Precis när det började kännas segt med ickevintern och när J var helt utarbetad och jag kände att det här nog inte går längre fick vi en välförtjänt paus. Under hösten hade Js bror och hans fru hetsat oss att vi skulle åka till Thailand tillsammans under vintern och vi tackade ja och hakade på. Detta visade sig vara precis vad vi behövde så i slutet av februari var det tänkt att vi skulle tillbringa knappt tre veckor på Koh Lanta med Js bror och hans familj.
Maken till otursförföljd semester har vi då aldrig skådat. När vi packade kvällen innan vi skulle åka mådde J lite illa och det blev bara värre. Klockan fem på morgonen vaknade jag av att J kräktes gånger tusen och då kände även jag att jag inte mådde så bra. Så vi fick istället för att åka till Arlanda ligga och kräkas i omgångar och försöka boka om resan och fixa läkarintyg och när vi var som svagast och höll på att dö var T jättepigg och ville äta och leka. Hua.
Lyckligtvis gick resan att boka om så några dagar senare kom vi i alla fall iväg och efter typ ett dygns resa kom vi äntligen fram och kunde sammanstråla med vårt resesällskap. Det var faktiskt ljuvligt på Koh Lanta även om jag blivit långt ifrån sådär besatt som en del svenskar blir som ba "åh nu flyttar vi hit halvårsvis för allt är så bra och alla är så snälla och Sverige är ju så trist på vintern". Det var fint och skönt och vi bodde bra och T älskade, verkligen älskade, att bada och springa runt i sin lilla UV-dräkt på stranden. Själv var jag i mitt eget lilla paradis och fick massage varje dag eftersom det kostade typ 60 kr och då ingick havsutsikt och äkta vågskvalp. Och maten går ju inte att klaga på.
Dessutom - jag tog äntligen dykcert som jag funderat på i så många år och liksom velat göra men inte haft riktigt någon bra anledning eller tillräcklig ekonomi till. Jag tog en s k referal-kurs och gjorde teori och pooldyk hemma i Stockholm hos Alpin & Dyksport och gjorde sedan ett pooldyk och alla uppdyk + lite extra dyk på Koh Lanta hos Kon-tiki. Kan varmt rekommendera båda ställena. J och hans bror fräschade också upp sina dykkunskaper och gjorde en dykdag med Kon-tiki.
Det var ju ljuvligt att dyka och jag såg massa roliga djur och fiskar och framför allt är jag så sjukt nöjd över att nu ha ett dyk-cert så att jag dels kan fortsätta dyka och även att jag och J kan dyka tillsammans.
Efter ett par härliga veckor var det dags att åka hem - trodde vi. Två dagar innan vi skulle åka hem var vi på utflykt och T var lite hängig och varm och på kvällen hade hon feber. Hon hade även fått lite myggbett i ansiktet som blev rätt irriterade. Dagen innan vi skulle åka fick hon ännu mer utslag på händer och fötter och grät bara när hon skulle äta och hade fortfarande lite feber. Vi trodde hon fått någon allergisk reaktion på betten och blev oroliga och åkte till doktorn. Det visade sig att hon fått höstblåsor - en smittsam virussjukdom som ger feber och blåsor på händer, fötter och i ansiktet och i munnen och halsen (sjukdomen kallas hand-foot-mouth-diseaese på engelska). Inte så konstigt att stackarn inte ville äta - hon hade ju massa blåsor i halsen som gjorde ont.
Inte nog med det - eftersom sjukdomen smittar så var det inte tal om att hon skulle få sätta sig på ett flyplan hem till Sverige så vi blev helt sonika fast på Koh Lanta i en vecka till medan T blev frisk. Så det blev nya turer med avbokning och väntan och när hon mådde bättre var vi tvungna att åka tillbaka till doktorn för att få ett s k "fit-for-flight-intyg" som visade att Ts sjukdom var över och hon nu fick flyga igen.
Dock blev det ändå ganska bra. T fick inte bada i poolen eftersom blåsorna smittade men hon fick medicin som gjorde sjukdomen lättare att uthärda och hon kunde bada i havet så vi vilade på eftermiddagarna och badade i havet framåt kvällen och så hyrde vi bil och åkte runt hela ön under ett par dagar vilket var fantastiskt. Och jag och J satt på kvällarna utanför vår bungalow och drack drinkar, rökte lite och pratade och njöt av den tropiska natten. Så som bonus fick vi inte bara en härlig släktsemester utan även en privat familjesemester på tu man hand, helt och hållet bekostad av försäkringsbolaget. För det slutade med att vi fick alla extrakostnader ersatta utom att J var tvungen att ta några extra semesterdagar.
Så när vi kom hem igen i mitten på mars var vi inte bara utvilade och bruna utan vi längtade faktiskt hem också så det var ganska skönt att landa i Sverige. Och dessutom i ett Sverige där man kunde ana att våren var på väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar