Läste något mycket bra som jag hittade via kompis på facebook. Förklarar varför jag fick utmattningsdepression i tjugoplus-åldern. Mina ansträngningar ledde ju ingenvart, jag jobbade ju för sjutton gubbar på ett illa planerat hemglass...
Prestationerna borde inte förminskas bara för att det är tjejer som gör dem, de är likväl riktigt bra prestationer. Och allt det där tjatet om att "den svenska skolan inte är anpassad för killarna" avskyr jag också. Så djävla svårt är det ju inte att vara väluppfostrad, sitta still och lära sig något. Vare sig för killar eller tjejer. Kanske för enstaka individer men det är ju en helt annan diskussion.
Fast man måste inte prestera helt tiden heller. Om man då och då prioriterar på riktigt och tänker enligt "det finns inget som är så viktigt att det inte går att skita i" så brukar det mesta ordna sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar