...som vi knäcker ryggen på i forskningssyfte.
Just nu läser vi försöksdjursvetenskap i skolan och det är ganska svårt med allt det där. Svårt att egentligen inte tycka att det är ok att utnyttja andra levande varelser samtidigt som jag känner att lättnaden i att kunna lindra min mensvärk med ibuprofen är överväldigande. Att känna att man egentligen är mot djurförsök samtidigt som det gör att en bästa kompis barn eller pappa kan överleva en svår sjukdom.
Vi lär oss ju hur det är på riktigt. Det är extremt reglerat och många får avslag och det är inte tillåtet att testa meningslösheter som kosmetika och schampoo. Och många av djuren har det extremt bra och lever under förhållanden som säkert är mycket bättre än de våra små husdjur har hemma hos folk eller i en djuraffär. Och mycket forskning kräver vissa försök som skulle vara ännu mer oetiskt att göra på människor. Men ändå.
Jag kan inte komma ifrån den gnagande lilla klump i magen som säger att detta inte är rätt. Den som får en att bli lite ledsen under hanteringsövningarna när de fina råttorna klättrar omkring på en och man vet att de får ha det rätt kul och bra och bara behöver utsättas för våra försök att hålla en råtta. För att de hade tur och inte blev utvalda till experiment där de får ryggen knäckt eller får en inducerad reumatism som gör ont.
Men jag försöker äta mindre mediciner och hoppas att jag eller någon jag känner ska slippa bli sjuk. Så att jag ska slippa vilja offra hundra djur för att min bror eller mitt barn ska bli frisk.
För även om det är nödvändigt på ett sätt behöver jag inte tycka att det känns rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar