sällskapsresan

Så, vi åkte alltså iväg. Iväg på en riktig charterresa med småbarnsfamiljer och den andra delen av släkten, den jag inte känner så bra, den som är en del av J men som jag måste lära mig älska - eller i alla fall smågilla och acceptera.

Och ändå - mina farhågor till trots - blev det bra. Jag skämdes djupt över att lastas in i charterplanet som till och med fick Ryan Air att framstå som lyx och sedan skämdes jag ännu mer över alla svenniga turister som skulle bli fulla redan vid sjutiden på morgonen samt applåderade vid landningen och sedan skämdes jag lite över mig själv som är så inihelvete elitistisk och inte bara kan slappna av och gilla läget. Jag kommer aldrig att lära mig.

Vi bodde i ett riktigt hotellkomplex och utsikten från balkongen var vid första intrycket ett träsk och en fabrik. Efter första kvällen insåg vi dock att det var ett naturreservat i form av en sjö med någon form av värmeverk i fjärran och vackra, blåa berg ännu mer i fjärran. Och kvällssol och måne. Med andra ord en fantastisk plats där vi kunde sitta i timmar i dunklet och dricka vin, äta nötter, röka och prata.
Och på vardera sida om oss bodde J:s mami, syster + barn samt J:s bror med fru och barn vilket gav precis lagom mycket samvaro. Och hotellet hade frukostbuffén från himlen.

Självklart började den biologiska klockan ibland ticka baklänges när barnen skrek och slogs men på samma gång lärde jag känna dem på ett annat sätt än förut och nu när jag och J ska tvinga ihop våra familjer så är det ju strålande att hitta lite närhet och gemensamheter. Vi badade och latade oss i solan en massa, jag drack iskaffe som om i morgon inte fanns och lyckades till och med klämma in lite plugg gällande hästmuskler eftersom vi åkte i tentapluggatider.

Men även jag och J lyckades sno åt oss lite tid ensamma då vi tittade på båtar och hittade fantastiska restauranger ute vid yttersta udden mot havet samt åkte moped längs slingrande bergsvägar till en fyr med svindlande fallhöjd.

Och vi kom hem, lite lyckligare och lite mer solbrända och de sista veckorna i skolan kändes som lättare att tröska sig igenom när jag kunde minnas sand under fötterna och ett helt medelhav framför ögonen.

detta evinnerliga fixande

Det tar så sjukt lång tid att fixa saker. Hela dagen igår fixade jag. Tvättade, pysslade, städade och förberedde saker inför resan och ringde samtal och internetade och avslutade med att fixa lite på mig själv (typ tvätta håret). Ex-kombon kom på middag och bröt av det hela genom att tvinga oss att dricka urgott vin, tjuvröka samt lägga kaffe och choklad överst medan vi umgicks.

Löste även ett mycket roligt problem som jag inte kan skriva om här än men som krävde viss detaljplanering. Nu är allt snart perfekt uppstyrt och jag kan luta mig tillbaka och se frukterna av mitt arbete.

Idag sov jag lite till innan jag fixade mera och åkte in till det s.k. city för att äta lunch med världens bästa bror på hans skola. Sedan promenerade jag in till NK och Gallerian och utförde ärenden och handlade lite saker inför resan.
Hamnade dock i ett dilemma på The Shirt Factory där jag skulle köpa presenten som Jonas gett mig på födelsedagen men som inte fanns där då. Det var en skjorta som är sjukt fin men ganska lik en annan jag precis köpt på H&M. Hittade då en annan skjorta som var lika fin fast lite annorlunda i färg och modell. Kunde inte bestämma mig och för att komplicera det hela ytterligare provade jag en tjocktröja som var hur mysig som helst men egentligen alldeles för dyr. Försökte ringa och få råd av J men såklart han inte kunde ge några över telefon eftersom han inte såg kläderna.

Det slutade med att jag frågade om öppet köp och de hade 30 dagars vilket gjorde att jag köpte rubbet för att ta hem och rådfråga J + övertala honom att ge mig tröjan istället för skjortan eftersom jag egentligen behöver en tröja mer än en skjorta eftersom jag precis köpte en skjorta på H&M. Jag jobbar nämligen med ett plagg i taget - har jag en skjorta tycker jag typ att det är slöseri att köpa en till. Lite weird men ganska miljövänligt. Och jag vill verkligen inte köpa en massa kläder i onödan, jag försöker stå över sådant nuförtiden.
Risken är väl dock att jag bara lämnar tillbaka en skjorta och hamnar lite närmare ruinens brant. Bröllopet kan mycket väl vara droppen hehe.

Men nu: packa det sista och fixa lite till. Plocka ihop J's bitar (han har precis gått sönder av trötthet eftersom han sliter i källaren 24-7) och lasta in i väskan. Ta tunnelbanan som går 04:06 hemifrån (helt jobbigt sjuk tid) för vidare transport till Arlanda och Mallorca.

Väl framme: en veckas charter med familjer, småbarn och Bamse-klubb. Kan bli mitt eget privata helvete men kan också bli riktigt nice. Rapport kommer om en dryg vecka.

seglaseglasegla

Sov och sov och sov idag. Kom upp först vid tolv men antagligen behövde jag det. Läser dessutom spännande bok just nu som gör det extra svårt att slita sig från horisontellt läge. Boken heter "Den keltiska ringen" och är skriven av Björn Larsson som även skrivit den ännu bättre "Från Vredens kap till jordens ände". Båda har tema segling i allmänhet och segling på Nordsjön i synnerhet och dessa böcker + Per Holmlövs bok "Lycka är ett sommarskepp" har fått mig att helt snöa in på att segla runt där själv.

Redan innan har jag varit lite besatt av att besöka ensliga öar mitt ute i havet och då framför allt vindpinade ensliga öar som ligger en bra bit från ekvatorn. Mina drömresemål är bl a Falklands-, Shetlands- och Färöarna samt, sedan jag hörde talas om dem för första gången, även Trista da Cunha. För att inte tala om sydligaste ön i världen - Antarktis.
Och eftersom jag inte vill tära på miljön + älskar vara ute på havet så ser jag ingen som helst anledning till att inte segla dit. Nu längtar jag så himla mycket efter att vara klar med skolan så att jag kan jobba och tjäna pengar och sedan köpa större båt och segla vart jag vill.

Men tills dess har jag ju i alla fall mitt trädgårdsprojekt att pyssla med på lediga stunder (vilket hån).

träd och hästar

Kom hem från en fullspäckad skoldag till ett fällt träd i trädgården samt en utlovad grillmiddag som skulle lagas asap. Min mor och hennes kompis V var här och utförde stordåd (d.v.s. fällde en tall som annars skulle krossa vårt blivande trädgårdsland). Som tack hade jag lovat grillat, vilket det blev. Fick även lite andra trädgårdstips efter kaffet och jag önskar att jag kunde lägga allt åt sidan och bli trädgårdsmästare på heltid för ett tag.

Jag har nämligen blivit mycket besatt av att styra upp vår trädgård från rätt trist till lättskött och urmysig. Det kommer att ta ett tag eftersom jag har så inihelvete mycket andra järn i elden men mami säger att buskar ändå trivs bäst om man planterar dem på hösten så jag känner ingen stress (särskilt inte efter min gg-terapi).

Hade övningar som handlade om att klämma på hästar nästan hela dagen vilket var trevligt. Inser mer och mer hur mycket gratis jag har av att vara f.d. hästflicka samt examinerad hästskötare. Tänk om jag aldrig hade petat på en häst innan jag började, så himla mycket mer jag skulle vara tvungen att lära in.

Insåg dock under dagens övning i kött-identifiering att hel-hästen kommer att vara ett minne blott när jag kommer tillbaka efter semestern. Idag hann vi gå igenom hals och framben men bakdelen var typ intakt och jag vägrar åka dit på röd dag och stå och skära upp allt på egen hand (jag hatar att dissekera). Och när jag kommer tillbaka nästa måndag kommer hästen sedan länge antagligen vara både halvruttnad och destruerad.

Och denna semester sen. Vi skulle ju åkt till Cypern i slutet på april men det askade ju inne så nu har det bokats om. Det blev en vecka på Mallorca istället och trots att jag lamt försökte flika in att vecka 19 var sjukt mycket bättre än vecka 20 för mig och min skolgång ville ingen riktigt lyssna. Och eftersom jag inte betalar ett öre av resan själv så är det bara att gilla läget.

Men jag vet inte, Mallorca + att jag missar två obligatoriska moment - är inte direkt sjukt peppad. Även om jag gillar och bada.

gossip girl yey

Aaaahhh, nu börjar det likna något. Har de senaste dagarna (eller, vem försöker jag lura - typ senaste veckan) börjat jobba på att anti-stressa. Tyckte att jag var lite väl uppe i varv och tänkte lite väl mycket på skolan så jag bestämde mig för att varva ned lite.
Via bästa EK hittade jag en råbra sida där man kan streama tv-serier och så började jag med andra säsongen av Gossip Girl.

Anti-stressandet gick lite väl bra. Efter att ha suttit klistrad i soffan insåg jag en bra begränsning - efter 70 minuter vill en av feedarna att man ska bli medlem i något som antagligen kostar alt. får man vänta i en timme innan man fortsätter titta.

Jag skulle benämna det som räddningen från att helt säcka ihop.

to eat or not to eat

Angående detta med pre-pregnant-figuren och diet undrar jag - hur ska man kunna äta så lite/röra på sig så mycket att man blir så fit som man vill bli utan att börja obsessa kring mat och utseende?

Alltså - en av mina drivkrafter är ju på riktigt att jag inte vill bli tjock för att jag inte tycker att det är bra/hälsosamt/snyggt att vara tjock. Och anledningen till att jag börjat är att jag nu tycker att enough is enough och för att jag vill ha barn någon gång snart och att jag vill vara fit innan för att allt ska bli lättare. Plus att jag vill bli lite mer vältränad.
Men jag måste ju äta någonting och det är så sjukt djävla svårt att bara äta lite och bra och att upprätthålla motion och blablabla. För jag är ju inte ens direkt obese, jag har typ lite för mycket mage och vill inte ha det. Och vill framför allt inte att den ska bli större.

Just nu är jag så desperat (läs: det går för långsamt, jag har inget tålamod) att jag byter ut lunchen mot någon djävla shake som innehåller 200 kalorier. Problemet med detta är ju att helt plötsligt sätts allt det jag äter i övrigt i relation till denna mängd kalorier.

Och jag som typ föraktar folk som räknar kalorier och ofta sagt att jag aldrig skulle kunna få anorexi eftersom jag blir så arg när jag blir hungrig. Jag blir arg men vafan, jag blir arg och får ångest om jag äter för mycket. Not so good och antagligen är jag likadan som alla andra men jag vill inte tro det utan bara "nä, alltså jag ska bara gå ned 5 kilo till" fast jag redan blivit pinnsmal och bara rutschar resten.

Fast just nu är jag inte där utan vill bara att min djävla mage ska försvinna och att jag bara kan få se mig i spegeln och vara lite nöjd med att i alla fall vara på rätt väg. Och det hjälper inte att vara ihop med en kille som bara "finns det inget gott hemma" varenda kväll. Nä - det finns inget gott hemma för om det finns det vill jag också äta och det är fusk och orättvist att jag inte kan äta lika mycket som han. Och vad är upp med alla som bara "du är ju inte tjock" när jag ser mig i spegeln och faktiskt ser att jag är det. Och vad är upp med att jag ändå hatar om någon skulle säga motsatsen och försöka peppa för att gå ned i vikt.

Varför obsessar jag ens över detta djävla i-landsproblem? När blev det ett issue?

seglingspremiär

Alltså, är sjukt nöjd.

