Jaha, så har man varit paranoid veterinärstudent för första gången. Var med den förmodat sjuka katten till vetri idag och med tanke på hur det slutade förra gången (då Mufasa fick sin dödsdom på två röda och jag åkte hem med tom låda) hade jag typ redan deppat ihop.
Dock kunde veterinären berätta att hon tyckte att lungorna och hjärtat lät helt normala och jag fick stå där med lång nos och ba: "men eeehh man blir ju lite orolig". Nu vet jag ju i alla fall att tendenserna finns och att mina framtida barn antagligen inte har dödlig sjukdom trots att deras mamma veterinären "har hört ett blåsljud".
Besöket förlöpte fint i övrigt och Degen fick sin seniorkontroll och skötte sig fint. Och inte var han i akut behov av tandsanering heller. Kanske ska fira med att vaccinera honom, att försäkra är ju liksom lite försent (skomakarns ungar osv).
Men alltså (igen) lyckan över att ha med sig den lilla pälsbollen hem igen är överväldigande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar