paus

Har försökt göra lite bra saker nu. I fredags när jag inte hade hjälp med Trassel längre så var jag istället ute och gick med en tjej från föräldragruppen som verkade snäll och det var hon. Vi gick typ en mil, fikade och pratade massa om bara bebissaker som graviditet, förlossning och våra barn. Det var ganska skönt att bara prata prata prata. Längtar till spädisgruppen nästa vecka.

Har också fått kallelse till öppenvården så dit ska jag veckan efter påsk. Hoppas att det kan hjälpa också. Och när J blir föräldraledig ska vi gå i parterapi. Då ska jag ta tag i allt - vill att hela vår familj blir bra och fungerar på alla plan.

Och i fredags messade min bästis C och frågade om jag ville gå ut och äta med henne och hennes kompis som jag också känner på lördagen. Och eftersom J var och spelade kort med sina vänner förra lördagen hade jag ju lite fördel så för första gången sedan examen fick jag alltså chansen att vara helt Trasselledig. Först blev jag skitpepp och glad eftersom jag längtat efter det här i evigheter. Men när jag sedan satt på tunnelbanan på väg in till stan fick jag ångest. Dels för att jag kände mig så deppig och utarbetad att jag blev orolig att jag skulle få ett sammanbrott nu när jag äntligen skulle få gå ut och dels för att det inte kändes något roligt att jag bara vill bort från mitt barn.

Men sen kom jag fram och gick till hotellet där C bodde, köpte med mig ett glas champagne och en alkoholfri drink till C som är preggo och gick upp på hennes rum och öste ur mig allt. Och det var så skönt att prata med någon som jag känner bra och som också har barn om det.

Så kom kompisen CS och vi gick ner till baren och drack vin och till East och åt svingod mat. Vid elva när C var dödstrött och gick tillbaka till hotellet för att sova tog jag och CS en taxi hem till vår hood (hon bor också i vår villaförort) och fortsatte festen hemma hos en av hennes kompisar som hade haft middag. Alla var sjukt trevliga och snälla och jag kunde prata om alla mina jobbiga bebis-issues och folk fattade och vi drack massa vin, rökte och dansade till fem på morgonen.

Då kände jag helt plötsligt att jag var trött och saknade både Trassel och J så då gick jag hem och det började ljusna och massa fåglar kvittrade och jag njöt av känslan att för första gången längta lite efter min bebis.

I dag har jag fått sova till halv tolv och trots bakfyllan från helvetet har det ändå varit ok med långpromenad och fika och lite pyssel hemma. Och nu har jag fått första feedbacken på mitt ex-jobb från handledaren så jag skrev ut det och ska sätta mig och titta på det i morgon.

Jag tror att den här helgen var precis vad jag behövde. Om jag nu bara kan sova ikapp lite i natt så kanske min sista vecka som ensam med Trassel blir riktigt uthärdlig.