Var igår på middag hos nyinflyttade vänner i förorten där vi bor. Folk hade barn, hus och var etablerade på arbetsmarknaden. Upplagt för en ganska stillsam och tråkig par-middags-historia med "diskussioner" och "ett glas vin till maten" och "fantastisk dessert" med andra ord. Var dessutom ganska opepp på att öht socialisera med främlingar eftersom jag jämt är trött nuförtin.
Döm av min förvåning när hela kvällen slutade med att vi ramlade hem vid femsnåret, lagom kalas-fulla, och insåg att vi inte ens visste vad hälften av de andra gästerna jobbade med. Vi hade således inte behövt kallprata om jobbet mellan de fantastiska rätterna, de flödande vinet, DIY-groggarna och dansen.
Och befrielsen - BEFRIELSEN - i att stå och feströka med fyra kvinnor i ens egen ålder som alla har barn utan att ett enda pip yttras om de små liven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar