Och ändå - mina farhågor till trots - blev det bra. Jag skämdes djupt över att lastas in i charterplanet som till och med fick Ryan Air att framstå som lyx och sedan skämdes jag ännu mer över alla svenniga turister som skulle bli fulla redan vid sjutiden på morgonen samt applåderade vid landningen och sedan skämdes jag lite över mig själv som är så inihelvete elitistisk och inte bara kan slappna av och gilla läget. Jag kommer aldrig att lära mig.
Vi bodde i ett riktigt hotellkomplex och utsikten från balkongen var vid första intrycket ett träsk och en fabrik. Efter första kvällen insåg vi dock att det var ett naturreservat i form av en sjö med någon form av värmeverk i fjärran och vackra, blåa berg ännu mer i fjärran. Och kvällssol och måne. Med andra ord en fantastisk plats där vi kunde sitta i timmar i dunklet och dricka vin, äta nötter, röka och prata.
Och på vardera sida om oss bodde J:s mami, syster + barn samt J:s bror med fru och barn vilket gav precis lagom mycket samvaro. Och hotellet hade frukostbuffén från himlen.
Självklart började den biologiska klockan ibland ticka baklänges när barnen skrek och slogs men på samma gång lärde jag känna dem på ett annat sätt än förut och nu när jag och J ska tvinga ihop våra familjer så är det ju strålande att hitta lite närhet och gemensamheter. Vi badade och latade oss i solan en massa, jag drack iskaffe som om i morgon inte fanns och lyckades till och med klämma in lite plugg gällande hästmuskler eftersom vi åkte i tentapluggatider.
Men även jag och J lyckades sno åt oss lite tid ensamma då vi tittade på båtar och hittade fantastiska restauranger ute vid yttersta udden mot havet samt åkte moped längs slingrande bergsvägar till en fyr med svindlande fallhöjd.
Och vi kom hem, lite lyckligare och lite mer solbrända och de sista veckorna i skolan kändes som lättare att tröska sig igenom när jag kunde minnas sand under fötterna och ett helt medelhav framför ögonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar