Så, trean avslutades med glans. Klarade sista tentan galant och hur numera en kandidatexamen i veterinärmedicin. Var ledig de två första veckorna av sommarlovet varav en ägnades åt båten och allt annat som negligerats under våren medan den andra ägnades åt att segla med J.
Det var helt fantastiskt - vi ska hädanefter alltid segla i ensamhet antingen innan eller efter de ordinarie semestrarna. Stilla, bra vindar, fint väder och gott om plats. Vid Lilla Nassa hade vi sällskap av en (!) båt men oftast var vi helt ensamma. Kallt i vattnet (typ 11-12 grader) men ändå badade jag varje dag och kände mig som en viking. Dock var vi tvungna att ta oss ända ned till Möja för att proviantera i mitten av veckan eftersom ingenting hade öppet längre norrut.
Plockade även två nya fyrar - Söderarm och Svenska Högarna. Jag är ju lite besatt av fyrar och har som tur är en man som gärna hänger på. Önskar att jag kunde bo på en ö vid havet med en fyr på.
En vecka innan midsommar började jag på mitt sommarjobb på ett djursjukhus. Det var sjukt (hehe) kul och jag har lärt mig hur mycket som helst inför klinikåret. Väldigt trevliga medarbetare och bra och trivselskapande personalförmåner gjorde sitt till och jag hoppas att få jobba lite extra där även under terminerna.
På lediga stunder och dagar förberedde jag inte bara vårt eget bröllop utan hjälpte även till med min brors bröllop där jag var toastmadame. Var väldigt nervös innan men det gick urbra och jag höll ett megalocyt- fint tal som jag hittade på under middagen och fick en massa beröm efteråt.
Dagen efter kom min bror till mig och sa att han skulle klä upp sig i frack och stormhatt och göra vad som helst på vårt bröllop - så bra tyckte han att jag varit. Det var sjukt vackert allting och äntligen kanske jag börjar förstå att min bror är vuxen och klarar sig själv - han gifte sig ju till och med innan mig.
Det här året har börjar jag förstå hur galet stolt man kommer att vara över sina framtida barn. Min bror både gifte sig och tog examen och jag har varit så stolt och glad över honom att jag nästan inte vetat vad jag ska göra av alla mina känslor. Hans examensutställning var så bra och cool och jag fick hjälpa honom på slutet så jag kände mig också lite delaktig vilket var kul. Jag hoppas (och vet) så himla mycket att det kommer att gå bra för honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar