags att stiga upp (igen, sic!). Jag är dock full med ondskefulla virus som gottar sig i min hals så nu dricker jag te och försöker plugga och kurera mig. Förhoppningsvis är jag tillräckligt pigg för en promenad ikväll när J kommer hem.
För i helgen hände inte mycket på plugg-fronten. Vi var ute på ön och kom ut sjukt sent på fredagen eftersom både jag och J glatt trodde att vi var ensamma på jorden (det blir lätt så när man skolkar och är ledig från jobbet och bara går hemma och skrotar). När vi kom ut på E4:an vid fem insåg vi snabbt att så inte var fallet och sniglarna (alltså min bror och hans fästmö) som skulle åka med oss fick nöjt sitta och vänta i Danderyd sådär en timme extra. Där fick vi för sniglar.
Vi stannade och handlade på Flygfyren i Norrtälje och då kom jag på att om vi flyttar ut till havet måste vi nog ta oss norrut så att Flygfyren blir vår närmaste stora affär. Alltså, det är den bästa affären jag varit i anytime. De är inte fasligt dyra men har typ allt inklusive en grym deli-disk och mycket lokala produkter. Och deras nya eko-torg med lösvikts-snurror som innehåller bönor, gryn, vege-färs, nötter och massa mera är ju megalocytbra. Jag blir nästan lite nykär.
Kom i alla fall ut till mina föräldrars hus till sist och sov i den lilla 90-sängen där jag och J måste ligga typ i varann och där båda vaknar med lätt ryggskott. Vilket föranledde J att få ett ryck vid åtta-hugget på lördagmorgonen som innebar att vi skulle röja ur och måla om hela rummet för att därefter ställa in min gamla 160-säng som nu bara står i garaget och skräpar.
Och J går inte riktigt att stoppa när han fått en idé så vi började härja duktigt (till min mammas förtret eftersom hon låg och sov i rummet bredvid) men vid lunch var det klart för målning så då for vi återigen till Norrtälje och köpte färg och käkade innan vi åkte tillbaka för att måla. Hann precis klart med en omgång innan kräftskivan som vi skulle ha samma kväll.
Åt massa kräftor, räkor, sallader och västerbottenpaj. Grymt gott även om jag och J var lite tärda efter dagens aktiviteter och slocknade tidigt. Kvällen till ära fick vi även träffa lillasysters nya kille som blev klart godkänd av oss alla.
På söndagen tyckte alla (utom jag) att färgen var lite för mörk men eftersom vi ändå var tvungna att måla en gång till så åkte vi och köpte ny färg som var en nyans ljusare. Medan J målade städade jag undan saker, pluggade och hälsade på min bror, svägerska U och lilla fyrkanten (min nya brorsdotter). Fyrkanten var värsta rolig fast hon var lite trött och sur och börjde skrika såfort hon inte såg sin mamma. Jag övade mig på att behålla lugnet även när det gastades i öronen. Gick sådär.
Självklart räckte färgen precis inte. En halv vägg kvar så vi får åka ut igen på onsdag och göra klart men då kanske vi även kan få lite ordning på golvet. Eftersom ursprungsgolvet är röd plastmatta anno 1969 är vi lite sugna på ett uppköp. Har nästan bestämt oss för ett lite mörkare i typ valnöts-fejk. Får hoppas att det blir bra (det lär knappast bli sämre i alla fall).
Kom just på att jag skulle ha tagit lite bilder på rummet innan så att jag kan göra en före och efter-visning men icke då, sånt kommer man alltid på när det är försent.
Så, när vi väl var klara för avfärd var det alldeles för sent. Egentligen skulle vi hälsat på Yllet och hennes kille och deras nya bebis i nya huset men det hanns inte med så vi åkte direkt hem istället. Och softade och lade oss tidigt och var nästan utvilade imorse när det var dags att stiga upp (igen, sic!). Jag är dock full med ondskefulla virus som gottar sig i min hals så nu dricker jag te och försöker plugga och kurera mig. Förhoppningsvis är jag tillräckligt pigg för en promenad ikväll när J kommer hem.
torsdag 1 oktober 2009
bebis fundering
Går rätt bra hitills med motionerande. I morse gick jag hemifrån till Hornstull och det var grymt fint och hela Vinterviken var full av sjörök och solan hade precis gått upp.
Och nu ikväll var vi och simmade, trodde aldrig att jag skulle vilja träna med någon jag är ihop med men det är faktiskt rätt trevligt med sällskap. Det går liksom lite snabbare att simma sin halvtimme om man kan prata om roliga saker samtidigt.
Dessutom har jag varit i skolan hela dagen och gjort lab och räknat ut en massa farmakokinetiska principer så jag känner mig så duktig att jag kan vara värd en skolk imorgon för att hinna plugga lite hemma, vara med J som är ledig och åka ut till ön någosånär rimligt tidigt.
