lite kul som visst övergick i en graviditetsrant

Hittade den här recensionen hos Linna. Tyckte att den var rätt kul.


Själv lyckades jag bara ta mig 30 sidor in i "Snabba cash" innan jag ruttnade helt på misären. Får sådan ångest av att läsa om folk som vill vara något de inte är och ställer till det för sig i sina försök att lyckas.


Är fortfarande lite hängig men måste försöka bli pigg eftersom jag ska ta mig till stan snart för lunch med J och massage som inte går att boka av så sent. Men min låtsas-moster som är sjuksyrra sa att det inte är hela världen om man är lite förkyld.


Igår låg jag hela dagen på soffan och surfade på internet. Läste en massa ångestskapande bimbo-bloggar i stil med Kissie och hennes följe. Blir liksom ledsen över att ingen kan hjälpa dem och att de kommer att ta hundra år för dem att mogna och växa upp och när de gjort det kanske det är försent. Buhuu.


Idag hittade jag dock lite mer peppande feministbloggar etc. Hittade en gammal men lovande tråd om graviditet ur feministperspektiv som jag ska sluka sedan. För inte fan kan man känna igen sig i saker som vanliga gravid-sidor skriver om. Till och med på vårdguidens gravid-sidor (som de rekommenderade på landstingets barnmorske- mottagning) skriver de en massa sjukt irriterande råd som bara förstärker de rådande normerna kring hur allt "ska vara".
Under vecka nio i graviditetskalendern står det som tips till pappa/partner "Under graviditeten kan många partners känna ett utanförskap. Det är mycket som kretsar kring den kvinnliga kroppen och den blivande mamman, mötena på mödravårdscentralen, barnmorskemottagningen, läkarbesöken, de fysiska förändringarna samt omgivningens fokus på den gravida kvinnan och det är klart – det är hon som bär barnet. Kvinnan i sin tur fokuserar mer inåt. Det är i hennes kropp livets mirakel sker. Men det är ni båda som väntar barn och din roll under graviditeten är betydelsefull. Var förberedd på ett visst utanförskap."
Beror inte det där på hur man är som person och hur man kommunicerar? De skriver sedan att "man inte ska vända sig bort" utan "ta av det som erbjuds" och att det är "viktigt att få tala om sina känslor kring graviditeten".


Att dessa råd finns gör mig lite orolig, Vill man skaffa barn med någon om man inte känner att det där funkar redan (dvs kommunikationen etc)? Mycket märkligt.


Min tröst är att jag i alla fall hade en man som jag tillsammans med kunde skratta gott och rått åt dessa helt efterblivna formuleringar. Jag gick även runt ibland och låtsades "begrunda livets mirakel". Ganska svårfejkat dock.


Aaah, nu ska jag sluta ranta och duscha och göra mig elegant för besöket i city.