dag 1 - introduktion

Jag är ganska ofta alldeles för mycket och alldeles för högt. Men det är nästan aldrig meningen - det blir så lite av en slump för att jag aldrig kan hålla tyst eller vara lugn.

Eller, jag kan vara sjukt lugn och tyst när jag är ledsen och ibland blir jag arg när vänner klagar på att jag alltid låter och då är jag tyst och lite butter i säkert fem minuter innan jag glömt att jag ska vara tyst och arg.

Jag är således inte heller långsint. Men glömmer sällan en riktig oförrätt. Det som står här vid sidan om mig stämmer kusligt väl. Det är ett citat ur Medea som en vän hittade och använde och sedan stal jag idén för att jag tyckte att den beskrev en del av mig själv.

I övrigt stämmer även det som står överst också. Jag är enligt uppgift rätt witty och kommer snart att vara en vet och måste nog (nu när jag är över trettio) börja definiera mig själv som kvinna.

Jag tycker att det är svårt att växa upp, att mogna, att utvecklas och bli en bra och redig person. Jag var sjukt sen i min utveckling (bearbetade tonåren vid 25) samtidigt som jag var en obehagligt brådmogen liten flicka (som ville dö när hon var 10).

Ibland tror jag att jag hela mitt liv har haft en gammal människas allvar och hela mitt liv kommer att ha kvar ett barns glädje. Det gäller ju bara att välja ut vilka delar som är bra och vilka som är dåliga och hur man ska kunna bli en fungerande människa som kan få ut ett maximum av livet.

För att komma dit jag är idag gick jag i terapi i några år när jag var typ 25. Då löste sig ganska mycket även om jag ibland misstänker att galenskapen lurar runt hörnet.

Men om inte annat är jag bra på att låtsas.

Jag pluggar till veterinär och åker till Uppsala lite då och då och går i skolan. Det är lika delar kul, tröttsamt, jobbigt och intressant. Nu läser jag fjärde året och kan se fram mot en hel del praktisk och klinisk övning nästa år och jag hoppas att det blir en treat (eftersom de tre första åren var sjukt tråkiga).

Jag bor i ett hus med min man J och våra två katter. Huset ligger i en Stockholmsk förort som mest verkar bebos av medelklassbratungar och deras föräldrar (komplett med två bilar, små barnvagnar, rockar, tighta jeans och hunter-stövlar). Allt är väldigt klädsamt.

Mestadels trivs jag sjukt bra för det är nära vattnet och fint runtomkring men ändå inte olidligt långt in till stan och centralstationen. Jag trivs ohyggligt bra med J och vårt liv men ibland kan jag få små kväljningar av leda och oro över att fastna här. För jag vill inte bo här resten av livet - jag vill ha och se mer frihet än så.

Det känns som alldeles nyss som jag bodde i en etta på Söder med en av mina bästa vänner (här refererad till som ex-kombon) och fräste runt överallt med alla och envar. Och ändå känns det så avlägset.

Ibland förstår jag inte att det är jag som lever det här livet som det blev och ibland är jag bara lycklig.

Hos Christina hittar jag en rätt kul uppmaning som kan hjälpa på traven om man inte vet vad man ska skriva. Plus att det kanske definierar mig lite mer för det ev fåtal som läser.


Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment


Man ska alltså avhandla ett ämne per dag under 30 dagar. Jag är förvisso anglofil men inte helt stillös så jag kommer att översätta till svenska och försöka ta mig an det här så gott jag kan.

hemma och springa

Jag älskar att vara hemma och jag älskar att vara hemma med J. Att jobba/plugga/pyssla på varsitt håll men ändå tillsammans. Idag var en sådan dag och J fixade med någon jobbgrej och jag pluggade och pysslade.

Och jag sprang - för första gången på flera veckor. Bestämde mig för att det fick vara nog med slöandet och viljelösheten. Linnas träningsskola är sjukt bra hjälp på traven och även om jag inte alltid är så träningsovillig så kan jag behöva lite ass-kicking pepp för att orka/vilja.

Mitt problem annars är ju oftast att jag har så ont om tid och även det har Linnas tips hjälpt mot. Jag tänker - men det är ju bara en timme, det kan jag avvara. Och jag blir ju glad och sweet i kroppen av att träna och känner mig duktig efteråt. Och jag har inte så höga ambitioner - 2 gånger i veckan simma eller springa en halvtimma kan man fan stå ut med. Jag hoppas ju dock att jag ska hinna/kunna utöka lite sen men först - komma igång.

Och idag kom jag således igång igen. Ut i friska luften som snabbt förvandlades till luft med snö. Jag hade behövt goggles för att kunna se ordentligt men det var ändå sweet, trots kylan.

Nu smoothie och mackor medan jag läser bloggar.

Och? Och!

Och nu har även vi lyckats skrapa ihop en del adventsstämning i form av ljusstakar och stjärnor och glögg och fudge. Dricker NK's lussete och putsar lite på en lampa som ska hängas upp i trappan. Sakta men säkert blir vårt hem lite mer komplett och fint och även mitt.

Och snön - det är så fantastiskt med snön att jag knappt är arg ens (fast jag är ju iofs sällan arg när jag är hemma och det är snö och allt är lugnt och fint).

Och ordningen - jag har betalt alla räkningar och stoppat allt i pärmar och sorterat in alla mina skolpapper i pärmar. Jag känner alltid ett nästan sjukligt lugn efter att ha styrt upp ordning bland mina saker.

Och världens bästa J står i köket och skär fudge och jag är så inihelvete glad att vi hittade varandra och nu ska vara ihop hela livet (det är ju i alla fall intentionen med att gifta sig).

Och jag inser nu att jag bara verkar löjligt lycklig och inte alls så arg som jag ville låta påskina tidigare i veckan. Det skulle kunna ha att göra med att jag bestämt mig för att skolka från skolan i morgon och således slipper åsynen av min klass.

Jag ska bara fortsätta att mysa och läsa klinisk kemi.

mera bröllopspresenter

Nu har vi dessutom fått tillbaka en av våra bröllopspresenter från ramverkstaden där den varit för inramning. Vi satte upp den i köket där vi hela tiden trott att den skulle passa och den är helt fantastisk där. Det ser ut som om den alltid suttit där och ramen matchar motivet purrfect.

Tack Niclas & Lotta.

festa grilla mysa shoppa hoppa

Det var faktiskt bra på festen igår. Fick träffa ett gäng av J's kollegor och det är ju alltid trevligt att få ansikte på namnen man hör vareviga dag.

Var även helt ok band, gillade nog Shout Out Louds mest och Andreas Kleerup's band minst (han är ju lite för trött hela tiden). Och precis när det började bli tråkigt träffade jag en kompis från Hultsfredsfestivalen och det var hur kul som helst och vi pratade i evigheter.
Bäst av allt - hon jobbar numera även med way out west så då kanske man kan göra något kul och festivaligt i sommar. Har velat gå på wow i flera år för det är alltid så bra band men jag har aldrig haft tillräckligt bra tumme med någon som jobbar där så det har aldrig blivit av.

På vägen hem åt vi mat på en grillkiosk som hade veg-korv! Så djävla skillat och gott och när vi kom hem var jag extra kär i J och det var världens bästa att få sova tillsammans. Det är konstigt men jag älskar att sova bredvid honom lika mycket nu som första gången. Jag saknar honom alltid när vi inte är tillsammans.

Hela dagen idag har vi fräst runt inne i stan. Handlat lite, ätit lite och spelat biljard på J's jobb - mycket bra julstämning överallt.

Var även och bytte en lite glömd bröllopspresent från svenskt tenn som vi inte gillade så mycket. Vi fick ett tillgodokvitto på 540 kr och försökte sedan febrilt hitta något annat att köpa.
Men det är ju en helt sjuk affär. Antingen är det litet och meningslöst eller så kostar det flera tusen. Man bara åh - vilken fin filt, den tar vi (måste bara lägga till 3 700 kr) eller åh - värsta bra adventsljustaken (måste bara lägga till 1 300 kr).
Det slutade med att vi köpte ett par schyssta salladsbestick i fint trä (prisvärt) samt en korkskruv av bra krog-modell (ganska ovärd sina 300 kr). Men det var ju typ det enda vi hittade som var ok eller som vi behövde eller kunde köpa utan att lägga till flera tusen själva.