Igår var jag och fikade med min kompis från gymnasiet, AH, som numera bor i Uppis med sin kille (alltså de bytte sina lägenheter i Sthlm mot en stor i Uppsala, de är helt underliga). Men vi sågs på Rival vid Mariatorget och tog en fika och det var evigheter sedan så jag fick berätta allt om J (sist vi sågs var nämligen jag och J på typ dating-stadiet fortfarande). Och hon fick berätta allt som hänt henne och det var ju en del eftersom hon ska ha barn i januari.
Alltså, barnen haglar fan i omgivningen nu och ja, ja det kan ha lite med åldern att göra men med tanke på att de flesta inte varit planerade är det nog inte bara det. Jag och J har funderat på detta eftersom vi båda vet att vi gärna vill ha barn och då gärna tillsammans men jag vet inte om vi kommer fram till något vettigt. Det känns så himla skrämmande att välja. Att bestämma sig och faktiskt låta sig bli med barn om det nu går. Hur kan man inte bli livrädd inför ett sådant val?
Och samtidigt känns det ju som att det kan bli megalocytkul och det bästa någonsin. Frågan är bara när? Ingen av oss är ju purunga och det kommer nog aldrig komma en perfekt tid. Och man vill inte vänta för länge men man vill ändå känna att man är redo.
Jag har förvisso kollat upp lite i skolan hur det skulle funka med att vara gravid och kanske få barn och om allt går bra kan det lätt funka. Jag kan förhoppningsvis till och med gå kvar i skolan hela tiden (vilket är mitt mål) - det bygger ju dock på att J hjälper till en del men samtidigt skulle det kunna vara grymt mysigt för då skulle vi kunna tillbringa en massa tid tillsammans. Och eftersom jag hjälper cirkus-K nu så har jag ju en hel del hjälp upp om det skulle vara så.
Men det är så himla svårt att välja när. Önskar nästan att det kunde ske en liten olycka så att det bara var och gilla läget men med min megastarka, hormonstinna p-ring har jag svårt att tro att något liv kan bli till.
Och nu ikväll var vi och simmade, trodde aldrig att jag skulle vilja träna med någon jag är ihop med men det är faktiskt rätt trevligt med sällskap. Det går liksom lite snabbare att simma sin halvtimme om man kan prata om roliga saker samtidigt.
Dessutom har jag varit i skolan hela dagen och gjort lab och räknat ut en massa farmakokinetiska principer så jag känner mig så duktig att jag kan vara värd en skolk imorgon för att hinna plugga lite hemma, vara med J som är ledig och åka ut till ön någosånär rimligt tidigt.
Igår var jag och fikade med min kompis från gymnasiet, AH, som numera bor i Uppis med sin kille (alltså de bytte sina lägenheter i Sthlm mot en stor i Uppsala, de är helt underliga). Men vi sågs på Rival vid Mariatorget och tog en fika och det var evigheter sedan så jag fick berätta allt om J (sist vi sågs var nämligen jag och J på typ dating-stadiet fortfarande). Och hon fick berätta allt som hänt henne och det var ju en del eftersom hon ska ha barn i januari.
Alltså, barnen haglar fan i omgivningen nu och ja, ja det kan ha lite med åldern att göra men med tanke på att de flesta inte varit planerade är det nog inte bara det. Jag och J har funderat på detta eftersom vi båda vet att vi gärna vill ha barn och då gärna tillsammans men jag vet inte om vi kommer fram till något vettigt. Det känns så himla skrämmande att välja. Att bestämma sig och faktiskt låta sig bli med barn om det nu går. Hur kan man inte bli livrädd inför ett sådant val?
Och samtidigt känns det ju som att det kan bli megalocytkul och det bästa någonsin. Frågan är bara när? Ingen av oss är ju purunga och det kommer nog aldrig komma en perfekt tid. Och man vill inte vänta för länge men man vill ändå känna att man är redo.
Jag har förvisso kollat upp lite i skolan hur det skulle funka med att vara gravid och kanske få barn och om allt går bra kan det lätt funka. Jag kan förhoppningsvis till och med gå kvar i skolan hela tiden (vilket är mitt mål) - det bygger ju dock på att J hjälper till en del men samtidigt skulle det kunna vara grymt mysigt för då skulle vi kunna tillbringa en massa tid tillsammans. Och eftersom jag hjälper cirkus-K nu så har jag ju en hel del hjälp upp om det skulle vara så.
Men det är så himla svårt att välja när. Önskar nästan att det kunde ske en liten olycka så att det bara var och gilla läget men med min megastarka, hormonstinna p-ring har jag svårt att tro att något liv kan bli till.
onsdag 30 september 2009
gingivit och fattig flicka
Den sista tiden har jag haft en ondskefull böld precis innanför tänderna som förvisso inte gör ont eller muckar men om man trycker på den kommer det ändå ut var. Misstänkte att detta inte var så bra men försökte häva infektionen lite på egen hand först med munskölj och nogrann borstning.