Kom tvåa av H-båtarna på Lidingö Runt och antagligen hade vi vunnit om inte vår spinnaker börjat trassla sig vid sista sättningen, vi ledde typ nästan hela sista halvan. Men det var en grym segling och jag kommer att ha så ont i kroppen imorrn. Sjukt värt ändå och nu vill jag bara seglaseglasegla. Måste få båten i sjön asap.

long ago as usual

Alltså, nu är det på riktigt sådär längesen. Och så längesen att jag inte ens vet vad som är poängfyllt att uppdatera. Jag har ju precis hunnit läsa ikapp några av mina favvo-******* och det brukar ge mig flow att skriva men bevisar egentligen bara att jag inte ens hunnit sitta ned och läsa.

Jag är i alla fall officiellt klar med mitt kandidatarbete angående det fascinerande ämnet hydroperikard hos katt. Är numera proffs på katthjärtan som säckat ihop p.g.a. vätska i hjärtsäcken (ordvits not intended) och eventuellt lite godare vän med min handledare än vad som känns bekvämt (läs: jag är kvinna och yngre) men whateva, kan ha nytta av det någon dag.

Hade även mittfest för att fira att vi numera bara har hälften kvar. Hade antagligen känts bättre om min mage inte varit enormt uppsvälld och gjort ont och krävt hemgång redan vid tolv. Behållningen kan anses vara att ha fått ur sig några sanningens ord till irriterande och inskränkt idiot i min klass som ständigt koketterar med provocerande uttalanden av smyg-rasistisk och -sexistiskt typ. Han gav inte sken av detta på plats men blev uppenbarligen så sårad att han deletade mig som vän på facebook (haha) vilket å andra sidan fick mig att rensa upp lite där så slutet gott, allting gott.
Ända tills jag upptäckte att han går i samma grupp som mig under nuvarande kurs. Som vargen skulle ha sagt: åh nej, det är Bamse.

Nya kursen började dock bra förutom att jag måste åka till ondskans stad varje dag och stå och gröta i en hög med kött för att återigen få koll på hästen och hundens muskler. Och dessutom måste attenda meningslösa basgruppsmöten som bara jag verkar hata. Och varenda möte ska fyllas med feta bakverk som jag inte får äta eftersom jag numera på allvar försöker jobba mig ned till lämplig pre-pregnant figur.

Vi skulle även åkt till Cyper i slutet av april men det satte ett askmoln stopp för. Och både jag och J hade peppat och slitit som fan veckan innan för att "vi ändå skulle få vila sedan" men det blev ju inget så luften gick lite ur oss. Förhopningsvis kommer vi till Mallorca nästa lördag istället men jag tar inget för givet.

Fyllde 31 och firade med familjemiddag och mindre grillfest för närmsta vännerna. Mycket bra helg på alla vis. Fick väldigt bra presenter och hade det sjukt nice med familj och vänner.

Sade upp mig på mitt kundtjänst-telefon-extrajobb efter upphandlingen som enbart ledde till försämrade villkor och innebar att jag skulle jobba på ett asdrygt säljaraktigt företag där ens siffror skulle publiceras löpande på väggen och kontoret döptes om till "site" och vi som svarade i telefon till "agents". Det är fan inte ok och jag var så sjukt nöjd över mitt sommarjobb som frigjorde mig från denna boja. Så nu har jag för första gången på tre år köpt ett vanligt säsongskort på sl.se som pöbeln.

Inser att jag inte ens hunnit uppdatera angående mitt nya jobb. Ska vara djursjukvårdare i sommar på ett ställe här i stan som verkar sjukt nice. Jag får bättre lön än på SLK och får antagligen lite erfarenheter som jag kan ha nytta av i mitt framtida yrke. Och om jag sköter mina kort rätt kan det nog bli ett extrajobb även i höst.

Och jag hoppas på bättre uppdatering här. Jag vill skriva, jag gillar ju det här så sjukt mycket men jag måste ju även hinna med allt. Försöker hitta den där helvetes balansen som alla pratar om, så sjukt klyschigt men jag måste ha det annars får jag panik på riktigt. Och vi har inte ens barn än och det är svårt ändå. Jag dör.