Förra helgen hade vi dessutom samma scenario fast i en annan butik i Vaxholm. Vi yrade runt i en timme innan vi hittade något som vi tyckte var ok. Och det var en lampa. Förvisso fin men ändå - en lampa?

Nu är vi hemma igen och jäser i soffan med te och saffransbullar. Orkar inte ta tag i julstämningen förrän i morgon så jag läser bloggar och tittar på sthlm horse show istället. Mycket mysigare.

go go go

Ååh, idag sov jag till tio och struntade glatt i föreläsningarna om fjäderfänas infektionssjukdomar. Åkte till skolan för att sitta i en halvtimme på en obligatorisk operationsgenomgång som ingen tog närvaro på. Djävligt värt.

Tröstade mig med att kopiera en massa sidor i radostis och köpa två tavlor i en antikaffär vid stationen. Nu är jag i ekonomisk kris och får leva på min rika man resten av månaden. Som tur är var det han som ville köpa tavlorna.

Nu är jag hemma på sjukt snabbt pit-stop innan middag med ex-kombon samt studiebesök på hennes jobb innan jag ska möta upp J och gå på någon form av Spotify-fest. Är lite avvaktande skeptisk men vi får väl se.

förebygger

Och om någon skulle försöka få för sig att skylla min ilska på pms (ang. det tidigare inlägget om mensvärk) så vill jag bara meddela att man inte har pms i en månad i sträck. Ok?

littlest things

Vi undersökte ögon på eftermiddagen och jag och lill-C var övertrötta och skrattade mest hela tiden. En av mina klassisar berömde mig för att jag inte darrade på handen när jag la en bedövning ovanför ett hästöga. Då tänkte jag att det här ska nog gå bra (det är ju inte alltid det känns så kan jag avslöja).

Sedan blev jag trött på riktigt för vi blev klara sent som vanligt och det var kallt och bussen kom sent och tåget tog tusen år och tunnelbanan hundra. Men nu är jag äntligen hemma och har ätit mera vörtbröd och druckit varm choklad och badat.

J jobbar sent och jag är ensam med ett tv-program om samer och lite bloggar att läsa. Dessutom har jag lyckats lägga locket på mensvärken från helvetet och ska snart gå och lägga mig. Man måste hitta de små glädjeämnena i livet.

om att inte äta ihjäl sig på kött

Kanske börjar det bli bättre, kanske har jag bara en topp. Men idag åt jag vörtbröd med ost och senap till frukost, det var snö och iskallt och fint ute och jag fick åka i en varm bil till skolan. Och vi hade juverföreläsning i två timmar.

Jag tycker om kor och juver. Det enda som är sorgligt med det hela är att allt mest handlar om pengar. Om inte kon mjölkar tillräckligt eller om hon blir för sjuk eller infertil så är det bara att sopa iväg henne till slakt.

Jag tycker att bönder ska tjäna mycket mera pengar så att de kan ta bättre hand om sina djur. Jag vill gärna betala för att produktionsdjur ska få ett drägligt liv men det värsta är att människor överlag inte är så intresserade av hur produktionsdjuren mår.

Folk rycker på axlarna och köper lite mer bacon. Eller ber en hålla tyst när man börjar prata om hur djuren har det på riktigt - för de vill köpa mer kyckling och köttfärs. Helst ganska billigt, eller allra helst superbilligt och då står till och med det alldeles för billiga svenska köttet sig slätt. Då blir det ännu billigare kött från ännu längre bort.

Varför kan ingen se att utnyttjandet av djur är en sjuk grej när det blir för stort och industriellt (som med ganska mycket)? Och varför är det så svårt för en del människor att ge upp kött ens en dag i veckan? Häromdagen läste jag en bra krönika om just detta och att de som äter kött försvarar sin kost in till döden trots att det bevisligen är dåligt för miljön och inte särskilt kul för djuren.

Jag är inte mot att äta kött, jag äter också kött ibland. Men jag köper kött från ett slakteri där jag vet att djuren inte behövt åka långt och som är så litet att stressen borde bli minimal och som enbart slaktar ekologiskt uppfödda djur. Eller så köper jag vilt (eftersom jag inte kan jaga själv ännu).