Ringde sedan till tandis och fick en prima akuttid. Tycker om min tandis, hon är bra och ordentlig känns det som. Vet inte hur jag ska göra när hon ska pensionera sig.
Dock ringde de dagen innan och sa att hon satt fast utomlands så att jag skulle få gå till en annan tandis fast på samma mottagning. Eftersom det var akut gick jag med på det men alltså, jag hatar att byta läkare/tandis/gynekolog/whatever. Jag vill ha samma lika och någon som känns vettig.
Var i allafall där idag och fick då det muntra beskedet att jag tydligen fått tandsten som muckat sig in under tandköttet och gett bakterier fäste så att de dels blivit en infektion men de hade även börjat tugga på tandbenet. Aaaahh säger jag bara. Som tur var hade de inte hunnit så långt så om det går över nu kommer inga tänder att lossna och allt blir så bra det kan bli. Men tandbenet kan aldrig komma tillbaka buhuuu.
Förutom att det kostade multum fick jag penicillin (och kan således räkna med svampinfektion, nämen tack så mycket) och konstig vätska att skölja munnen med. Dessutom måste jag tillbaka om en vecka för koll (hejdå fickpengar, goddag kreditkort). Jag hatar att ha problem med tänderna, det kostar alltid mycket och gör ont (fast å andra sidan, om jag inte gått dit nu hade väl tänderna typ trillat ut och då hade det blivit ännu dyrare och gjort ännu ondare).
Så, idag muckar man inte med mig ostraffat. Är sjukt opepp trots att jag träffade mami på dagen och hon bjöd mig på lunch som tröst. Måste försöka glömma allt ondskefullt som hänt mig idag.
Ringde sedan till tandis och fick en prima akuttid. Tycker om min tandis, hon är bra och ordentlig känns det som. Vet inte hur jag ska göra när hon ska pensionera sig.
Dock ringde de dagen innan och sa att hon satt fast utomlands så att jag skulle få gå till en annan tandis fast på samma mottagning. Eftersom det var akut gick jag med på det men alltså, jag hatar att byta läkare/tandis/gynekolog/whatever. Jag vill ha samma lika och någon som känns vettig.
Var i allafall där idag och fick då det muntra beskedet att jag tydligen fått tandsten som muckat sig in under tandköttet och gett bakterier fäste så att de dels blivit en infektion men de hade även börjat tugga på tandbenet. Aaaahh säger jag bara. Som tur var hade de inte hunnit så långt så om det går över nu kommer inga tänder att lossna och allt blir så bra det kan bli. Men tandbenet kan aldrig komma tillbaka buhuuu.
Förutom att det kostade multum fick jag penicillin (och kan således räkna med svampinfektion, nämen tack så mycket) och konstig vätska att skölja munnen med. Dessutom måste jag tillbaka om en vecka för koll (hejdå fickpengar, goddag kreditkort). Jag hatar att ha problem med tänderna, det kostar alltid mycket och gör ont (fast å andra sidan, om jag inte gått dit nu hade väl tänderna typ trillat ut och då hade det blivit ännu dyrare och gjort ännu ondare).
Så, idag muckar man inte med mig ostraffat. Är sjukt opepp trots att jag träffade mami på dagen och hon bjöd mig på lunch som tröst. Måste försöka glömma allt ondskefullt som hänt mig idag.
måndag 28 september 2009
weekend
Var ute på ön och hängde med föräldrarna och fikade med systerdotter E. Kände att jag dels behövde lite qualitytime med mami och papi samt att det var längesedan jag var därute nu. Jag behöver komma dit rätt ofta, annars blir jag knäpp.
Att träffa E var som alltid kul. Hon kan vara en av de coolaste artonåringar jag känner. Trots att jag är moster och således partisk i frågan är jag grymt nöjd med hennes utveckling. Hon är cool men fortfarande med båda fötterna på jorden. Och har en analysförmåga som bitvis förvånar. Eller som J sa när han träffade henne första gången; "hon är ju klart smartast och mest mogen i det där sällskapet". "Sällskapet" var då hennes föräldrar, äldre bröder och lite andra lösa vänner och flickvänner till dem.
Dessutom ska hon bli florist och har lovat att göra alla fina blom-grejer till vårt bröllop och efter att ha sett hennes blommor som hon gjort innan är jag övertygad om att vi kommer att bli sjukt nöjda.
Hann inte riktigt med och njuta av ön eftersom jag sedan pluggade hela lördagen innan det var dags att fara hem till staden igen. Drack cava med bästa C på kvällen och även där var det alldeles för längesedan vi sågs.
Söndagen var slö med frukost på Vurma, bilutflykt till Sigtuna och indiskt och film på kvällen. Sedan gick vi och lade oss typ tio när vi höll på att dö av trötthet. Hur ofta händer sånt? Och hur ofta är man typ utvilad måndag morgon? Vuxendomen tar en ibland på sängen.
Att träffa E var som alltid kul. Hon kan vara en av de coolaste artonåringar jag känner. Trots att jag är moster och således partisk i frågan är jag grymt nöjd med hennes utveckling. Hon är cool men fortfarande med båda fötterna på jorden. Och har en analysförmåga som bitvis förvånar. Eller som J sa när han träffade henne första gången; "hon är ju klart smartast och mest mogen i det där sällskapet". "Sällskapet" var då hennes föräldrar, äldre bröder och lite andra lösa vänner och flickvänner till dem.
Dessutom ska hon bli florist och har lovat att göra alla fina blom-grejer till vårt bröllop och efter att ha sett hennes blommor som hon gjort innan är jag övertygad om att vi kommer att bli sjukt nöjda.
Hann inte riktigt med och njuta av ön eftersom jag sedan pluggade hela lördagen innan det var dags att fara hem till staden igen. Drack cava med bästa C på kvällen och även där var det alldeles för längesedan vi sågs.
Söndagen var slö med frukost på Vurma, bilutflykt till Sigtuna och indiskt och film på kvällen. Sedan gick vi och lade oss typ tio när vi höll på att dö av trötthet. Hur ofta händer sånt? Och hur ofta är man typ utvilad måndag morgon? Vuxendomen tar en ibland på sängen.
torsdag 24 september 2009
wedding plans
Nu har vi en plan för vart vi kan gifta oss men jag tänker inte berätta om den för jag vill inte jinxa något. Är nämligen inte helt säker att det funkar.
Tror dock att det blir i augusti nästa år. Min bror ska gifta sig i början av juli så vi (och en del av gästerna) måste ju hinna hämta andan.
Dock står vi inför ett delikat mängd-problem. Min lista innehåller ca 100 personer som jag väldigt gärna vill bjuda. J's lista har ca 30 personer. Och vi kan inte riktigt komma överens där eftersom vi har så olika relationer med vänner. Jag har typ massa riktigt bra kompisar som betyder en massa för mig medan han bara har ett fåtal. Och J vill inte att det blir för stort och även om jag håller med så vill jag ju ändå ha med de som är viktiga för mig (och bara min släkt är ju typ 40 pers, de är ett skämt i mängd). J är orolig för att det blir för mycket gäster från min sida och att han kommer att försvinna medan jag inte tror att så blir fallet. Det är tur att vi har ett tag på oss och fundera och komma överens.
Men allt sånt här är så himla svårt. Ibland vill jag bara skippa bröllop med gäster och rymma iväg någonstans med J så vi kan gifta oss i hemlighet. Samtidigt är det så himla tråkigt och jag vill ju ha en kul fest med familj och släkt och vänner.
Och ibland när vi ska försöka fundera ut hur vi vill ha det önskar jag nästan att jag vore en sån där hybris-brud som planerat allt i detalj sedan barndomen. Eller att jag (eller för den delen J) vore lite mer intresserade av att fixa och planera ett bröllop. Vi vet ju ungefär men så fort man ska börja planera på riktigt så går luften ur oss. I-landsproblem? Jajamänsan.
Tror dock att det blir i augusti nästa år. Min bror ska gifta sig i början av juli så vi (och en del av gästerna) måste ju hinna hämta andan.
Dock står vi inför ett delikat mängd-problem. Min lista innehåller ca 100 personer som jag väldigt gärna vill bjuda. J's lista har ca 30 personer. Och vi kan inte riktigt komma överens där eftersom vi har så olika relationer med vänner. Jag har typ massa riktigt bra kompisar som betyder en massa för mig medan han bara har ett fåtal. Och J vill inte att det blir för stort och även om jag håller med så vill jag ju ändå ha med de som är viktiga för mig (och bara min släkt är ju typ 40 pers, de är ett skämt i mängd). J är orolig för att det blir för mycket gäster från min sida och att han kommer att försvinna medan jag inte tror att så blir fallet. Det är tur att vi har ett tag på oss och fundera och komma överens.
Men allt sånt här är så himla svårt. Ibland vill jag bara skippa bröllop med gäster och rymma iväg någonstans med J så vi kan gifta oss i hemlighet. Samtidigt är det så himla tråkigt och jag vill ju ha en kul fest med familj och släkt och vänner.
Och ibland när vi ska försöka fundera ut hur vi vill ha det önskar jag nästan att jag vore en sån där hybris-brud som planerat allt i detalj sedan barndomen. Eller att jag (eller för den delen J) vore lite mer intresserade av att fixa och planera ett bröllop. Vi vet ju ungefär men så fort man ska börja planera på riktigt så går luften ur oss. I-landsproblem? Jajamänsan.
onsdag 23 september 2009
the diet
Jag går nu officiellt på diet vilket jag verkligen inte är stolt över men ser som ett nödvändigt ont. Jag fick under sommaren på riktigt panik över min otränade kropp i allmänhet och min något svällande mage i synnerhet och kände att det var dags att sätta ned foten.
Inte bara för att se nice ut naken utan framför allt för att inte bli lite, lite tjockare för varje år som går och sedan sluta som Gilbert Grapes mamma samt för att jag tycker om att kunna skutta och klättra och vill fortfarande kunna göra det när jag är 95 år (helst).
Min plan är att gå typ en timme om dagen och sedan springa eller simma typ en halvtimme tre gånger i veckan och i anslutning till det göra lite armisar o sit-ups.
Jag har nämligen helt gett upp gym-grejen, jag hatar gym hjärtligt och hatar grupp-träning och whatever och det enda jag egentligen gillar är att gå och springa ute samt att bada och simma. Så då satsar jag på det helt enkelt, jag är lite för gammal för att göra trista saker och med min karaktärslöshet kommer det tråkiga snabbt att ta slut...
Planen är att sedan, när ekonomin tillåter, byta ut en av träningsgångerna mot något sjukt kul - typ ridning. Men som sagt, när ekonomin tillåter - kollade nämligen upp priserna för att ta ridlektioner i min hood och de är fucking hutlösa (eller också är det jag som inte hängt med eftersom jag sedan femton år tillbaka framför allt fått betalt för att rida).
Har dock ingen aning om huruvida detta är en bra strategi. Finns det någon som har ett hum om träning som kan utvärdera detta i förhand?
När det sedan kommer till mat... Alltså, pulver och skit är bara att glömma. Jag måste få ut någon form av glädje när jag äter och jag blir hungrig snabbt, ofta efter tre-fyra timmar.
Konstiga dieter orkar jag inte med och det här med GI känns ju lite fel när man inte äter särskilt mycket kött, möjligen skulle jag älska att få äta loads of ost men i övrigt är jag lite skeptisk.
Jag tror nog mer på lite lagom av allt men inte något onödigt och inte massa alkohol och inte så mycket socker och snabba kolhydrater. Kanske också på att vara lite striktare nu medan jag försöker bli av med vikt och sedan hitta en balans? Och jag litar faktiskt på livsmedelsverket - Monty kan ta sin fruktfälla och dö.
Men, likadant här, någon som har ett hum om mat och en åsikt?
Jag tror nog att jag skulle vilja gå ned typ tio kilo (om jag inte ser sjukt bra ut innan dess förstås but I doubt it) och någonstans läste jag att man inte ska gå ned mer än ett halvt kilo i veckan. Men jag svälter mig ju inte direkt så det ska nog funka. Så jag tänkte, om jag väger mig när jag simmar så vet jag ju ungefär.
Observera att detta inte kommer att bli någon mat- eller träningsblogg - I hate them - men kanske man kan få skriva lite om det går bra eller inte? Det kommer knappast bli några viktuppgifter eller matdagböcker. Det känns lite väl pro-ana.
Inte bara för att se nice ut naken utan framför allt för att inte bli lite, lite tjockare för varje år som går och sedan sluta som Gilbert Grapes mamma samt för att jag tycker om att kunna skutta och klättra och vill fortfarande kunna göra det när jag är 95 år (helst).
Min plan är att gå typ en timme om dagen och sedan springa eller simma typ en halvtimme tre gånger i veckan och i anslutning till det göra lite armisar o sit-ups.
Jag har nämligen helt gett upp gym-grejen, jag hatar gym hjärtligt och hatar grupp-träning och whatever och det enda jag egentligen gillar är att gå och springa ute samt att bada och simma. Så då satsar jag på det helt enkelt, jag är lite för gammal för att göra trista saker och med min karaktärslöshet kommer det tråkiga snabbt att ta slut...
Planen är att sedan, när ekonomin tillåter, byta ut en av träningsgångerna mot något sjukt kul - typ ridning. Men som sagt, när ekonomin tillåter - kollade nämligen upp priserna för att ta ridlektioner i min hood och de är fucking hutlösa (eller också är det jag som inte hängt med eftersom jag sedan femton år tillbaka framför allt fått betalt för att rida).
Har dock ingen aning om huruvida detta är en bra strategi. Finns det någon som har ett hum om träning som kan utvärdera detta i förhand?
När det sedan kommer till mat... Alltså, pulver och skit är bara att glömma. Jag måste få ut någon form av glädje när jag äter och jag blir hungrig snabbt, ofta efter tre-fyra timmar.
Konstiga dieter orkar jag inte med och det här med GI känns ju lite fel när man inte äter särskilt mycket kött, möjligen skulle jag älska att få äta loads of ost men i övrigt är jag lite skeptisk.
Jag tror nog mer på lite lagom av allt men inte något onödigt och inte massa alkohol och inte så mycket socker och snabba kolhydrater. Kanske också på att vara lite striktare nu medan jag försöker bli av med vikt och sedan hitta en balans? Och jag litar faktiskt på livsmedelsverket - Monty kan ta sin fruktfälla och dö.
Men, likadant här, någon som har ett hum om mat och en åsikt?
Jag tror nog att jag skulle vilja gå ned typ tio kilo (om jag inte ser sjukt bra ut innan dess förstås but I doubt it) och någonstans läste jag att man inte ska gå ned mer än ett halvt kilo i veckan. Men jag svälter mig ju inte direkt så det ska nog funka. Så jag tänkte, om jag väger mig när jag simmar så vet jag ju ungefär.
Observera att detta inte kommer att bli någon mat- eller träningsblogg - I hate them - men kanske man kan få skriva lite om det går bra eller inte? Det kommer knappast bli några viktuppgifter eller matdagböcker. Det känns lite väl pro-ana.
tisdag 22 september 2009
happines can also be drugs
Ny kurs, nytt liv och nya ambitioner på vet-programmet. Den förra var ju sjukt kul och sjukt lätt och med en hemtenta som var kakbit. Men jag antar att det blir lite tyngre nu men å andra sidan jobbar vi med ett för mig inte helt ointressant ämne - farmakologi och toxikologi.
Alltså, jag älskar ju på riktigt gifter och droger och läkemedel och vad de gör med allt, gärna på molekyl-nivå. Och det verkar dessutom som att de slängt med lite miljö-toxikologi vilket jag älskar i synnerhet som det miljö-nylle jag är.
Hittills har det dock varit överskådligt, lite allmänt om hur saker och ting funkar med kroppen och vad den vill göra med främmande saker. Och jag har inte somnat (pepparpeppar) fast vi haft fyra-timmars-pass.
Ska verkligen försöka hålla mig vaken och plugga bra den här kursen. Inte bara för min egen skull utan för att jag då kan hjälpa Cirkus-K som är hemma med sin bebis men ska försöka klara skolan ändå. Hoppas att detta ansvar utöver det vanliga ska hålla mig på banan samt att hon kan pay-backa i framtiden om det skulle behövas.
Dessutom börjar det kännas lite kul, det börjar kännas som att jag är på väg någonstans med det jag läser och att jag faktiskt kommer att ha nytta av det här i slutändan. Känner även hur allvaret andas mig i nacken och hur jag bör öva lite mer på riktiga vetri-grejer med hjälp av C&C, det är ju ändå snart bara ett år kvar tills jag ska kunna stå där på kliniken och leverera.
Herregud, jag måste öva.
Alltså, jag älskar ju på riktigt gifter och droger och läkemedel och vad de gör med allt, gärna på molekyl-nivå. Och det verkar dessutom som att de slängt med lite miljö-toxikologi vilket jag älskar i synnerhet som det miljö-nylle jag är.
Hittills har det dock varit överskådligt, lite allmänt om hur saker och ting funkar med kroppen och vad den vill göra med främmande saker. Och jag har inte somnat (pepparpeppar) fast vi haft fyra-timmars-pass.
Ska verkligen försöka hålla mig vaken och plugga bra den här kursen. Inte bara för min egen skull utan för att jag då kan hjälpa Cirkus-K som är hemma med sin bebis men ska försöka klara skolan ändå. Hoppas att detta ansvar utöver det vanliga ska hålla mig på banan samt att hon kan pay-backa i framtiden om det skulle behövas.
Dessutom börjar det kännas lite kul, det börjar kännas som att jag är på väg någonstans med det jag läser och att jag faktiskt kommer att ha nytta av det här i slutändan. Känner även hur allvaret andas mig i nacken och hur jag bör öva lite mer på riktiga vetri-grejer med hjälp av C&C, det är ju ändå snart bara ett år kvar tills jag ska kunna stå där på kliniken och leverera.
Herregud, jag måste öva.
måndag 21 september 2009
happines is a bed
Det var ett djävla blås hela helgen. Fikade ju lite i grodan ro på fredagen i det kalla höstvädret och åkte sedan som den gamla dam jag är hem och vilade. Vilket visade sig vara välbehövligt.
Fredag kväll bjöd nämligen på den glada överraskningen att vi hade exakt en helg på oss att segla hem J's båt från landet till vinterförvaringshamnen. Och det var helgen som precis börjat.
Dock var vi först tvungna att avnjuta konsert med Lisa o Piu som är bandet som min bästa Baggie bro spelar med. De spelade på Landet som en del av sin pågående Europa-turné (ibland är jag sjukt stolt över min bror, eller vafan typ alltid).
Innan spelningen åt vi (som i jag, J, ex-kombon, lilla SY + LDN-vän samt mina föräldrar) tacos i villan på bästa Svenne-manér (har hört att det är det nya härligt folkliga barn-familjs-fredags-myset) vilket var sehr trevligt. Dock gick det inte att uppbåda en stor taxi i hela södra Stockholm så vi fick ta tuben med pöbeln till Telefonplan.
Sjukt fin spelning men shit vilka rå-hippies de är. Alla blundar typ när de spelar och publikkontakten fastnade i stugan i skogen. Fast det är grymt vackert (som Rob, LDN-vännen uttryckte det "it's like something from the elves") men ändock, framåt tolv somnade jag mot J's axel och vi tog en taxi hem.
Lördagen inleddes med frukoststress och jäkt till tunnelbanan och arton buss- och tågbyten eftersom J's familj envisas med att ha sommarstuga ute i intet (men jag klagar inte bara, det ligger ju vid havet ffs). Sedan tvingade bristande vindstyrka oss att köra motor till Mörkö där den (motorn alltså) vägrade gå snabbare än typ tomgång. Med typ tusen timmars båtresa kvar och föga lovande vind satt vi alltså fast ett tag i Skanssundet innan jag kom på att en av min mors bästisar ju faktiskt bor på ön och dessutom har en utombordsmotor. Så, med stor hjälp ifrån henne bytte vi ut den tjuriga mot en riktigt gammal panschis från typ min barndom som sin ålder till trots funkade tillfredställande efter lite pyssel.
Vi satt som på nålar resten av resan men den höll faktiskt hela vägen upp till Hässelby. Dock inte utan jävelskap förstås - de två gånger den faktiskt gav upp för en stund var 1, mitt i Slussen i Södertälje samt 2, när vi skulle lägga till. Vi lyckades även med konststycke att glömma sovattiraljer och fick dela på tre små filtar (fast det var mest J's fel och han frös medan jag var varm bredvid honom i mitt bästa merino-ulls-underställ).
Men, slutet gott, allting gott. På söndag kväll kom vi äntligen hem igen efter att dessutom ha åkt kollektivt utifrån båtklubben ingenstans som ligger väster om väster om västerort.
Alltså, lyckan är en säng med täcke och kudde.
Fredag kväll bjöd nämligen på den glada överraskningen att vi hade exakt en helg på oss att segla hem J's båt från landet till vinterförvaringshamnen. Och det var helgen som precis börjat.
Dock var vi först tvungna att avnjuta konsert med Lisa o Piu som är bandet som min bästa Baggie bro spelar med. De spelade på Landet som en del av sin pågående Europa-turné (ibland är jag sjukt stolt över min bror, eller vafan typ alltid).
Innan spelningen åt vi (som i jag, J, ex-kombon, lilla SY + LDN-vän samt mina föräldrar) tacos i villan på bästa Svenne-manér (har hört att det är det nya härligt folkliga barn-familjs-fredags-myset) vilket var sehr trevligt. Dock gick det inte att uppbåda en stor taxi i hela södra Stockholm så vi fick ta tuben med pöbeln till Telefonplan.
Sjukt fin spelning men shit vilka rå-hippies de är. Alla blundar typ när de spelar och publikkontakten fastnade i stugan i skogen. Fast det är grymt vackert (som Rob, LDN-vännen uttryckte det "it's like something from the elves") men ändock, framåt tolv somnade jag mot J's axel och vi tog en taxi hem.
Lördagen inleddes med frukoststress och jäkt till tunnelbanan och arton buss- och tågbyten eftersom J's familj envisas med att ha sommarstuga ute i intet (men jag klagar inte bara, det ligger ju vid havet ffs). Sedan tvingade bristande vindstyrka oss att köra motor till Mörkö där den (motorn alltså) vägrade gå snabbare än typ tomgång. Med typ tusen timmars båtresa kvar och föga lovande vind satt vi alltså fast ett tag i Skanssundet innan jag kom på att en av min mors bästisar ju faktiskt bor på ön och dessutom har en utombordsmotor. Så, med stor hjälp ifrån henne bytte vi ut den tjuriga mot en riktigt gammal panschis från typ min barndom som sin ålder till trots funkade tillfredställande efter lite pyssel.
Vi satt som på nålar resten av resan men den höll faktiskt hela vägen upp till Hässelby. Dock inte utan jävelskap förstås - de två gånger den faktiskt gav upp för en stund var 1, mitt i Slussen i Södertälje samt 2, när vi skulle lägga till. Vi lyckades även med konststycke att glömma sovattiraljer och fick dela på tre små filtar (fast det var mest J's fel och han frös medan jag var varm bredvid honom i mitt bästa merino-ulls-underställ).
Men, slutet gott, allting gott. På söndag kväll kom vi äntligen hem igen efter att dessutom ha åkt kollektivt utifrån båtklubben ingenstans som ligger väster om väster om västerort.
Alltså, lyckan är en säng med täcke och kudde.
torsdag 17 september 2009
ledig dag och stekt anka
Hemtentan som ska vara inlämnad idag vid fyra klarades av igår så nu är det en underbar ledig dag. Har frukostat med älsklingen J och därefter druckit kaffe i soffan samtidigt som jag pimpat den här nya bloggen (är ännu inte helt säker på färgerna), läst andras bloggar samt försökt streama hollywoodfrus-programmet för att kunna spana in det alla talar om.
Det misslyckade dock så jag har fortfarande inte full koll på the fuzz men efter att ha läst den där ank-tjejens statement på newsmill samt hört random radiokanal igår där någon gick loss på logiken "hajar får inte cancer och är uppbyggda av brosk så därför tror jag att det är hälsosamt att äta brosk" så vet jag inte om det är någon enorm förlust.
Jag vet inte ens om jag blir upprörd. Vad finns att ranta om liksom? Ank-tjejen tycker uppenbarligen allt det där and I guess it's her loss (och tyvärr hennes evenuella döttrars).
Själv är jag extremt nöjd med min svensk-ättade man som både hjälper till att tjäna pengar och styra upp vårt hem samt älskar mig överallt annat, håller både mig och sig själv sexuellt tillfredställda och till sist är världens roligaste och bästa att leva med.
Nu ska jag fika på Söder med Hjulet och lilla Syster-Yster och hennes London-kompis. Oh the sweet ledig dag.
Det misslyckade dock så jag har fortfarande inte full koll på the fuzz men efter att ha läst den där ank-tjejens statement på newsmill samt hört random radiokanal igår där någon gick loss på logiken "hajar får inte cancer och är uppbyggda av brosk så därför tror jag att det är hälsosamt att äta brosk" så vet jag inte om det är någon enorm förlust.
Jag vet inte ens om jag blir upprörd. Vad finns att ranta om liksom? Ank-tjejen tycker uppenbarligen allt det där and I guess it's her loss (och tyvärr hennes evenuella döttrars).
Själv är jag extremt nöjd med min svensk-ättade man som både hjälper till att tjäna pengar och styra upp vårt hem samt älskar mig överallt annat, håller både mig och sig själv sexuellt tillfredställda och till sist är världens roligaste och bästa att leva med.
Nu ska jag fika på Söder med Hjulet och lilla Syster-Yster och hennes London-kompis. Oh the sweet ledig dag.
tillbaka som mig själv
Jaha, så var man tillbaka i den s.k. "bloggosfären" som sig själv igen. Lite mer oanonym men kanske lite mer mig själv. Och jag börjar inse varför jag lyckas upprätthålla detta bloggande längre och frekventare än någon dagbok.
Dels kan man se det man skriver i ett snyggt och lättillgängligt format och dels finns det ändå där ute i cyberrymden, tillgängligt för alla. Det är sällan "alla" som läser det jag skrivit, misstänker att jag har en extremt låg hit-rate på blogg-toppen eller vad nu populariteten mäts någonstans. Men ändå, några eller någon läser ibland och det räcker för att känna att man ibland bör leverera.
Men, framför allt, kan man byta format och plats när man känner för det. Och det är nog detta som tilltalar mig allra mest. Jag behöver förnyelse och variation eftersom mitt otåliga sinne annars sätter käppar i hjulet. Och, nu är det dags igen. Nytt format, ny blogg, nytt allt. Både för att mycket har ändrats sedan jag började skriva i den förra och för att den inte låg på mitt eget konto vilket skapade lite krångel.
Så, tillbaka på ruta ett, vi får se hur länge den här håller.
Dels kan man se det man skriver i ett snyggt och lättillgängligt format och dels finns det ändå där ute i cyberrymden, tillgängligt för alla. Det är sällan "alla" som läser det jag skrivit, misstänker att jag har en extremt låg hit-rate på blogg-toppen eller vad nu populariteten mäts någonstans. Men ändå, några eller någon läser ibland och det räcker för att känna att man ibland bör leverera.
Men, framför allt, kan man byta format och plats när man känner för det. Och det är nog detta som tilltalar mig allra mest. Jag behöver förnyelse och variation eftersom mitt otåliga sinne annars sätter käppar i hjulet. Och, nu är det dags igen. Nytt format, ny blogg, nytt allt. Både för att mycket har ändrats sedan jag började skriva i den förra och för att den inte låg på mitt eget konto vilket skapade lite krångel.
Så, tillbaka på ruta ett, vi får se hur länge den här håller.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)