Det är ganska dyrt jämfört med vanligt kött i affären och ändå är det billigt enligt mig. Jag skulle gärna betala mer om djuren hade det ännu bättre.
När jag blir äldre ska jag någon gång ha en egen gård där jag gör allt detta själv men tills detta blir verklighet får jag köpa så icke-plågsamt kött som möjligt.

Dessutom äter jag inte kött så ofta och det tycker jag att flera borde göra. Både för miljön och för djurens skull. Och för tredje världen som skulle kunna odla sina egna bönor och äta upp istället för att odla bönor som våra djur i Sverige äter upp.

snowblast, ya old chap

Idag är jag inte lika arg som igår och jag tror att jag lyckades undvika att få en blodtryckshöjning flera gånger under föreläsningen. Men jag var tvungen att stänga ute världen på tåget. Det gick bra.

Dock tog det tusen år att bli klar med juverövningen och det var snöstorm nar jag skulle åka hem + att J skulle jobba sent sa jag orkade inte åka hem utan stannade hos fantastiska Jo istället och lagade älgfärsbiffar med potatismos.

Nu ska jag sova.

angry walls that steal the air

Alltså. Jag är inte arg hela tiden. Väldigt ofta är jag glad/lycklig/tillfreds. Framför allt med mitt liv med min man J och hur vi har det i vårt hus och med våra katter. Det är sweet. Och när jag träffar alla människor jag tycker om och har roligt med. Och när jag slipper vara ute i världen och konfronteras med random människor alternativt ondskefulla människor i skolan.

Jag är nästan glad jämt hemma eller när jag får vara själv någonstans. Och jag är nästan alltid arg i skolan eller när jag måste konfronteras med ondskans hantlangare (typ merparten av alla människor). Men jag tycker att det är kul att lära mig allt vi lär oss i skolan. Jag vill ju bli en skillad vetri.

Btw -jag går i terapi så det är knappast "något jag trycker undan" eller förnekar. Mitt problem är nog snarare tvärtom. För mycket känslor all along.

sitting on an angry chair

Vet inte vad som är fel med mig för tillfället men jag är alltid så sjukt arg. Minsta sak ger mig blodtryckshöjning och jag kan inte bara "låtsas som ingenting" eller "ha överseende" eller "se positivt på saker och ting". Jag hatar så sjukt mycket saker och folk och företeelser och don't even kom med att "hata är ett så starkt uttryck" - det är ju därför jag använder det.

Kanske har det med att göra att jag är så sjukt less och trött på saker och ting. Jag har slutat gå till skolan om det inte är obli - mest för att jag inte står ut med att vara bland folk + får panik/blir arg av blotta åsynen av min klass. Jag klarar ju skolan, alla tentor går galant (eller jag får iaf godkänt men det är ju det enda man kan få) och jag pluggar mycket och gärna. Bara jag slipper vara i skolan.

Jag kanske borde ta upp träningen igen, jag började ju i höstas men nu har jag haft en svacka och inte gjort ett jota. Har dock lite ont i ryggen och armarna och det lär ju bli bättre om jag rör mer på mig. Måste dock vara själv och göra allt själv.

Den enda jag står ut med på riktigt förutom min underbara man är J i skolan. Kanske för att hon inte heller är en "ball of joy" hela tiden och för att hon också blir arg för minsta lilla. Det är skönt med någon som förstår en.

uppdateringar kan gå och dö

Jag började skolan och sedan dess har jag inte hunnit med något annat. Vi har föreläsningar varje förmiddag mellan 8 och 12 och oftast obli-övningar på eftermiddagarna. Jag åker hemifrån vid halv sju och kommer hem mellan fyra och sju på kvällen. Då är det typ bara att äta och sova. Suck.

Även helgerna under hösten har varit späckade med saker så jag har inte ens hunnit med något där annat än det som måste göras. Inspirerad av Linna började jag träna och försökte sova men alltså - det är så sjukt svårt att få till rutiner för mig. Det går bra ett tag men sedan händer det något och jag tappar fokus.

Jag har försökt uppdatera här men det är ju helt hopplöst det med. Och ändå tror jag att jag ska försöka igen. Inte med att uppdatera för det är då det går åt helvete. Utan med nya inlägg som handlar om det som händer nu. Det kan vara så att jag behöver det.

Vi får se.